Varför vill L inte regera ihop med SD, ett försök till analys

Liberalerna och SD är varandras motpoler rent politiskt.

Liberalerna är för invandring och mest för EU av alla partier, för Euro, borgerligt parti, frihandel, osv.

SD är emot invandring, emot EU, emot Euro, vill ha kvar Sveriges gamla välfärdspolitik (efter att man deporterat alla invandrare) där alla bidrag endast går till etniska svenskar, ej något borgerligt parti utan samarbetar endast med högern då vänstern ej vill ta i SD med tång.

I korta drag är Liberalerna för öppenhet gentemot omvärlden, samarbete med EU och internationella organisationer, medans SD är motsatsen - för att Sverige ska isolera sig mot omvärlden och ej delta i internationella organisationer och gå ut ur EU.

Så kompromissen från SDs sida är att samarbeta med högern för att stoppa all invandring (då enligt SD alla Sveriges problem är pga invandrare) och i gengäld gå med på att nedmontera Sveriges välfärdssystem som bidrag, A-kassa osv och låta Sverige gå emot ett Amerikanskt typ av samhälle bestående av rika och fattiga och en urholkad medelklass (vilket är exakt vad som sker under Tidö, även om SD inte lyckats införa det mesta av vad de velat).

Då Liberalerna och SD har NOLL gemensamt så känns det uppfriskande att vi för en gångs skull har ett parti som står upp för sina värderingar och ej endast gör allt de kan för makten, oavsett om vad du kan tycka om Liberalernas värderingar. Och nej, L kommer inte ändra sig...

Ja, det är ju riktigt. Det har säkert med ideologi att göra.
Och det har säkert också att göra med huruvida man tror man kan få igenom i alla fall något av sin politik. Det är ju det jag är inne på, att man som minsta parti i en fyrpartiregering, där den ideologiske motståndaren tycks bli störst, förstår att partiet bara finns där för att putta skutan över 50%-strecket.

Inget parti vill egentligen regera ihop med SD. Det kommer att bli mycket svårt även för M och KD att gå med på att ha med SD i regeringen. Ska detta accepteras 2026 så får SD i princip inte komma med några andra krav då detta i sig vore en enorm eftergift.

Om SD blir större än M, med några procentenheter, så kan man ju ställa långtgående krav, t o m så långtgående att man kräver att M och KD släpper fram JÅ som statsminister. Brukligt är ju att ledaren för det största partiet i en koalitionsregering blir statsminister. M och KD kan i och för sig säga nej till det, men då spricker den tänkta regeringen innan den ens samlat sig.
Vem har mest att vinna på det. (Retorisk fråga)

Ja, det kommer inte att hända. M ger hellre över makten till S än ger bort statsministerposten till SD. Det kan vi vara fullständigt säkra på.

Varför?

Därför att moderaterna avskyr SD och allt vad de står för. Den enda anledningen till att M har tagit i SD med tång är för att dessa har varit villiga att rösta fram en M-ledd regering. Att M däremot skulle vara villiga att rösta fram en SD-ledd regering finns inte på kartan.

Jag är så gammal att jag minns när lilla Mp bestämde i sju år.

Det är jag också, och äldre.
Den situationen var ju inte som mellan SD och L.
På den tiden var det ju ett ömsesidigt ”tycka bra om”- förhållande mellan S och MP.

Tja, i Tidö har de det inskrivet även om tre partier i det avtalet har lite svårt att komma ihåg det just nu.

Mellanläget är lite märkligt. Är SD bra nog att ha som stöd bör man lika gärna kunna stödja dem som regering. Proportionerligt förhandlar man såklart mängden inflytande mot vad man har för mandat. Får man stöd av SD istället för att stödja SD själva är det kanske inte lika uttalat att man stödjer dem?

Ingen egentlig skillnad då det som bör räknas hur mycket av sin egen politik man får igenom. Risken finns ju att L inte klarar spärren och då är alla dessa analyser meningslösa. L har samma problem som vissa andra partier. Dom är "mot SD" men lite vaga i vad dom vill i övrigt.



Jo det mest vettiga hade varit ett L-manifest där man kräver mer L-politik än vad 5 mandat är värda. Det hade man troligen kunnat göra. Nu skänker dom makten till S och kommer få ganska lite liberal politik om någon öht.

Det stora problemet är att dom inte på riktigt vet vad dom vill. Dom står inte för något och brinner inte för något speciellt. Dom bara finns... dom är meningslöst skit skulle man kunna säga.

Omvärldsläget med alla krig kommer spela roll i det kommande riksdagsvalet. Dags att gå tillbaka till grunderna. Liberalernas politiske filosof kan vara John Rawls, moderaternas blir då Robert Nozick - sverigedemokraternas filosof kan bli Winston Churchill... Rättvisa, privatekonomi och patriotism. Kristdemokraterna får väl lutheranismen - moral.