Hjälplösa pappor

Hur kommer det sig att än idag 2025 så får man som pappa kämpa i uppförsbacke när det kommer till vårdnadstvister.
Jag har själv sett/ser det så tydligt och har pratat med flertalet män som gått igenom vårdnadstvister och alla säger likadant att man som man måste bevisa så mkt mer än vad kvinnorna behöver göra. Att nästintill alltid så slutar tvisten till kvinnas fördel. Det spelar ingen roll att kvinnan har spelat det fula spelet under hela vårdnadstvisten med okynnes orosanmälningar, anklagelser och rent fabricerade lögner om övergrepp etc som blir utredda och nerlagda för det har aldrig hänt. Beror denna särbehandling av kvinnor på att 98% av de som jobbar inom socialtjänsten, familjerätten etc är kvinnor?
Jag själv står mitt uppe i tvisten och mamman totalvägrar att ha någon som helst kontakt med mig trots alla försök från socialtjänsten, HVB hem, familjerätten och tingsrätten. Trots att hon utsatt vårt gemensamma barn för olika sorters våld under alla år med soc vetskap. Trots att mamman anklagat mig för att jag utsatt vårt barn för olika former av övergrepp som soc noggrant utredde och avskrev och där man påtalar att mamman använder sig av detta för att försöka komma åt mig. Vid förberedande förhandlingen så slutade i alla fall med att barnet skall bo merparten hos mamman och jag får träffa barnet betydligt mindre. Nu väntas snart huvudförhandling och där har mamman uttryckligen sagt att hon skall ha ensam vårdnad och om hon inte får det så avsäger hon sig vårdnaden och all kontakt med barnet. Dessutom har hon anmält soc för att de la ner utredningen mot mig.
Ändå så favoritseras mamman av en tingsrätt där alla var kvinnor.
Hur kan detta vara möjligt?

Vill hon inte ha avlastning då? Tycker det låter väldigt konstigt

Kvinnor är alltid offer.
Som du själv skriver TS. Alla i tingsrätten var ju kvinnor.
Inom soc så är de flesta kvinnor.
Kvinnor håller varandra om ryggen och logik samt sunt förnuft går inte att resonera med dessa.

Det är den verkligheten vi lever i, tyvärr.

Att hon avsäger sig vårdnaden om hon inte får ensam vårdnad måste väl vara tydliga bevis på att hon endast agerar efter eget intresse i saken? Det borde inte tingsrätten gilla.

Det som händer här är symptomatiskt för ett system i upplösning. Rättsväsendet har blivit slav under ideologi, där känslor och narrativ belönas över fakta och ansvar. Fäder ställs inför omöjliga beviskrav medan kvinnor, även när de agerar i eget intresse eller med fientlighet mot barnet, skyddas av en homogen maktstruktur inom socialtjänst och familjerätt.

Det är ett strukturellt svek: barnets bästa offras på offerkulturens altare, och lögner och manipulativa strategier blir effektivare än ansvar och omsorg. Här blir juridiken inte ett verktyg för rättvisa, utan ett instrument för ideologisk partiskhet, och de verkliga offren är de som inte kan försvara sig — i detta fall barnet, men även fadern.

Framåtblickande är konsekvensen minst lika skrämmande: barn som växer upp i sådana miljöer lär sig att makt och överlevnad handlar om manipulation, skenbart offer och känslomässig utpressning. Som vuxna riskerar de att reproducera samma dynamik, oförmögna att skilja mellan rätt och fel, mellan ansvar och rollspel, och i värsta fall fortsätter cykeln av social destruktion i nästa generation.

Okej, här är vad din posthistorik förtäljer:

- Högkonsument av opiater.
- Autism och ADHD.
- Försvarar transkollo för barn.

Kanske väger de olika juridiska instanserna in dina brister också?

Jag vann nyligen den stora striden, nämligen att få behålla gemensam vårdnad när mamman yrkade på ensam.
Hon hade dessutom fått socialnämnden/familjerätten på sin sida som rekommenderade ensam vårdnad till mamman (tänker inte gå in på detaljer, men helt obefogat som nu då även rätten konstaterade).

Men ja problemet är enligt min uppfattning då inte förankrat någonstans i juridiken såklart.
Utan att dessa lågbegåvade sockärringar har alldeles för stort handlingsutrymme och inflytande i sin yrkesutövning - då ofta i kombination med ett allmänt förakt mot män (”då de oftast är problemet”) - vilket faktiskt stämmer. Men trots att dom inte vill jobba alls, så vill dom ändå känna sig viktiga och maximalt utnyttja sin möjlighet att ha någon som helst makt mot mannen.

Vad baserar du din ”fakta” på?

Din posthistorik.

Inget av det du nämner har något med vårdnadstvisten att göra.
Varför skulle man vara en sämre förälder för att man har ADHD tex?

Jag hoppas mamman får ensam vårdnad över barnen. Med din fula kvinnosyn och enorma brist på självinsikt. Du känns inte som en trygg fader.

Lätt och öppna käften om man inte själv gått igenom det helvete som många andra och jag själv går igenom.
Måtte du inte ha barn överhuvudtaget! Sådana som du borde ha förbud på att skarfa avkommor.