Citat:
Ursprungligen postat av
Sverigesstoltvjjbh
Ayan bekräftar alla mina fördomar jag har om invandrare, skrikiga, högljudda, omsarta, störiga och förstör allmänt Sverige. Fyfan vad vidrig
Jag spånade nyss på vad som skulle framträda om man analyserade Spelet typ som en allegori över samhället i stort.
Det är tydligt för vilken tittare som helst att Ayan är en problematisk, och för de flesta ganska så olidlig figur. Hon är både fysiskt, kulturellt och socialt utanför, och hon måste vara ständigt påmind om detta, vilket gör henne osäker och hypervigilant för att pekas ut som utanför, dvs hon är extremt lättkränkt. Hon talar samma språk som de andra, men bara på en ganska så ytlig nivå, men det finns så mycket mer i språket och vad som sägs som hon inte har tillgång till, som hon helt enkelt inte fattar, och hon reagerar utåtagerande. Det leder till en ond spiral där hon aldrig tar till sig, bara angriper, skriker och bråkar. Hon mår skitdåligt och får sin omgivning att må dåligt.
I allegorin är hon den misslyckade integrationen, den stökiga invandrarkillen ungefär.
Men samtidigt är hennes metod för debatt eller konversation en spegling av den man ser hos SD-personer som är besatta av hur ond vänstern är. Ingen egen plan för något, har ingen egen strategi (edit: förutom helt efterblivna idiot-strategier som bara är kontraproduktiva, dvs skjuter en själv i foten), tycker det är jobbigt att fundera på eller göra saker, det enda de kan är att klaga på och gå till angrepp mot den inbillade fienden.
Jag antar att egentligen är det meningsfullare att betrakta Dominika som symbolen för denna nykonservativa/nyfascistiska gren av svensk höger, då hon är Ayans ärkefiende och uppfattas av de andra som mer eller mindre lika olidlig som Ayan, och lika oduglig som team-medlem, men med större socialt och kulturellt självförtroende. Hennes utagerande är inte lika mycket grundad i en socio-kulturell osäkerhet utan mer en narcissistisk divighet kombinerat med en rädsla att vara passé.
Hur som helst är det en helt briljant serie. Jag brukar inte gilla dokusåpor så mycket, men den här är fantastisk och omöjlig att sluta titta på.