Age of Disclosure [ Dokumentär November 21 ] – Största erkännandet någonsin av UFO?

Det mest fascinerande är kanske inte om det är sant eller inte – utan vad det säger om oss att vi står på randen av att tro det.
För oavsett om dokumentären avslöjar något verkligt eller bara en spegelbild av vår längtan, så tycks mänskligheten vara i färd med att vända blicken från jorden och upp mot det okända igen.

Vi befinner oss i ett märkligt tidevarv: vetenskapen blir allt mer precis, samtidigt som gränsen mellan det mätbara och det mytiska börjar suddas ut. Det är som om vi nått en punkt där teknologin själv börjar peka mot det metafysiska... där radar, sensorer och satelliter blir våra nya orakel.

Men tänk om hela denna “Age of Disclosure” inte handlar om att de ska visa sig, utan om att vi ska bli redo att uppfatta dem?
Om medvetandet måste mogna innan det kan se bortom sin egen art, sitt eget ljusspektrum, sin egen rädsla?

Kanske är detta inte en avslöjandets tidsålder, utan en initieringens – där vi sakta börjar ana att verkligheten är mycket större än vad våra språk, våra regeringar eller våra sinnen ännu kan förvalta.

Och vem vet.
Kanske är själva väntan på beviset en del av prövningen.

Det låter som om du tror att någon/något utsätter oss för förutbestämda tester - undersöker om vi är ”mogna”, och det kan jag inte tolka som annat än rent religiösa funderingar. Tror du det finns en särskild mening med livet också - att vi ska uppfylla något särskilt syfte för att tillfredsställa nån gudoms önskan eller liknande? Typ som i Rama?

Det kan ju också vara en strategi som foliehattarna använder. Genom att förkasta vissa rapporter (som de innerst inne vill tro på) skapar de en aura av att vara skeptiska debunkers vilket de tror ger mer trovärdighet till andra tokiga påståenden.

Har jag hittills aldrig varit med om. Säger inte att det är helt otänkbart, bara att det inte är särskilt troligt.

Du beskriver medvetandet som om det skulle vara ett av de mänskliga sinnena. Men medvetandet är snarare resultatet av vad människan uppfattar med sina sinnen. Det är därför vi har sinnen, om medvetandet levde ett eget liv skulle vi klara oss bra utan sinnena.

Det är syn och hörsel som i första hand gäller här. Du beskriver det som att det behövs LSD.

Ther Real Science here hade ju varit att lista förekomsterna av "UFO disclosures", frekvens, läsare, inlägg över 25 år.

Insiktsfullt, nästan poetiskt och troligen har du mer rätt än vad många förstår.

Kanske är det just den här klyftan mellan det mätbara och det mytiska som gör ämnet så laddat – vi känner att något är där, men våra instrument (och kanske vårt medvetande) är ännu för primitiva för att förstå det fullt ut.

Jag tror inte att “Age of Disclosure” handlar om att de ska visa sig, utan att vi ska erkänna att de redan är här. Om jag tolkar trailern korrekt, är det ett väldigt direkt budskap som kommuniceras. Jag lånar Mr. Nuccetellis statement under kongressförhöret 9e September:

"The question is no longer whether these events are real, but whether we have the courage to face them."

... vilket kanske är exakt det du menar när du säger att vi (måste) initieras för att förstå och kanske släppa på ännu en tro som måste detroniseras för att nästa (vinnande?) tidsålder ska kunna börja.

Tack för ditt inlägg, det FINNS hopp för detta forum trots allt.

Ökat hopp för tråden kanske men minskat hopp för en kontakt med dessa väsen. Hur skulle det vara om de bara utnyttjade de sinnen som människan besitter?

Video 1: En klassiker!
Video 2: Att objektet "börjar" att synas någonstans över mitten och passerar ut genom bilden i nederkant antyder en otrolig hastighet, 3-4 mach? Ja, det spelar ingen roll förstås.

Medvetandet är inte bara sinnena... det är det filter som ger sinnena mening. Våra ögon ser, våra öron hör, men hjärnan tolkar, extrapolerar, skapar modeller av verkligheten som aldrig varit direkt observerade. LSD behövs inte – medvetandet gör redan dagligen det omöjliga: föreställer sig det vi inte kan registrera. Att kalla det “bara sinnena” är som att säga att en symfoni bara är noter på papper.

Det där håller jag iofs helt med om. Nu har jag visserligen inte skrivit "bara sinnena" någonstans men i den mån medvetandet skapar insikter som grundar sig på annat än sinnesupplevelser så handlar det om fantasier.

Inte nödvändigtvis någon gud, nej... men kanske ett system som fungerar så djupt att vi inte längre ser det som ett system.
Fysiken själv verkar ju peka åt det hållet: från kvantnivåns observatörsberoende fenomen till universums finjusterade konstanter. Allt tycks reagera på att bli betraktat. Det är inte religion – det är mätdata med existentiella konsekvenser.

Om universum är ett självorganiserande medvetet system, då är “mognad” inte en prövning, utan en emergent egenskap.
Medvetandet växer, utforskar sig självt, uppfinner teleskop och teorier, ser sig själv i spegeln av materia och börjar ana att spegeln tittar tillbaka.

Så nej, ag tror inte på gudar.
Men jag tror inte heller att verkligheten är så ointelligent att den inte skulle kunna lägga in en uppdatering när observatören är redo att förstå patch notesen.