Citat:
Mer komplext men i korthet: Kvinna 39 år. Är separerad med två barn på 4-5 år. Sömnproblem sedan första graviditeten, grovt ångestfylld sen tonåren men hanterar det. Separera när minsta var 1 år för det blev för mkt för mig. Var singel närmare 2 år. Blev trött på männen på krogen så skaffa tinder, skrev klart & tydligt inga fler barn. Jag ser bra ut, har ett bra jobb, inga problem att skaffa bra killar egentligen. Träffa 1 från tinder efter 3 v intensiva videosamtal & vi blev STÖRT kära. Jag är en perfekt match för honom jag är bara hemma, är bara hans, fixar o donar hemma. Han är trevlig, bra jobb, extremt bra med mina barn. På andra el tredje dejten tog jag upp barnfrågan för jag ville eg inte ens ha mina två befintliga barn. Han sa att han efter sina riktiga psykiskt påfrestande, utnyttjande förhållande bara önskar en bra partner. Men att han vill ha barn. Mitt hjärta sved till direkt & han fick den sjukaste panikattacken. Jag gav efter & sa ja till barn. Halvår senare blev jag gravid, fick panik & gjorde abort. Sa nej nej jag vill inte. Han körde lite psykning på mig & jag gav efter igen plus jag sa :då ska vi förlova oss innan. Han friade & vi köpte en lägenhet ihop. Nu sitter jag här i panik... Jag tror han tänkte göra slut i samband med aborten för han hade en tjej på instagram då som han träffat tidigare & hon börja följa honom på nytt & han ljög & sa han ej visste vem hon var. Vi bråkade om det & han börja säga vill du ens ha barn? Väldigt rörigt allt. Han sa: Jag är rädd att du kmr ånga dig sen & tänka varför skaffar jag inte barn med min livs kärlek? Jag vek mig, jag är helt fast & förälskad. Han är bara 36, han är fin på Alla sätt förutom hans svartsjuka... Jag önskar verkligen att jag inte hade mina barn sedan tidigare så jag kunde ha en uns kvar av ork till hans barn.. Men jag har inte det. Snälla jag är helt utmattad. Vad ska jag ta mig till?
Du får lite elakt formulerade svar men de har nog inte fel. Det känns, av det du skriver, som att du är mentalt omogen och inte har det vuxna tänket som behövs för att klara av en sådan här situation.
Det är onödigt enkelt detta. Vill du inte ha barn, låt bli. Relationen kommer gå i stöpet oavsett hur ni gör då någon av er blir tvungen till en alltför stor uppoffring.
Du borde sterilisera dig för att slippa hamna i en liknande situation igen, då du inte är kapabel att hantera det. Barn kräver vuxet och moget hanterade vilket ät kvaliteter du inte verkar besitta.
Så avsluta relationen och sterilisera dig är mitt tips.
