Så fick Norge rekordhög sjukfrånvaro – trots frisk befolkning: ”Vuxit fram en kultur”

https://www.tn.se/arbetsmarknad/4519...ram-en-kultur/

I Norge är man friskare än genomsnitt men har mycket högre kostnader för sjukfrånvaro, grymt bra villkor med 100% ersättning från dag 1 och i upp till ett år.

Känns som välståndets baksida? Men finns det inom gruppen avvikelser? Kan gissa att motsvarande i Sverige är äldre och yngre som det myglas mest? Hur skulle det sett ut i Sverige om vi hade lika schyssta villkor?

Svenskar i Norge har liknande statistik som norrmän, är det att vi är så anpassningsbara eller beror det på att övervägande delen är ungdomar som även i Sverige tycker det är ok att vara hemma för att hunden ser trött ut eller att de inte hann se klart serien på Netflix under helgen?

Dom tar ut sina oljepengar genom att vara sjuka. Norge har egentligen råd att förtidspensionera hela sin befolkning.

Men man vill inte göra det eftersom det skyddar paja hela samhället.

Där ljög du igen:

"Norge har varje år ett
stort exportöverskott pga. petroleumexporten. Inkomsterna från denna sektor placeras
i statens petroleumfond, pengar man idag endast använder räntorna på eftersom de
sparas till framtida pensionärer. Enligt så väl den norska statens egna rapporter som
de som kommer från andra källor är tillgångarna ändå inte på långt när nog för att
klara den kommande ökningen av äldre. Om det norska pensionssystemet fortsätter att
vara organiserat som idag kommer ekonomin inte att gå ihop i framtiden, inte alls om man skulle göra
slut på alla oljepengarna"

Det var likadant i Sverige innan karensdagen infördes. Märkligt hur incitament tycks fungera.

"Välståndets baksida" som att det vore något dåligt att slippa arbeta.

Karensdag tycker jag inte är en lösning, då det slår mot de som är sjuka och inte riktigt orkar jobba fullt utan får sina trötta sjukdagar lite utspritt över tiden.

Men absolut att det blir missbruk av systemet när man får 100% och att alla får det.

Norge skulle nog må bra av att sänka till 80% och sedan skydda de som är sjuka på riktigt med att det krävs ett godkänt läkarintyg för de resterande 20% av ersättningen.

Sedan så behöver man såklart införa ett system där man har samtal med de som uppnår ett viss antal sjukdagar om året.

Man kan sjukskriva sig i 3 dagar utan intyg och löneavdrag upp till 4 ggr om året. Det börjar mer och mer anses som extra semesterdagar.

Är ju ett system med fördelar och nackdelar. Bra för dem som har en normal arbetsmoral och inte stannar hemma för minsta lilla och slipper förlora pengar de gånger man faktiskt är sjuk på riktigt. Baksidan är ju att systemet missbrukas och arbetsgivare får betala sjuklön för alla enstaka dagar som folk är borta i tid och otid.

Har du rätt i , finns en massa goda exempel på hur kommunismen lyckats...Nordkorea, Cuba, Venezuela...ja listan kan göras lång. Föredrar nog den Norska modellen men det är ju en smaksak=)

Japp!

Svenska kvinnor tog ut i snitt över 25 sjukdagar per år under 80-talet, ingen karens och 100% ersättning.

Något som sällan talas om idag när man påstår att dagens unga är lata. Sanningen är att dagens svenska pensionärer är den mest lata och bortskämda generationen i svensk historia och deras pensioner bör upphöra.

https://ekonomihandboken.se/arbete-l...uka-pa-jobbet/
Deras extrema fattigdom har mer att göra med att USA sanktionerat dem till döds än deras höger/vänstervridning. Norge hade sett exakt lika dant ut som Cuba om inget land fick investera där pga att USA inte gillade den Norska regeringen.

Hade också föredragit Norges modell men i kommunist-Sverige är staten viktigare än individens hälsa.

Det här dyker upp mer och mer. Människor ser inte poängen med att arbete, därav också sjukskrivningarna i Norge. Och det är inte bara en personlig känsla utan en kulturell stämning, många upplever att kontraktet mellan individ och samhälle har börjat lösas upp. När det inte längre finns en grundläggande solidaritet i samhället, så kommer det att lösas upp.

Studiet visar att fler människor ifrågasätter varför de arbetar, för vem de arbetar och vad de får ut av det. Det betyder inte nödvändigtvis att folk inte vill göra något meningsfullt, utan snarare att de inte längre ser värde i traditionella arbetsformer eller i ett arbetsliv som känns meningslöst, stressigt eller dåligt belönat.

Fler och fler upplever att samhället rör sig i fel riktning, ökade klyftor, politisk polarisering, urholkade välfärdssystem, meningslös konsumtion, blir det svårt att känna att det egna arbetet bidrar till något gott. Man kan lägga ner stor del av sitt liv på att ”få hjulen att snurra”, men om de hjulen verkar driva åt fel håll, försvinner motivationen.