Gäddor från dumpen som gengångare?

På dumpen hängs män ut som letar efter barn/tonåringar i sexuellt syfte. Dessa män som fångas får öknamnet ”gädda” och några av dessa gäddor väljer att suicidera som en följd av uthängningen. Jag har studerat fenomenet med spöken, vålnader, gengångare och så vidare. Många med insyn i ämnet påstår att människor som dör under traumatiska förhållanden ”går igen” som osaliga andar. Detta kan ibland ta sig aggressiva uttryck med odöda som hemsöker platser eller föremål och sätter skräck i besökare. De gäddor som tragiskt nog valt att ta sina egna liv uppfyller dessa kriterier. Detta är män som dött ångestladdade, skamfyllda och förnedrade. Genom deras suicid skapas en gengångare. På platsen där de väljer att dö finns essensen av dem kvar, förvirrad och säkerligen full av hat. Hat mot omvärlden, Sara och Patrik från dumpen och folk som gör dem till åtlöje efter uthängningen.

Dessa gäddor hemsöker platsen där de dog. Som ett exempel kan vi ta Pappastor. En gädda som publicerats på dumpen för ett antal år sedan. Han valde månader efter uthängningen att avsluta sitt eget liv. Pappastor hängde sig under en bro och avled under väldigt dramatiska former. I teorin betyder detta att Pappastor ”går igen” på området runt bron. Att han hemsöker den full av ilska, sorg, hat och aggression. Detta kan betyda att området är rent av farligt att vistas kring nattetid. I teorin betyder detta också att Pappastor skulle kunna kontaktas av en person med mediala förmågor. Att kontakt skulle kunna etableras mellan mediet och gäddan. Jag spekulerar även att bron skulle vara direkt livsfarlig att besöka för Sara och Patrik nattetid. Med tanke på hatet, ilskan och vreden Pappastor har mot dem. Det var ju trots allt dem från dumpen som drev Pappastor indirekt mot sin undergång.

Skulle det vara etiskt rätt att medium besöker platserna där gäddorna tagit sig av daga för att försöka få dem att finna frid? Och vägleda Pappastor vidare från denna osaliga existens? Kan platserna där gäddorna suiciderat nu hemsökas av deras vålnader? Och betyder det att de nu kan vara riskfyllda att besöka nattetid?

Är gäddgångarna de nya gengångarna, eller bara en undergrupp?
Kommer gäddorna i framtiden att fångas en och en eller i större utsträckning i grupp via nät(et)?
Är gäddorna i första hand/bara förövare eller på något sätt också själva offer för historik och genetik?
Bör gäddorna hållas i bur eller på annat sätt hindras från att vara predatorer?

Svaret på dessa frågor och många andra får ni (kanske) i nästa avsnitt av "Lödder".

(Ni som är gamla nog förstår...)

Jag är inte övertygad om mediala förmågor. Det är möjligt att det finns människor som är kapabla till att uppleva saker som för andra är omöjligt. Problemet är att just denna kategori drar till sig en stor mängd bedragare. Förstod förresten inte din fråga, vad menar du med ”vart jag skall börja”?

Han skriver väldigt vackert, så jag tycker du kan vara lite tyst. Tycker man ska vara tacksam för att någon hanterar språket på ett icketråkigt sätt. När man skriver mycket så blir det rätt ofta att man struntar i ordvalet som jag gör, och det blir en slags fattigdom i ordvalet. Se på resten, häng inte upp dig på ordet suicid.

Ta sina egna liv, väljer att dö och tagit sig av daga används också. Snudd på poetiskt språk. Sådant tycker jag om, det smeker min gamla, skruttiga själ.

Jag har mest tänkt att spöken alltid är någons släkting, kanske farbror Karl-Erik eller så. Visst, har hört att dramatiska dödsfall med mycket känslor orsakar mer aktivitet. Men ändå inte riktigt trott på det eller reflekterat mycket över det.

Jag är alldeles för grå i mitt tänkande för att tänka att, ja här dog någon och då får jag en känsla för att jag är på platsen, inte ens utan spökerier går mina tankar så. Kan verkligen en plats få ett sådant avtryck? Jag vet att vissa t ex tycker att ett speciellt hus är jobbigt och kvävande att vara i, och tänkt att det var dålig feng shui eller att något annat var fel som man reagerar på undermedvetet. Men att en annan människas upplevelse kan färga en plats och att man känner det utan att man vet något om den, har ni varit med om det? Jag hade nog velat säga att jag vet känslan, men det gör jag inte.

Nu tror jag inte på gengångare, men om jag för stunden skulle bortse från det och tro att en del inte får "frid efter döden" så skulle jag tro att de som hamnar i "Limbo" är de som på något sätt ligger på en gräns där något är osäkert eller oavslutat.

Tack för din synvinkel. Jag tror att de gäddor som tagit sina liv är ohyggligt plågade. Fyllda av avsky, ånger och skam lever de vidare och hemsöker de platser där de valde att dö. De kan inte få frid med vetskapen att de förlöjligas och skändas av ett stort antal människor. Deras namn och arv är nersvärtat och vanärat. Detta måste vara ett ohyggligt tillstånd att befinna sig i. Galna av förbjuden lust och begär terroriserar de efterlevande som söker sig till platsen. Föreställ dig att Patrik och Sara skulle besöka exempelvis bron där Pappastor hängde sig.

Jag skulle vilja uppleva känslan och vibbarna kring bron där Pappastor hängde sig. Och jag vet att det låter tokigt och stolligt. Men om det nu ligger nån sanning i trådstarten så är det värt det för mig. Att få supa in atmosfären där, andas in luften en kylig natt och bara se vad som händer. Kanske min fantasi börjar spela mig spratt? Men finns chansen att essensen av Pappastor fortfarande är stark har jag känslan av att vad som helst kan hända. Man lär inte känna demonen förens den hemsöker en. Att leka med detta kan vara som att leka med elden. Och Pappastor kan leda en vilse med onda intentioner. De avlidna gäddorna är säkerligen uppfyllda med en vrede gentemot omvärlden.

Att det är knäppt, det är det mesta man gör i livet. Men just att försöka uppleva något ovanligt och starkt, det ser jag ändå som något positivt. Att utforska känslor är i sig själv viktigt. Det är så mycket i vår vardag som antingen ska lugna oss eller förtuggade negativa känslor vi får av media.

Även om allt bara är inbillning så är det ju något som händer i vårt känsloliv. Bara det är rätt spännande.

Jag tror inte det är farligt såvida du inte är en sådan som alltid rycks med väldigt stark, kan du kliva ur dig själv en liten stund så är du nog trygg.

Kan gäddornas skeva sexuella begär spela in i den anomali de lämnat efter sig sedan deras död? De plågades av förbjudna lustar som drev dem till vanvett. Galna av begär förlorade de förankringen till omvärlden. Det mörker gäddorna slukades av efter uthängningen måste vara totalt, svårt att föreställa sig och konstant överhängande. Att ta sitt liv under dessa former måste få enorma konsekvenser på platsen där akten begås. Detta skapar en avvikelse i vår verklighet, ett område där gäddans negativa aura härskar överlägsen och hämndlysten. En singularitet som inte ord kan beskriva. Om dumpen bara visste vilka krafter de kan frammana. Och jag skyller naturligtvis inget på dumpens medarbetare eller Sara och Patrik. Jag tänker på konsekvenserna av att sätta en människa i det här fruktansvärda tillståndet och att de sedan tar sitt liv. Det måste skapa en litterär ”hatstorm” på platsen. En farsot av negativ energi. Pappastor hängde sig vid bron kring E16 området nära sina föräldrars hus dit han tagit till flykt de sista månaderna i livet efter uthängningen. Är det någon som törs besöka detta område?

Menar du att spöken, vålnader och gengångare uppsöker fiktiva barn och förgriper sig på dem?

Eller förgriper sig dessa främst på de barnspöken, barnvålnader och barngengångare som suiciderat efter att ha blivit utsatta av pedofiler?

Borde göras en illustrerande dokumentär om dessa fall, med intervjuer av både gärningsmän och offer.

Nej! Såklart inte! Jag påstår att gäddorna hemsöker de platser där de dog och broområdet där Pappastor tog sig av daga är det värsta av dem alla. Pappastor dog vanärad och utskämd. Och det han lämnade kvar efter sig är ett område i vår värld där hans makt nu är stor. Rent av livsfarlig! Skulle vara extremt spännande om ett äkta medium skulle etablera kontakt med Pappastor och försöka få honom till att gå vidare. Att få frid och sluta gå igen på platsen. Det här är krafter vi inte förstår så det är förlagt med stor risk. Törs du besöka platsen där Pappastor hängde sig?

Så vad gör Pappastor med denna stora makt?

Om han nu är livsfarlig på det sätt du påstår, för vem är vålnaden livsfarlig?

Om han går igen på platsen och möter ett av de fiktiva barn som orsakade hans död borde ju det vara dessa fiktiva som drabbas av makten och faran.