Västerås: Man häktad efter mord och mordförsök (2025-05-09)

Det kanske har börjat mer efter skilsmässan. Sen kanske det är att hon inte märkt mycket men läser man sms mellan H och N så är det väldigt mycket tyck synd om mig osv från H typ som att hon ska få skuldkänslor och inte kunna lämna han. Sen är det nog en väldans svartsjuka, läser man av vad som hände efter H och Ns första dejt så talar det starkt för att han är väldigt svartsjuk och därav kan han ha haft en jäkla ångest. Man borde ställa sig frågan, varför har problemen uppkommit sent 2024 början av 2025 om allt handlar om hjärnhinneinflammationen? Den kom 2021.

Jag tror det har brunnit till i skallen på han, likt vad det gjorde för han som knivhögg sin sambo i Boden på midsommar. Där var han vaken på nätterna och kunde inte sova och gick igenom hennes telefon.

H försökte ju låsa upp Ns telefon efter det att han kommit hem från dådet på Rönnby.

Men dom sakerna som att det handlar om svartsjuka gentemot N och irritationen att J söker ensam vårdnad om det är det som utlöst det skulle H aldrig erkänna för då skriker det uppsåt.

Jag har haft stor behållning av det både du och ”katten” skrivit.

I dessa fall blir det än mer tydligt hur svårt det är att ha två tankar i huvudet?

Om man nu skulle försöka sig på att spåna kring vad som initialt utspelade sig INNAN det hemska brottet kommer det ibland som ett brev på posten - jaha nu ska man tycka synd om GM ?!

Det svartvita tänket verkar ibland vara en ryggmärgsreflex. Är du inte god är du ond?

Ett försök till förklaring är inte ett försvar.

Det är ju det manipulation handlar om, blir någon manipulerad så är den inte medveten om det.
J har dessutom stått H alldeles för nära under alldeles för lång tid med dessutom barn och allt insyltat.
N kom mer utifrån med dessutom ett kraschat förhållande bakom sig och som gav henne svåra problem och kunde därför se saker med H mer tydligt.
Alla har blivit manipulerade av H, till och med hans egen pappa säger i sms åt honom att H försöker ge sina föräldrar skulden för ett av de dåliga husköpen H gjort.

Det är sorgligt att se hur precis alla runt H haft det väldigt jobbigt med honom och hur H hela tiden bara skapar problem för alla i sin omgivning.
Motivet för H är inget annat än en hämnd. Först ger han sig på orsaken som han ansåg vara N och sedan direkt efteråt ger han sig på den han ser som grundorsaken och det var J.
En ren hämndaktion på både N och J, det handlar inte om annat.
Inte för att göra mig lustig nu, men jag undrar om hans attack på snorren också var en hämndaktion?
Tre saker i hans liv han tyckte förstörde för honom.

H dödar alltså N mellan 05-06 på morgonen om jag har fattat det rätt?
06.19 kollar han i N telefon, och sedan drar han iväg till J, och anländer där strax innan 07?
Rätta mig gärna
Jag läste nånstans att J inte såg nåt blod på H när han kom dit men hittar inte vart jag läst det, eller är jag helt ute och cyklar?
Det måste ju skvätt ordentligt på honom också med tanke på brottsplatsundersökningens bilder från där N låg? Visst, han har väl tvättat av sig? Så fort? Sinnesnärvaro för det?
Tankar på det?

PS. Stort tack till dig som fixade Fup 💖💖💖

Har för mig jag läste i barnens förhör att något av barnen sa att H hade sagt ”ni är de enda jag har kvar” samtidigt som han knivhögg mamman. Kan han ha sagt ”du tar ifrån mig det enda jag har kvar”? Det om något är ju ett motiv eller nån sorts hämnd.

Funderade också på det där med blod på sig efter att ha mördat N. J verkar inte ha reagerat på att han var blodig när han kom hem till henne.

När man läser vad J säger om H nu efter dådet tyckte hon först synd om honom, men nu när hon tänker tillbaka på hur han har varit i deras äktenskap, då tror hon att det kan finnas nån diagnos typ autism, adhd och drag av narcissism.

- H snöade in på sina egna intressen
- Hög energi
- Uppfattades av andra som hjälpsam, trevlig men speciell
- Han var enligt J 'gränslös, pratade bara om sitt, frågade aldrig hur andra hade det.'
- Ingen empati och dålig på att 'pyssla om och bry sig om'
- Hotfull vid flera tillfällen, han 'bröstade upp sig mot henne och hade obehaglig blick'.
- Vid ett bråk satt han på/över henne när hon låg på golvet
- Han ifrågasatte henne flera gånger, typ 'om J sa att de skulle måla vitt så sa han -Men du sa ju att vi skulle måla svart' (gaslightning)?
- Hot (känslomässig utpressning) om självmord om han och J inte blev ihop igen

Iifrågasättandet kan man läsa att N blev tokig på tidigt. Och brist på empati märkte N tidigt. I textmeddelanden skrev hon att hon mådde skit och genast drar han upp sin egen ångest och sömnlösa nätter.
Det var otroligt synd om H, enligt honom.
Och ja, han blev utbränd när han och J renoverade första huset. Sen kom TBE och hjärntrötthet.
Sen kom skilsmässa och då började allt rasa omkring honom. Då kom ångest, oro, noll kontroll på sitt liv, paranoia och resten vet vi ju tyvärr.
Och alla människor runt omkring honom som styrde upp hans liv (på gott och ont) både ekonomiskt, praktiskt och som medmänniskor, som om han han var ett barn?!?
Visst, det fanns ju schismer bland dessa människor men jag förstår inte varför ingen körde honom till psykakuten. N var väl den som bad honom flera gånger att söka hjälp?
Och vården? Förstod de hur allvarligt det var? Berättade han allt?

Fan, jag känner igen mönstren i allt detta.
Har en tjejpolare som va ihop med en snubbe som betedde sig väldigt snarlikt som H. Hon blev som en trasa efter det förhållandet. Som tur är, tog det slut och hon lever.
Vila i frid N och omtanke till J, alla barn och nära och kära 💖

Ingen dum tanke med det han kanske säger. Spekulationer givetvis men det skulle kunna vara rimligt.
Och ja, blodet på H? Han hade på sig mjukisbyxor. Svarta? Finns det bilder på hans kläder?

När man är borta en liten stund så kommer dom 🙈 Nej men folk har kanske varit försjunkna i FUP också har jag tänkt, därav lite tyst.

Nu är det så mycket man skulle vilja svara på att man inte riktigt mäktar med. Håller dock verkligen med dig om detta med främlingsfientligheten. Har försökt att inte kommentera det tidigare då jag ville hålla mig ”objektiv”, men det är ju, iaf i mina ögon, högst osympatiskt. Men det är ju (tyvärr?) inte olagligt att ha de åsikterna.

Och jo, jag har dessvärre en del erfarenhet av psykiatrin från båda håll så att säga. Det jag har lärt mig är att man måste kriga för att få hjälp. Man måste också säga ifrån om/när man får preparat som man verkligen inte mår bra på. Man måste se till att hålla antalet till ett minimum, för är det något vården gör, så är det att gladeligen skriva ut mediciner. Som sagt, vissa behövs, men det kan verkligen gå till överdrift. Och ibland, oftast i början med kontakt med vården för sådana besvär, skrivs dessa antihistaminer ut som jag inte ser skulle ha någon som helst effekt på tex H:s besvär.

Vet du om det är först i domen som vi kommer att få åtminstone en sammanfattning av vad RPU:en kom fram till? Måste ju vara det. Förutom för de som kommer närvara på rättegången from imorgon. Men den kanske kommer hållas bakom lyckta dörrar, pga fallets känsliga natur.

Jag håller verkligen med dig i det du skriver om att man måste kriga för att få hjälp när man mår dåligt. Och att man måste meddela när nån medicin känns konstig. Man måste nästan, som det sägs ibland "vara frisk för att orka vara sjuk" för att ha koll på allt med mediciner, hur man mår, samtal, tidsbokningar m.m.
Och ja, piller skrivs ut ibland för mycket, men som du säger, antihistamin i just detta fallet som första medicin och propavan gör mig fundersam. Förstod vården hur jobbigt H hade det? Det är det jag undrar. Berättade han om hur han verkligen mådde? Ibland får man inte fram vad man vill säga när man är sjuk. Fick han möjlighet till det? Orkade han? Lyssnade vården ordentligt på honom?
Sjukdom kan drabba vem som helst, när som helst. Och under stress, press, egna sårbarheter och omvälvande livshändelser som i detta fallet är det inte konstigt att H blev sjuk.
Men att döda och mordförsök...?
Mvh

Läser och läser, har inte hunnit allt än. Men det som en känner hittills är väl följande.

H verkar vara en sådan person till både sätt och utseende som haft det lätt för sig i livet. Inga större motgångar alls egentligen som det verkar. Han har fått härja fritt med sina projekt tycker jag mig förstå. Och ja, det låter onekligen som att det är odiagnostiserad ADHD och möjligen autistiska drag - han går in i olika saker på djupet och det är också typiska klassiska grejer för killar/män med autistiska drag - tekniska prylar mestadels.

Tyckte att vännen Andreas utsaga kändes detaljerad, medmänsklig, insiktsfull och ändå objektiv på samma gång. Hur H alltid haft mer energi än de flesta och varit väldigt nöjd med det. Att det var som en superkraft. Tills han drabbades av hjärnhinneinflammationen. Då ändrades det här drastiskt. Han verkar ju på ytan rent identitetsmässigt dock ha hämtat sig ifrån det utan några större problem, han styrde om livet och blev snickare istället och verkar inte ha varit överdrivet bitter över det. En stor omställning för någon som tidigare känt sig oövervinnerlig på det sättet.

Men så hade hans sätt redan innan det, enligt uppgift, tärt på äktenskapet och relationen. Verkade vara van vid att få som han ville dock, så insåg inte problemet. Förrän det var för sent. Tänker att de motgångar och utmaningar han mötte efter skilsmässan, när J inte längre höll ihop allt, blev för mycket för honom. Fallet blev så högt, från att både ha klarat mycket själv rent jobbmässigt men också av klassikern att ha blivit ”curlad” av sin fru. Klart att han saknade sitt gamla liv då han verkat ha kunnat få hålla på mycket med sitt. Med N blev det annorlunda. Hon var själv väldigt upptagen med sitt, det blev en helt annan dynamik dem emellan som det verkar.

Sen att det kan vara rörigt vid separationer och att folk ångrar sig hit och dit, och att folk blir svartsjuka på den nya osv. Ingen av dem, varken J eller H, väntade länge innan de träffade någon ny. Efter en så lång relation tar det tid att komma över den andra tänker jag. Men de verkade båda ha svårt att släppa varandra. Hon ångrade sig enligt uppgift när det stod klart att han verkat få starka känslor för en ny. Så då gjorde hon något slags försök att få tillbaka honom, vilket satte honom helt ur balans som det verkar.

Det finns så mycket att skriva men sonen fick ADHD-diagnos och H kände igen sig i symptomen. Han ville göra utredning men föräldrarna (mamman) tyckte inte det. Pappan tyckte inte att han skulle åka till psykakuten för ”man blir bara hemskickad därifrån om man säger att man inte vill vara där”. Ja, man kan behöva strida som anhörig när man följer med, men bristen på insikt hos föräldrarna om hur dålig han var gör en helt häpen. De uppmanade honom till- och skällde på honom att han skulle åka till jobbet istället. Som att det skulle lösa situationen. Men de var säkert rädda för att det skulle bli problem med barnen om H blev inlagd. Men att läsa att sista gången mamman träffade honom låg han på golvet i deras hall och bara grät inför dem alla och bönade och bad om att de skulle köra honom till psykakuten, och de gör ändå inte det. Jag kan verkligen inte förstå hur man inte agerade där och då.

Sedan verkar tyvärr N ha fått H att tro att de preparat han fick var ”de starkaste pillren man kan få” mot sömnbrist och att det inte var bra att bli beroende. Att KBT skulle kunna hjälpa honom. Men till hennes försvar så uppmanade hon ju honom också i slutet att han verkligen måste söka hjälp. Detta motstånd som fanns hos honom är välkänt för folk i den situationen. Man vill inte inse in i det sista att man inte fixar det. Så det är tyvärr inte särskilt ovanligt. Men ändå är det ju såklart hans eget ansvar i slutändan att söka hjälp. Dock behöver man ofta stöd av anhörig/a att verkligen ta steget. Problemet verkade vara att han själv först vägrade men sedan att ingen anhörig tog initiativet till det.

Så sorgligt och tragiskt.

Bra skrivit. Du är duktig på att skriva på ett lättläst sätt.
Skriv böcker vettja!
Nåväl, åter till ämnet.
Just precis det om personer runtomkring H som såg hur knäckt han var, de som styrde (upp) hans liv. De såg och märkte hur han förändrades!
Varför körde dom inte honom till psykakuten när han själv bad om det!
Men hur kan det mynna ut i att döda och mordförsök?

Man måste vara frisk för att klara att vara sjuk, exakt. Vilket ju är ett totalt moment 22 som inte går ihop någonstans. Det är skandal helt enkelt. Tyvärr verkar han inte ha haft människor omkring sig som har rätt erfarenhet av vården och specifikt inte den psykiatriska vården. Det verkar också ha funnits rädsla (?) och/eller motvilja hos anhöriga (föräldrarna tänker jag främst på då) till att hjälpa honom dit. De hade dålig erfarenhet med sin dotter vad gäller det, kan förstå det på ett sätt, men samtidigt - vilken felbedömning de gjorde med honom. Oförståelse eller ignorans inför hans skick, som det låter.

Vården verkar ju inte heller ha förstått allvaret men det gör de ju sällan tyvärr. Särskilt inte när någon jobbar. Då är allt frid och fröjd, tycker ju tyvärr många läkare. Vill inte väcka den björn som sover. Som Homodeus skrev tidigare, VC-läkare är ju ofta inte bättre på att bedöma än lekmän som du och jag. Särskilt inte om personen själv inte riktigt har insikt och förståelse och kanske inte säger de rätta fraserna osv, som man lär sig först långt senare.

Men han försökte ju verkligen får man ändå säga. Han har googlat och han har verkligen försökt förstå vad som varit fel på honom. Vården är hopplös på så många sätt, men i vissa lägen har man ju ändå inget annat val än att åka och bråka med dem. Men verkligen så, att man ibland, särskilt i början i kontakt med vården, inte får fram hur man faktiskt mår. Men i hans fall verkar det faktiskt mer som att de inte förstått och inte tagit på allvar. Verkar ju ha varit ganska rejält, gått ner över 10 kg också på kort tid och mycket fysiska symptom. Men vården är fortsatt dålig på utmattning hör jag, vilket är oerhört beklagligt. Annars brukar ju män få hjälp mycket snabbare än kvinnor när de väl söker för något också. Men när det gäller utmattning och särskilt ME-liknande tillstånd så vägrar vården att lyssna, pga ME inte ens är erkänd som diagnos i Sverige.

Återigen, tragiskt är bara förnamnet. Om det handlade om en psykos eller inte - jag vet inte. Men jag tycker att det mesta ändå tyder på det. Särskilt eftersom han inte haft någon historik av våld på det sättet tidigare. Om han var manipulativ, om han var på vissa sätt en osympatisk person, kanske det, men det finns ingen grov våldshistorik sedan innan. Åtminstone inte enligt J och hennes närstående. Tycker inte att det låter så heller på den sammantagna bilden man får när man läser. Han är inte sådär kontrollerad som många av de våldsbenägna som lever under ordnade förhållanden är. Han är tvärtom impulsiv.