Sveriges Radio rapporterar om skådespelaren Elin Skarin, som under en föreställning på Folkteatern i Göteborg värpte ett ägg på scen. Hon beskriver det som ett sätt att utforska moderskap, kroppen och det konstnärliga uttrycket - snarare än att provocera för provokationens skull.
Skarin har tidigare uppträtt naken på scen, men menar att syftet är att avsexualisera kroppen och använda den som berättarverktyg, inte som objekt.
Var går gränsen mellan kropp som konst och kropp som chock? Är detta en genuin utforskning av moderskapet som erfarenhet - eller har samtidskonsten fastnat i ett självmedvetet kroppstänkande som riskerar att bli självparodi?
Hur bör vi förstå handlingen att ”värpa ett ägg” som symbol? Som fertilitet, metamorfos, performancekritik - eller bara kroppslig teater?
Konst?
Snarare psykisk ohälsa ivrigt påhejad av det vänsterliberala etablissemanget. Det började spåra redan med modern konst..kasta färg på en duk, nu är det mensblod och perversion.
I ett friskt samhälle hade en sån blivit inlåst, omyndigförklarad och cancellerad av alla inklusive kulturarbetare med minsta gnutta av stolthet.
Vilket jävla psykfall
Konst?
Snarare psykisk ohälsa ivrigt påhejad av det vänsterliberala etablissemanget. Det började spåra redan med modern konst..kasta färg på en duk, nu är det mensblod och perversion.
Tänk om nazisterna hade sett denna urartade konst. På deras tid hade ju den urartade konsten fortfarande verkshöjd åtminstone.
Sveriges Radio rapporterar om skådespelaren Elin Skarin, som under en föreställning på Folkteatern i Göteborg värpte ett ägg på scen. Hon beskriver det som ett sätt att utforska moderskap, kroppen och det konstnärliga uttrycket - snarare än att provocera för provokationens skull.
Skarin har tidigare uppträtt naken på scen, men menar att syftet är att avsexualisera kroppen och använda den som berättarverktyg, inte som objekt.
Var går gränsen mellan kropp som konst och kropp som chock? Är detta en genuin utforskning av moderskapet som erfarenhet - eller har samtidskonsten fastnat i ett självmedvetet kroppstänkande som riskerar att bli självparodi?
Hur bör vi förstå handlingen att ”värpa ett ägg” som symbol? Som fertilitet, metamorfos, performancekritik - eller bara kroppslig teater?
Jag tycker hon lyckas bra med det konstnärliga uttrycket att inte visa något konstnärligt uttryck. Satan vilken shit-show. Så tycker jag väldigt kortfattat.
Hade konstformen varit mer fulländad om hon värpt fotbollar istället, som någon föreslog?
