Varför är ateister så känslostyrda?

Galileo hade alltså fått påvens personliga tillåtelse att skriva bok där han argumenterade för heliocentrismen som en hypotes. Hade han gjort det på ett hederligt sätt med att redovisa båda sidors starkaste argument hade det antagligen inte blivit någon affär av det hela. Ny idiotförklarade han tvärtom astronomerna som trodde på geocentrism* och, även om det nog var oavsiktligt, så skrev han så klantigt så det såg ut som han räknade in påven bland dessa idioter. Att det kom efter Bruno gjorde dessutom frågan känsligare, folk hade förespråkat heliocentrism före Galileo utan att få problem med katolska kyrkan.
(det finns även en hypotes om att det var en ren skenrättegång: att Galileo betvivlat transsubstantiationen vilket var ett värre teologiskt brott och att man istället åtalade honom för något trivialt för att sen kunna avfärda ytterligare anklagelser med att han redan blivit dömd en gång.)

Bruno var en annan sak. Han var en mystiker som gav sig in på rent teologiska frågor och om jag förstått saken rätt menade han att det fanns planeter med liv runt andra stjärnor och att Gud skickat en son till var och en av dem, vilket gjorde en parodi av tesen med Jesus som Guds enfödde son. Det var inte vetenskap han brändes för utan kätterska religiösa idéer. Där hade kyrkan, speciellt efter Luther, nolltolerans.

* Ett argument dessa hade var t ex att man var medveten om att stjärnorna var andra solar men hade helt fel i sin skattning om hur långt bort de befann sig. Med de avstånd man då trodde på borde man sett parallax om jorden rörde sig, dvs att deras skenbara position på himlen borde ändras över året.

Jag kan helt enkelt inte ta det påståendet på allvar.

Man kallar det osannolikt, för att man förstår inte vad det beror på och hänför det då till något gudomligt. Men det finns inga gudomliga mirakel och ingen har kunnat visa att det de kallar mirakel, beror på något gudomligt. Man bara påstår det, i brist på annan förklaringsmodell.

Det med Indien har jag hört förut, men då var han dit och fick sina idéer därifrån. Jag är skeptisk.

Men just mutorna är helt klart möjligt. Det kan förstås även vara så att hans lärjungar träffade honom och trodde att han återuppstått då de fått höra att han var död. Finns även någon text, där man påstår att han fortsatte att missionera efter det.

Finns faktiskt många s.k. evangelier, mer eller mindre trovärdiga. Tomasevangeliet ser jag som det mest intressanta. Det kan faktiskt ha med Tomas tvivlaren att göra. En reaktion mot de andra evangelierna att göra. Att ge en mer korrekt bild. Den innehåller inga mirakel. "Dessa är de gömda ord som den levande Jesus sade och som Didymos Judas Tomas nedskrev", inleds den med. Om det nu var han. Många citat från Bibeln finns där, men ibland lite annorlunda och vissa som är unika där.

I USA har man startat många nya religioner, så möjligt är det, frågan är väl hur många följare man kan få ihop.

Nu vet jag inte vilka "bakelsernassmak" är, själv tillber jag bara semlan.

Det är inte en löjlig tanke att det finns makt långt utöver vår egen. Jag och många med mig har sett UFO på ganska nära håll och de är garanterat tecken på makt.

Fast du behöver ett IFO. Identified Flying Objekt, som visar på något. Det blir annars som jag sa. Man hänför det man inte kan förklara, till något man tror på. Samma som alla tidiga religioner och även Bibeln gör. Egyptierna hade sin dyngbagge som rullade solen över himlen, för det var vad som fanns i deras begreppsvärld.

Det är ett subjektivt bevis. Man vet vad man har sett men inte vad det är eller hur det fungerar. Och man vet att det finns makt och att det är dumt att tro något annat.

Flotta ner folks huvud är deras mirakel.

Om vi återknyter till gårdagens diskussion:

Vid akademiskt arbete: tror, känner, eller upplever du då att det är viktigt med ett adekvat och faktamässigt korrekt sätt att förhålla sig till centrala begrepps definitioner?

Allmänt vad gäller forskning och fakultet kopplade till exempel datavetenskap, fysik, kemi eller genetik?

Om vi sedan byter till religionsvetenskapliga fakultet: Förutsatt att du håller med om att en korrekt förståelse av centrala begrepp är viktigt allmänt sett;

Vad motiverar att det inte är av vikt när det kommer till religionsvetenskap anser du?

Vad? Vi utgår väl från naturvetenskapen. Popper. Vilken definition tänker du på. Troligt. Det är till viss del subjektivt. Man kan säga att det är mycket troligt, eller det är inte troligt alls. Men på sitt sätt är det inte ett mätbart värde. Däremot kan man anföra kunskap för att visa varför man anser det troligt eller inte. Eller avsaknad av kunskap.

Vad vill du diskutera?

Nu har du sagt A

Men fortsätt med B då. T.ex. förklara modellerna av "centrala begrepp" som du anser är korrekt underlag till fortsatt diskussion , som vi alla antar att du har sparat som ett ess i backfickan för att kompensera en mycket märklig trådstart

Fan, du är så seg och trög

Den dominerande teorin, baserad på studier av både historiska ”primitiva” kulturer och nutida isolerade jägare-samlare, är att animism (tron på att allt i naturen – djur, växter, floder, stenar – har en ande eller livskraft) sannolikt var den äldsta formen av andligt tänkande. Denna syn bekräftas av att animistiska drag förekommer inom alla naturreligioner, utan undantag.
Polyteism är sedan en logisk följd av animism (att naturens krafter ges ett namn och ett "ansikte", alltså blir till en havsgud, en fruktbarhetsgud, en vädergud o.s.v.), snarare än att direkt ersätta animismen med en enda gud. Det blir då en tydlig utveckling från naturfokus till antropomorfa gudar. Därför är det också logiskt att dessa antropomorfa gudar egentligen är ganska liknande eftersom de grundar sig på samma animism, men det finns naturligtvis undantag.