Jag tror säkert att den här tråden är full av individer som är rädda om sina tillstånd. Dessutom, eftersom vi lever i en mogen demokrati (allt sammanvägt), så är det inte särskilt troligt att de som känner en smula förtret över att inte PRECIS ALLA regler går deras väg, tänker göra väpnad revolution, begå terrordåd eller i största allmänhet kasta ett helt OK liv på sophögen.
Sedan är en del i tråden klara över att precis alla inte är lämpade att ta eget ansvar för skjutvapen. Vi ser dessutom att personer som i förstone ser ut att klara detta förtroende inte gör detta, utan använder sitt skjutvapen för att hämnas på "skitsamhället", till exempel skjuta socialtanter för att de inte fått bidrag som de tänkt sig, vigilantes som avrättar personer som de bedömer som kriminella, eller bara tappar det helt och tar tjänstevapnet och går på mördarstråt. Detta är INTE "modiga frihetskämpar", utan trista misslyckanden av ett i stort sett fungerande kontrollsystem.
Naturligtvis är det "mest frihet" om precis alla (inte riktigt alla, förstås, gränser måste man ha, eller...?) får äga vapen. I Sverige får man det, om man a) klarar jaktutbildningen och b) klarar polisens vandelsprövning. Men, man får inte tillstånd på automatvapen eller enhandsvapen, och heller inte (sedan en kort tid) sportskyttevapen i jaktversion.
Om man då inte inser detta, utan gnäller över att "ööööh, dom kräver lång pipa" eller "öööh, jag vill ha ett vapen med möjlighet till stora magasin" TROR jag att man missförstått tanken bakom "vapen för jakt" och skillnaden mot "vapen för sportskytte". Men det är fortfarande fullt möjligt att ha sådana vapen, men det kräver intresse, en smula uthållighet och ett verifierat intresse för sportskytte.
Tycker man detta är så J-A fel att man vill döda regeringen (då lär dom sig!), så kan man ju flytta till Mogadishu eller för den delen de sunkiga kvarteren i Baltimore eller Chicago. Men inte ens där vinner "folket" över "staten".
Sedan är en del i tråden klara över att precis alla inte är lämpade att ta eget ansvar för skjutvapen. Vi ser dessutom att personer som i förstone ser ut att klara detta förtroende inte gör detta, utan använder sitt skjutvapen för att hämnas på "skitsamhället", till exempel skjuta socialtanter för att de inte fått bidrag som de tänkt sig, vigilantes som avrättar personer som de bedömer som kriminella, eller bara tappar det helt och tar tjänstevapnet och går på mördarstråt. Detta är INTE "modiga frihetskämpar", utan trista misslyckanden av ett i stort sett fungerande kontrollsystem.
Naturligtvis är det "mest frihet" om precis alla (inte riktigt alla, förstås, gränser måste man ha, eller...?) får äga vapen. I Sverige får man det, om man a) klarar jaktutbildningen och b) klarar polisens vandelsprövning. Men, man får inte tillstånd på automatvapen eller enhandsvapen, och heller inte (sedan en kort tid) sportskyttevapen i jaktversion.
Om man då inte inser detta, utan gnäller över att "ööööh, dom kräver lång pipa" eller "öööh, jag vill ha ett vapen med möjlighet till stora magasin" TROR jag att man missförstått tanken bakom "vapen för jakt" och skillnaden mot "vapen för sportskytte". Men det är fortfarande fullt möjligt att ha sådana vapen, men det kräver intresse, en smula uthållighet och ett verifierat intresse för sportskytte.
Tycker man detta är så J-A fel att man vill döda regeringen (då lär dom sig!), så kan man ju flytta till Mogadishu eller för den delen de sunkiga kvarteren i Baltimore eller Chicago. Men inte ens där vinner "folket" över "staten".
