Citat:
Själv är jag kristen och trygg i det. Många ateister har bara några olika floskler att dra för att skydda sig från pinsamheter. Ställer man någon följdfråga på deras floskler så höjer de tonen så mycket och hetsigt att man förstår att det är bäst att ligga lågt.
Härom dagen var jag dock hos ett äldre par som varit med länge i humanisterna. De sökte debatt och medan jag förnöjt roade mig med att slå hål på deras fördomar och ställde dem mot väggen med filosofiska motfrågor så kokade de mer och mer till jag återigen fick stoppa för jag var rädd för deras hälsa.
Även i min tråd nyligen, som väl måste vara årets mest kvalitativa och kvantitativa på filosofiforumet, så hoppar ateisterna av en efter en utan något motargument mot mitt påstående om att de bara har sin ståndpunkt för att undvika pinsamheter.
Delar ni med en andlig syn på tillvaron erfarenheten att de som kallar sig rationella oftast inte klarar av att man pekar ut att de bara är känslostyrda? Och ni ateister, varför blir ni så obekväma och rödsvalliga i ansiktet när man ställer följdfrågor och analyserar era floskler?
Härom dagen var jag dock hos ett äldre par som varit med länge i humanisterna. De sökte debatt och medan jag förnöjt roade mig med att slå hål på deras fördomar och ställde dem mot väggen med filosofiska motfrågor så kokade de mer och mer till jag återigen fick stoppa för jag var rädd för deras hälsa.
Även i min tråd nyligen, som väl måste vara årets mest kvalitativa och kvantitativa på filosofiforumet, så hoppar ateisterna av en efter en utan något motargument mot mitt påstående om att de bara har sin ståndpunkt för att undvika pinsamheter.
Delar ni med en andlig syn på tillvaron erfarenheten att de som kallar sig rationella oftast inte klarar av att man pekar ut att de bara är känslostyrda? Och ni ateister, varför blir ni så obekväma och rödsvalliga i ansiktet när man ställer följdfrågor och analyserar era floskler?
Jag har ett gäng trådar att länka till om sakfrågorna som får ateisterna att lämna med svansen mellan benen eller som jag ofta får undvika i vardagen för att inte ateisterna ska börja hyperventilera och skrika. Här diskuterar vi dock erfarenheter av ateisters känsloutbrott och vad det kan bero på.
Jag är villig att diskutera Bevisningen som ligger till grund för din tro?
Jag tror inte mer på guds existens än jag tror att proffesor Bertrand Russell har en tekanna som cirkulerar runt planeten Mekurius, jag kan inte motbevisa tekannans omloppsbana runt Merkurius, men jag har inget skäl att tro på det, därför tror jag inte det heller, i synnerhet inte när jag känner till att människan har dom senaste 10 tusen åren hittat på cirka 100 tusen olika religioner, grundat på 2500 gudar, så detta är ju uppenbart att människan är benägen att hitta på olika gudasager, för alla religioner har exempelvis inte samma saga hur människan kom till. Om du inte tror på tekanans omloppsbana runt Merkurius, på vilken rationell grund har du valt att tro på en av dessa alla religioner, lite grann som att få för sig att just det hårstråt i höstacken är den rätta? Vad finns det för bevis för det?