Vuxna som är med i scouterna

Jag har en arbetskamrat vars mamma är med i scouterna (uppskattningsvis är hon i 50 års åldern). Inte som ledare utan som scout. Det finns alltså scouter för vuxna. Helt galet!

Att ungdomar är med i scouterna kan jag förstå. Det är väl nyttigt att lära sig göra eld med pinnar och stenar som man gjorde på stenåldern. Man lär sig knyta olika knutar. Man traskar omkring i skogen och lär sig om vad som finns där. Bygger flottar som man testar i vattnet. Man lär sig fiska och att tillreda mat. Man lär sig kompass och kartor och så vidare. Allt det där kan vara nyttigt. Men vad gör vuxna som är med i scouterna?

Annat?

Mitt ex är 40 och fortfarande medlem. Hon har varit scout hela livet. Hon är dock mest med på olika möten då hon gillar pappersarbete och sådant.

Jag tänker att många är med i det som en förening, det finns också ett friluftsintresse man delar med andra vuxna scouter och på så sätt gör man nåt bra att hålla föreningen vid liv (det är en enorm förening Svenska Scouterna) där styrelsetjaffs och inköp hamnar litet över huvudet på barn, och man får chansen att hänga med vänner i naturen och tälta?

Kungen är medlem och han e ännu äldre.

Kungens föräldrar var också Scout ledare.

Jag visste knappt att scouterna fanns kvar idag. Som barn och tonåring på 70- och 80-talet såg jag ibland folk, oftast barn, gå klädda i deras kläder. Men de senaste 20-30 åren har jag nog inte sett det en endaste gång. Men det är kanske främst just är vuxna som varit med sedan barnsben som är kvar idag? Förmodar att de dels gillar deras aktiviteter men förmodligen även det sociala och har många gamla vänner där som de gillar att umgås med.

Nu var jag förvisso barn när jag var med i scouterna och lärde mig faktiskt väldigt nyttiga saker, en del var faktiskt religionskunskap (kristendom) vi avslutade varje samling med en bön, det var s.a.s. inte så att man bara lekte med kottar i skogen, utan snarare avancerad naturkunskap och annat händigt arbete som makramé, avancerade knopar, knivslidor, knivar och såklart friluftsliv. Hade nog gått kvar i scouterna om flickorna när jag fyllde 14 inte tyckte de var mobbat, är väl kanske en sak man ångrar när man är lite äldre - att man brydde sig så jävla mycket om vad andra tyckte som barn.

Jag förstår din poäng. Men jag var scoutledare tills jag var 18-19 nånstans och då var "gamlingarna" som var med och inte hade ledaruppgifter GULD. De tog allt praktiskt på läger som vi inte hann med och dessutom kunde de snacka bra med ungar som kanske var lite för små och inte borde ha varit borta från sina föräldrar en helg eller en vecka.

Det är väl ändå inte konstigare än att det finns vuxna som spelar tv-spel och tittar på tecknat? Det finns gubbar som står i fotbollsklacken och brölar och äter glass…

Då låter scouterna som en trevlig friluftsförening ändå.

Ja, det känns lite som om det sverige scouterna frodades i finns inte längre kvar.

Jag vet att det under 70-talet var kö till den större scoutföreningen där jag bodde (pga de enorma barnkullarna). Jag var med i svk scouter ett tag och vet att smu hade stor verksamhet.

Just scouterna är extrema, har aldrig varit scout. Däremot skulle jag vilja vara med i friluftsfrämjandet som jag var som barn, även nu, önskar det fanns grupper för +18. Jag har försökt att dra igång en grupp lufsare i min stad fast utanför föreningar, men det har inte funkat. I Stockholm kan man vara med i Naturskyddsföreningens skogsvandringar som vuxen, men jag bor inte där. Det finns så många roliga barnverksamheter som funkar för vuxna, men vi vuxna ska sitta och ha trist istället.

Som barn lär man sig, främst från vuxna. Som vuxen lever man såsom man lär.