Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Det Fahlström implicit säger, är att sträckan mellan Norrtull och ingången till Norrbacka var ett promenadstråk. Både patienter och anställda bör ha gått denna sträcka åt båda hållen.

Dvs mellan 15/6 och det att BO:s kvarlevor hittades på Eugeniavägen, promenerade flera laglydiga medborgare 10 m från FP2, utan att reagera på stanken.

Detta trots att flera tidningar rapporterade om fynden vid Talludden.

Vad betyder det ...

Poliskåren och detta skuggsamhälle överlappade dessutom varandra, pga missbruk och prostitution.

Poliser som missbrukade och köpte sex, levde i en gråzon som är minst sagt intressant.

Ja, jag tolkar det också som att han har haft två patienter som hette Katrin. Sedan kan man undra om han medvetet ger sken av att röra ihop dem. Förmodligen hade han och CdC andra skäl att träffas än hennes eventuella nackproblem. Däremot blir jag inte klok på det faktum att han förekommer på apotekens spärrlista. Han kan inte skriva ut narkotiska preparat, så varför skulle hon träffa honom då? Han verkar ju ha varit pank. Inte kan han köpt sex av henne då? Är det någon som vet hur noggranna kontroller apotekspersonalen gjorde 1983/84 vid recept på narkotiska preparat? Jag tänker ifall han skrivit ut recept trots att han inte egentligen var behörig.



Det var ju dock semestertider. Att ingen rapporterade om några illaluktande plastsäckar kan ju helt enkelt bero på att ingen rörde sig där. Jag minns när jag var barn på 1980-talet. I den fabrikstäta ort där jag växte upp blev hela samhället helt dött under industrisemestern. Det var som att allting bara stannade upp. Kanske inträdde ett liknande lugn i områdena runt Eugeniavägen när de flesta hade semester. Folk skulle inte passa tider i närliggande verksamheter, så som KS. Allting gick ner på lågvarv.

Men detta att Fahlström promenerar där måste ju - precis som du är skriver - innebära att många andra gjorde det helt naturligt. Det kan tala för att även dumparen gick till fots just på Eugeniavägen.

På den tiden runt 1983/84 fanns inga datasystem för recept. Recepten registrerades inte i journalen, behövde inte ens stå någonstans att ett recept hade utfärdats. .
Inte heller existerade förskrivarkoder som idag, som är personliga och identifierar och följer med en läkare fram till graven.

Recepten skrevs fortfarande på latin (ändrades till svenska runt 1985) och en hel del recept gjordes som ex tempore dvs läkaren föreskrev ingredienserna i preparatet som apoteket sedan blandade ihop och sålde till patienten. Gällde såväl piller som flytande och salvor.

I allmänhet kände apoteken och läkaren varandra, de hade ofta gemensamma möten. Apoteken gav på den tiden också alltid ”sina” läkare julklappar - tvål, senap, julgodis.

Om en läkare i city var fråntagen sin förskrivningsrätt av narkotiska preparat, något som beslutades av HSAN/Socialstyrelsen, var denne läkare naturligtvis ”flaggad” på apoteken runt om som kände honom/henne.
Men sannolikt inte på apotek i exempelvis Ösmo, Nynäshamn, Södertälje, Värnamo….

Det fanns ju inga sifferkoder som identifierade läkare, bara läkarnamn som kunde vara snarlika. Recept kunde skrivas på vilket papper som helst, men ofta användes receptblanketter - receptblocken - som var eftertraktat stöldgods för missbrukare. Skyddet mot att någon obehörig kunde skriva falska recept ansågs receptspråket latin vara. Men en missbrukare kunde ju lära sig hur det skulle formuleras på latin…..

Med en receptblankett med något äkta eller fingerat läkarnamn kunde man få ut många preparat. Fanns blanka receptblanketter och förtryckta med läkarnamn.
Dessutom gjorde läkare varandra ofta tjänster och gentjänster - skrev ut recept till varandras patienter.

För en person som da Costa kunde naturligtvis kontakter med mindre seriösa läkare vara väldigt givande. Både med läkare som kunde förskriva narkotiska preparat och med läkare som kunde sälja receptblanketter eller kände andra läkare som kunde skriva ett recept som en ”gentjänst” till sin läkarkollega.

Da Costa verkar ha haft en bukett av läkare som hon hade kontakter med - troligt är väl att de i olika utsträckning också var hennes ”kranar”. Hon var ju tydligen begiven på att blandmissbruka med tillägg av sömntabletter, inte bara heroin.

Hur bryråkratin kring avstängda läkare såg ut på 80-talet, har jag ingen aning om.

Den här läkaren verkar ju ha varit helt nerdekad och han kan ju ha köpt narkotiska preparat på gatan, som han sålde under falsk flagg, så att säga. Han kan ha kallat sig läkare, fast han tappat sitt läkerleg.

Han var tydligen missbrukare själv (alkohol + tabletter, en klassisk kombo) och det sprang diverse killar på hans vind (!) som troligen var missbrukare.

Jo jag vet att S-holm var öde under semestertiden men Eugeniavägen var inte öde i juni, juli och augusti. Människor rörde sig på flera adresser och verksamheterna på Norrbacka bör ha varit igång hela sommaren. Detta var ju en vårdinrättning.

Det fanns fö en parkering vid Stallmästargården och det var nog flera personer som föredrog att ställa bilen där och promenera sista biten, nerför backen, oavsett om de skulle till ett företag på Eugeniavägen eller till Norrbacka.

Tack för klargörande! Mycket intressant läsning.

Da Costa var "tablettorsk" och hennes EP-anfall hängde säkerligen ihop med hennes tablettmissbruk.
Da Costa hade såklart hjärnskador efter flera års "knaprande". Och när hon blev abstinent, bör det ha smällt till ordentligt. Hon bör ha fått EP-anfall, delirium och akut ångest när tabletterna tog slut.

I boken Catrine och tystnaden diskuteras da Costas tablettmissbruk, som verkar ha varit avancerat. Det fanns tydligen tre ingredienser, som jag fattat det. Da Costa missbrukade benso, opiater i tablettform och barbiturater. Att da Costa blev hela 27 år gammal när hon gick på alla dessa piller och kombinerade dem med heroin, är något av ett mirakel.

Barbiturater är synnerligen jävliga att missbruka, vilket är anledningen till att de fasade ut.
De skapar grava personlighetsförändringar och de är extremt toxiska och lätta att överdosera.

Barbituratmissbrukare är kända för att vara nattaktiva, paranoida, impulsiva och allmänt konstiga.

Barbiturater kan även orsaka grav förvirring, hallucinationer osv.

Att da Costa framstod som "knäpp i huvudet" och la in sig på psyket flera gånger, hade nog med barbituraterna att göra.

Nuförtiden vet ingen vad barbiturater är och man kan inte vänta sig att svenska journalister ska kolla upp vad barbiturater vad för något och hur de kunde påverka da Costa ...

Men pratar man med missbrukare som föddes på 50- och 60-talet, är "barbisar" ett naturligt samtalsämne. "Barbisar" var en naturlig del av en missbrukares liv på 70- och 80-talet.

Incidenten på Gullmarsplan hängde nog ihop med barbituraterna, om jag får gissa.
Da Costa betedde sig så irrationellt och utflippat, att hon blev omhändertagen av väktare och körd till SÖS. Hon hade också kramper. Det kan mycket väl ha handlat om en barbituratöverdos.

Kommentaren i Fahlströms förhör (kommentaren om promenaderna från Norrtull till Norrbacka längs Eugeniavägen) satte igång tankarna och det känns som att bilden av Eugenaivägen klarnar igen.

Eugeniavägen var hopplöst omodern 1984. Eugeniavägen hade anor från 1900-talets början, då trafiken i S-holm var obefintlig. År 1984 var detta ingen optimal bilväg. Eugeniavägen var inte mer än en dåligt underhållen landsväg. Gatan var så smal att två bilar knappt kunde mötas och vägbanan var en kaotisk blandning av grus, jord, lervälling och gatsten.

Det är inte konstigt att Fahlström ställde bilen utanför Eugenaivägen och gick till Norrbacka.

Flera personer gjorde nog likadant. Och tittar man åt andra hållet (västerut mot Solnabron), förstår man att folk kom gående från det hållet också. För en person som skulle gå från Solnabron eller den västra delen av Norra stationsgatan mot Norrtull, var Eugeniavägen faktiskt ett naturligt promenadstråk, en genväg på någon km. Gick man längs Eugenaivägen istället för längs Norra stationsgatan och ville till Norrtull, sparade man nog 5-10 minuter.

Det verkar naturligt att tänka sig att folk som ville gå till Norrtull, gick nedför trappan som förband Solnabron med Eugeniavägen, eller att de gick in på Eugenaivägen, där Euegnaivägen anslöt till Norra stationsgatan. Det gick inte att köra in där (E-vägen var enkelriktad) men att gå var ju inget problem.

Man får också tänka på att flera fylltrattar arbetade och övernattade på Eugeniavägen (inte bara på nr 25). När de var på fyllan, var dessa personer oförmögna att framföra fordon, så de bör ha gått längs Eugeniavägen vid flera tillfällen på sommaren 1984.

Jag tänker rmig att Eugeniavägen kunde fungera som ett välkänt promenadstråk men det har tagit sin lilla tid att förstå det.

Om E-vägen fungerade som ett promenadstråk, som förband Norrtull med Norra stationsgatan och Solnabron (inklusive en busshållsplats på bron), har FP1 och FP2 något gemensamt, förutom prostitutionstrafiken.

Precis bredvid FP1 fanns en gångstig. Min enkla slutsats är att folk brukade promenera förbi båda fyndplatserna. Detta hade ingen som helst betydelse för utredningen och vem eller vilka som promenerade förbi FP1 och FP2 när det borde ha luktat lik lång väg (enligt polisens teorier) får vi aldrig veta ...

Har börjat läsa på nu under sommaren och har blivit ganska chockad.
Nu undrar jag om Lars Borgnäs dokumentär för Uppdrag granskning 2002 finns att se någonstans?
Där ska foliehatten visst ha försökt att få Härm att framstå som en Jack the ripper copycat
Jag tror också att jag sett inlägg här eller på någon blogg att en radiodokumentär eller podd från den tiden blivit avpublicerad. Kan det stämma?

FLER HANDLINGAR FRÅN UTREDNINGEN SOM INTE FINNS ELLER INTE LÄMNAS UT

Här har jag också bara kopierat rakt av från min begäran och det svar jag fått från arkivet.

1. Ett tips kommer in till återöppnade förundersökningen den 9 september 1999 från en man som ska ha bott på Hotel Gustav Vasa i 14 dagar samtidigt som Catrine da Costa sommaren 1984. Se bifogad handling, bilagan. Tipset kommer in till TV-programmet ”Efterlyst”.
Gjordes det några uppföljande förhör med tipslämnaren? I sådana fall skulle jag vilja begära ut dem.
Lyckades polisen även leta rätt på det tillslag som uppgiftslämnaren säger att polisen gjorde på Hotel Gustav Vasa, där en ung man ska ha hoppat ut genom fönstret? Om uppgifter/dokument/spaningsuppslag om det omnämnda tillslaget finns i utredningen så skulle jag vilja begära ut det. Datumet för tillslaget bör ha intresserad polisen, eftersom uppgifterna från 1984 går isär om hur länge Catrine faktiskt bodde på hotellet.
Svar från arkivet: Uppföljande förhör med tipslämnaren har ej kunnat hittas i utredningsmaterialet. Någon uppgift eller handling angående det omnämnda tillslaget har ej kunnat hittas i utredningsmaterialet.

2. Förhör/spaningsuppslag eller liknande med en vän till Catrine da Costa vars förnamn var/är Marie. Efternamn okänt. Men Marie var precis som Catrine prostituerad narkoman. Hon bör ha blivit förhörd under andra halvåret 1984 eller första halvåret 1985. Hon intervjuas i SVT-dokumentären ”Det svenska styckmordet” från 2025, och där omnämns hon som ”Catrines vän”.
Svar från arkivet: Utifrån de uppgifter du lämnat har det ej gått att identifiera någon handling som kan sägas överensstämma med din begäran.

3. Förhör/spaningsuppslag eller liknande med en Annika och hennes pojkvän Juao. Efternamn saknas. Hon omnämns i spaningsuppslag E94-2. Annika ska ha varit klasskamrat med Catrine. Förhören bör ha genomförts under andra halvåret 1984 eller första halvåret 1985.
Svar från arkivet: Lämnas inte ut p.g.a. sekretess

4. Förhör med en Pia K*** H*****, augusti 1984 eller senare. Hon ska ha tipsat om Kicki Tjernell som den som kände Catrine bäst.
Svar från arkivet: Lämnas inte ut p.g.a. sekretess

5. Det ska finnas ett spaningsuppslag om/med Kicki Tjernell upprättat i maj 1985. Det skulle jag vilja begära ut. Jag har tidigare begärt ut samtliga uppslag/förhör med henne, men just detta förhör kom inte med då.
Svar från arkivet: Lämnas inte ut p.g.a. sekretess

6. Förhör med T**** N******, Nina Åbergs pojkvän. Det bör ha genomförts nångång under perioden augusti-december 1984.
Svar från arkivet: Lämnas inte ut p.g.a. sekretess

7. Eventuella förhör/spaningsuppslag med B**** F*******, född ******-****. Jag vet inte om hon någonsin hördes, men hon bodde i Vasastan. Om hon hördes så bör det ha skett under andra halvåret 1984 eller någongång under 1985.
Svar från arkivet: Något förhör/spaningsuppslag gällande berörd har ej kunnat hittas i utredningsmaterialet

8. Eventuella förhör/spaningsuppslag med Marco/Marku Mankinen (B**** F******** partner på 1980-talet). Jag vet inte om han någonsin hördes. Men om så skedde så bör även dessa förhör ha genomförts/upprättats under andra halvåret 1984 eller någon gång under 1985.
Svar från arkivet: Något förhör/spaningsuppslag gällande berörd har ej kunnat hittas i utredningsmaterialet

Min kommentar:
Punkt nr 7 gäller den som i tråden kallats för Monika. Jag har maskat personuppgifterna. Det kanske redan är känt i tråden att hon och hennes partner aldrig hördes, men jag tänkte att jag frågar arkivet ändå, eftersom det trots allt är människor som arbetar som arkivarier. De kan ha missat något i sitt letande i slasken. Och precis som punkt 5 ovan så har de missat vissa handlingar när jag begärt ut allt kring en person.

Det som avpublicerats var ett avsnitt av P3 Dokumentär som handlade om fallet.

Tack för ditt otroligt envisa arbete.

Da Costa-utredningen är fortfarande djupt pinsam, för polisen och staten. Detta är Sveriges mest exponerade kvinnomord, som har hanterats fel under två utredningar.

Man kunde förvänta sig städning, skadestånd till läkarna och struktur runt denna utredning, som kommer att vara av intresse för forskare och journalister i många år till.

Men utredningen är hur rörig som helst, arkivarierna vet inte hur sekretessen ska hanteras och viktiga handlingar har slarvats bort.

Det är kaos.