Kvinnors rädsla för möss, biologiskt eller kulturellt?

Det gör jag också.

/man

Asiater har munskydd för din skull, så fort de är lite förkylda. Från mellanöstern mer oklart.

jag är van med dom eftersom båda min katter tar in både möss och råttor.

Råttor är rätt äckliga faktiskt, jag relaterar det till smuts/äckel/sjukdom, inget jag vill ha att göra med alls, blä.
Möss är ju väldigt söta däremot.

Dom rör sig blixtsnabbt, de kan hoppa, de kan ta sig in precis överallt, de är lika flexibla som en orm. Tror det är det de flesta reagerar på faktiskt, man vet inte vart man har dom. Har haft dom precis överallt, inuti skrivare, inne i dator, bakom element, långt uppe i gardiner osv.

Har dock börjat komma på ett trick för att göra så dom inte tar in dom, så det har blivit mindre med tiden som tur är.

Jag saknar alla former av vetenskapliga referenser? T ex till denna:

"It is apparent that men do lie when responding to fear surveys as they are typically administered (as in the first survey condition of this study). The fears of mice, rats and roller coasters were targeted as fears which men would lie about to preserve a macho image. The men in our sample did, indeed, significantly raise their estimates of the intensity of those three fears in the second survey condition when confronted with instructions that raised the possibility that lying about those specific fears might be detected. "

Hmm… finns ju ett råttempel i Indien dit indierna går för att dyrka råttor som de tror är deras förfäder. Tyder på att det är kulturellt snarare än biologiskt.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Karni_Mata_Temple

Biologiskt.

Vad skulle det annars vara?

Även om det skulle vara kulturellt så måste det ändå ha haft en biologisk orsak från början eftersom allt är en produkt av biologiska faktorer.

Vad jag vet finns inga belägg för medfödda tendenser till (att lätt utveckla) specifik rädsla för råttor och liknande djur, på samma sätt som det finns för kryp, ormar och höjder.

Däremot finns medfödd rädsla, eller avsky är ett i sammanhanget mer träffande begrepp, för smitta, smuts och kontaminering. Råttor representerar detta i vår kultur och i och med det väcks avskyn. Typen av aversion är alltså "förberedd", men objektet råtta är inlärt.

Kvinnor har lägre tröskel än män för att uppleva sådan avsky, för att känna äckel. Man kan kalla sådana äckelkänslor för en del av immunförsvaret (samma system används delvis för att uppbåda moralisk vämjelse).

Här tror jag att grunden för kvinnors större benägenhet än män för att känna avsky vid åsynen av möss och råttor återfinns. Skillnaden förstärks emellertid av den kulturella stereotyp som utvecklats, med kvinnan som står på en stol och skriker när det kilar en mus över köksgolvet.

Själv ligger jag stencoolt kvar i sängen när katten släpper en mus som spelar död i kattens mun, rakt ned på mig. Hoppar inte alls till och undrar vad det där var söm börjar krypa på täcket.

Kvinnor tycker bara möss är söta

Nej då, kvinnor är inte rädda för möss

Bra, då vet jag att den kvinna jag var arbetskamrat med, och i stort sett dog vid åsynen av en mus, egentligen var trans.

Hundra procent biologiskt. Kvinnor måste vara mer alerta och uppmärksamma på sånt som hotar att skada flocken än vad vi måste vara, eftersom de har ansvar för hela flockens överlevnad, inte bara sin egen. Dyker det då upp hot såsom giftiga djur, eller djur som kan förstöra mat, filtar etc eller sprida smittsamma sjukdomar måste de såklart reagera genom att först varna resten av flocken och därefter få bort hotet.

En kvinna som är ouppmärksam eller blase och sitter lugnt tillbakalutad och med cool uppsyn betraktar den gulliga råttan eller musen utan att fatta vad den kan föra med sig, är en katastrof för hela flocken. Hon kommer inte att kunna skydda sina barn, och därmed är det större risk att barnen dör och inte kan föra sina coola och avslappnade gener vidare.

Därför överlever de kvinnor som är uppmärksamma, ligger steget före, ”sover med ena ögat öppet” och har koll åt alla håll. Och de för sina neurotiska/uppmärksamma/flockskyddande gener vidare till nästa generation.

Vi män behöver inte vara uppmärksamma på sånt på samma sätt. Vi har ju inte ansvar för att flockens mat ska vara intakt och fri från smittsamt musskit, eller att filtarna ska vara hela och skydda mot kyla. Sånt sköter ju (eller gjorde i alla fall under åtminstone 95% av vår historia) våra mammor, mostrar och systrar, och deras döttrar.

Därför är det inte lika vanligt att vi är rädda för spindlar, ormar, möss etc.
Bland män är det mycket vanligare att vara rädd för blod. Och det har ju också en biologisk orsak. Blödning är potentiellt farligt. Om kvinnor hade varit rädda för blod hade det ju inneburit stora problem då de hade varit rädda för sin egen mens, sina missfall och förlossningar, samt inte kunnat hantera att stoppa andra flockmedlemmars blödningar.