Frågor angående brott mot 18-årings rätt att bestämma - föräldrars ansvar?!

Hej, så jag läser följande på Google gällande förälderns rättigheter kontra barnen efter att barnen fyllt 18 år gamla:

"Nej, när någon fyllt 18 år är personen myndig och därmed inte längre under föräldrarnas juridiska bestämmanderätt.
Föräldrarna får inte bestämma över en 18-årings personliga angelägenheter, som var han eller hon bor eller vad han eller hon gör. Däremot är föräldrarna skyldiga att underhålla sina barn ekonomiskt tills de fyllt 21 år, under förutsättning att barnet fortfarande går i gymnasiet.

Vad som ändras vid 18 år

Myndighet: Den 18-årige är nu juridiskt vuxen och har rätt att bestämma över sitt eget liv.

Personlig bestämmanderätt: Föräldrarnas vårdnad upphör och de kan inte längre bestämma över personliiga val, som var den unge skall bo eller vilka sovtider som gäller.

Ekonomiskt ansvar: Föräldrarna är skyldiga att underhålla den unge ekonomiskt tills han eller hon gått klart gymnasiet, eller längst till 21 års ålder, om den unge fortfarande studerar.

Vad detta innebär i praktiken

Flytta hemifrån: En 18-åring har rätt att bestämma att flytta hemifrån, och föräldrarna kan inte hindra detta.

Ekonomiskt självbestämmande: Den unge är sin egen person och bestämmer över sin egen egendom och sina egna pengar.

Att bo hemma: Om den unge bor kvar hemma kan det vara en god idé att försöka prata med föräldrarna för att komma fram till en lösning som fungerar för alla, även om föräldrarna inte har laglig rätt att bestämma.

Viktigt att komma ihåg

. Även om föräldrarna inte har juridisk rätt att bestämma, är det fortfarande viktigt att försöka upprätthålla goda relationer, särskilt om man bor under samma tak.

. Om det finns problem med att föräldrar försöker bestämma för mycket kan man ta hjälp av någon utomstående för att få stöd och rådgivning, som dumo.se.

"Ska jag låta min 18-åriga dotter göra vad hon vill?" (En mors fråga på Google).

Svar: "Som vuxen får ditt barn göra vilka val han eller hon väljer, även om dessa val är dåliga, eller inte nödvändigtvis sådana du håller med om. Du kan inte kontrollera de val ditt barn gör, varken nu eller någon annan gång, men du kan kontrollera hur du väljer att reagera på dessa val."

Nu är fallet sådant att föräldrarna har helt skitit i sina 18-åringars juridiska rättigheter, som skulle trätt i kraft den 10-de december år 2007, och har istället agerat som om barnen fortfarande var underåriga efter 18-års ålder. Detta har tagit sig uttryck i att de fortsatt att handha och hantera deras ekonomiska angelägenheter, t.ex. över huvud taget inte, likt svensk föräldrabalk föreskriver, informerat sina barn om fonder, aktier och andra tillgångar - t.ex. så fanns det en bankbok med 69k som föräldrarna inte har informerat sonen om, trots att enligt svensk föräldrabalk så är de skyldiga att informera om allt sådant när barnet/barnen blir myndiga och fyller 18 år. De har inte informerat om skillnaden mellan att vara 18 och 17, där självklart barnen känt till att de blivit myndiga, och att de får ta bilkörkort, men inte till fullo förstått vad myndig innebär - då föräldrarna trots 18-strecket fortsatt att bestämma om sovtider, när barnen skall gå och lägga sig (detta ville framför allt modern bestämma och slutade inte med trots att barnen fyllt 18), de har agerat som om deras juridiska beslutanderätt över barnen som föräldrar inte upphört den 10de december år 2007, utan fortsatt som om ingenting förändrats trots myndighetsåldern, de vuxna barnen har inte blivit informerade om att det nu är de som dikterar när de skall sova, vilka sovtider som gäller, och de har inte fått information om att de ägde fonder och aktier eller andra medel så som försäkringar, detta har föräldrarna hållit tyst om trots att det strider mot föräldrabalken?!

Samhället förväntar sig att det är 18-åringen som tar och fattar alla beslut efter 18 års ålder, så som kring flytt hemifrån, så då utgick samhället ifrån att det var de två 18-åringarna som ville flytta hemifrån med hjälp av Socialtjänstlagen och SOC, att det var dem som beslutat kring flytten och dylikt, kring villkoren - att det var dem som ville utnyttja "asperger" för att få snabbare lägenhet - men allt detta var föräldrarna, framför allt drivande var modern - barnen var inte intresserade av flytt, det var föräldrarna som drev hela flyttfrågan med socialtjänsten, det rör barn som pluggat vanlig klass och endast tilldelats diagnoser i årskurs 9 efter bråk i skolan, det var i barnens ögon fullt normala barn som stämplats vid 16 års ålder, adoptivbarn dessutom - det var föräldrarna som ville ha dem utflyttade, inte barnen själva som ville flytta - nu vet jag visserligen att föräldrar har rätten att slänga ut barnen, men enligt svensk lagstiftning så skall barnen ha haft rätten att besluta kring boende, flytt och dylikt - där jag menar att föräldrarna inte ens pratat med sina barn om vad de ville, t.ex. så ville sonen inte flytta på ett "onormalt vis" - han ville inte ha SoL-team eller lägenhet via socialtjänsten, han ville flytta ut normalt som alla andra - hans förälrar har alltså helt struntat i att inhämta hans synpunkt, och därmed brutit mot lagen igen?

De har pratat med socialtjänsten om barnens flytt och pratat över huvudet på sagda vuxna 18-19-åriga barn - att de var 18 år eller 19 år spelade ingen roll - 19 år vid flytten hemifrån, men 18 eller 19 verkade inte förändra föräldrarnas sätt eller beteende - de pratade över huvudet på bägge barnen med socialen, ignorerade barnens rättigheter som myndiga, och inhämtade inte barnens synpunkter i en enda fråga kring flytten - en normal flytt var vad sonen ville ha - han fick någonting helt annat, han såg fram emot att flytta ut till en vanlig lägenhet likt alla hans vanliga normala kompisar, istället såg hans kriminella brottslingar till föräldrar till att han fick flytta till en SOC-lägenhet för folk med diagnoser, eller ja - folk som får stöd för sina diagnoser - så som autism, autistiska drag eller asperger - och han tillfrågades aldrig om sin åsikt.

De bröt mot alla hans rättigheter som 18 år gammal.. Hur kan man agera mot en förälder som inte lämnar över makten till 18-åringen? Hur kan de få konsekvenser? Det är ju brottsligt att agera som om de fortfarande hade beslutanderätten efter 18?

Som grädde på moset lurades barnen in i att ansöka om god man, och sen blev det förvaltarskap i flera år - så de inte bara bröt mot barnens rättigheter utan gav sedan bort deras rättigheter till en främling utsedd av domstolen?!

Och ja, mellan december år 2007, och den 30 juni år 2009 - så hade barnen varken god man eller förvaltare - men under denna tid agerade adoptivföeräldrarna som förvaltare trots attde enligt lag skulel lämnat över makten till de nu myndiga barnen?!

PS: Sonen är fri från förvaltaren sedan flera år, dottern har fortfarande förvaltarskap - fadern är död, modern lever - hon är en kriminell brottsling som borde ställas inför rätta för att inte ha respekterat sonens ålder.

Dessa föräldrar fortsatte att bestämma långt efter att barnen fyllt 18 år, i ett och ett halvt år till - sedan lurad in i godmanskap/förvaltarskap blev barnen av modern.

Naturligtvis förtjänar hon att bli straffad som den kriminella brottsling hon är, men hur?

De bestämde ju i samspel med socialen vart barnen skulle bo, barnen blev rånade på sin juridiska beslutanderätt, ett och ett halvt år innan förvaltarskapet.

De fortsatte att bestämma om barnens personliga angelägenheter, men tog hjälp av Socialen i detta vid flytten - innan flytten fortsatte de att besluta i varenda fråga.

Myndigheterna har fattat beslut att barnen inte kan utöva sin egen rätt att besluta i vissa rågor.
Inget konstigt med det.
Om det var ett korrekt beslut kan man ju inte veta utan att ha tagit del av den andra sidans argument.
Att föräldrarna är kriminella som du påstår spelar ingen roll

Rubriken:
"Frågor angående brott mot 18-årings rätt att bestämma - föräldrars ansvar?!"
jag kan inte se en enda fråga.

Det hade inte fattats något beslut av någon myndighet mellan den 10de december år 2007 och den 30 juni år 2009, när barnen fick god man - förvaltarskap blev det mer än ett år senare år 2010 pga konflikter med gode mannen.

Poängen är att föräldrarna alltså inte haft stöd från myndigheterna mellan 2007-2010 - däremot så har de så klart blandat in myndigheterna och gett bort beslutanderätten till andra, istället för att ge den till barnen likt lagen krävde att de skulle gjort när barnen fyllde 18 år.

I december år 2007 fanns det inget godmanskap, inget förvaltarskap och inget myndighetsbeslut - det fanns endast två adoptivföräldrar som bröt mot lagen.

Jo, hur ser juridiken på det som nämns, deras påstådda brott - och hur kan man ställa en av dem inför rätta?

Hur kan de ställas till svars när de så uppenbart brutit mot lagen, och främst brutit mot barnens vuxna rättigheter.

Frågan är alltså:

Förälrarna bröt mot lagen, hur kan de ställas till svars för sina brott?

Vilket brott har föräldrarna begått menar du?
jag kan inte se något.

Läste du inlägget?

18-åringens juridiska rättigheter, där de alltså förlorar sin beslutanderätt när barnen fyller 18 år.

Barnen hade varken gode män eller förvaltare i mer än 1 och ett halvt år efter det och adoptivföräldrarna agerade som om de fortfarande hade beslutanderätten, vilket var ett brott mot barnens rättigheter som vuxna?

Godmanskapsfrågan aktiverades vid flytten hemifrån, så innan dess så var det mer än ett år där barnen var myndiga och behandlades som omyndiga av föräldrarna. - Vilket är brottet!

"Vad har föräldrar för rättigheter när barnet fyllt 18 år?
När min son fyller 18 år. O fortfarande bor hemma. Vad har jag då för rätt att bestämma över han? Vad händer om han inte gör som jag säger? Exempelvis att han vill vara mer hos sin flickvän."

"Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Jag tolkar det som att du undrar vilka rättigheter du som förälder har att bestämma över din son när din son fyllt 18 år. För att besvara din fråga kommer jag att använda mig av föräldrabalken (FB).

Under föräldrarnas vårdnad

Ett barn står under föräldrarnas vårdnad. Det innebär att föräldrarna ansvarar över barnets personliga förhållanden, trygghet och uppfostran och betyder bland annat att de får bestämma vart barnet ska bo, se 6 kap. 1 § och 2 § FB.

Av 6 kap. 2 § FB framgår dock att föräldrarnas vårdnad upphör när barnet fyller 18 år. Från och med den dag då barnet fyllt 18 år har vårdnadshavaren alltså inte längre rätt att bestämma över angelägenheter rörande barnet såsom dess umgänge och liknande. I ditt fall innebär det att du som förälder inte kan bestämma över din son när han fyllt 18 år, då din son själv bestämmer om han till exempel vill vara mer hos sin flickvän som du nämner.

Underhållsskyldighet

Av 7 kap. 1 § första stycket FB svarar man som förälder, oavsett om man är vårdnadshavare eller inte, för barnets underhåll fram tills att barnet fyllt 18 år. Går barnet däremot i grundskola eller gymnasiet så har föräldrarna en underhållsskyldighet så länge skolgången pågår. Denna underhållsskyldighet gäller däremot enbart tills att barnet fyllt 21 år, 7 kap. 1 § andra stycket FB.

Detta innebär att trots att du som förälder inte har någon rättighet att bestämma över ditt barn när han fyllt 18 år, så har du en underhållsskyldighet, förutsatt att han går i skolan. Underhållsskyldigheten innebär ett ansvar att svara för barnets behov som kan omfatta kostnader för mat, boende, sjukvård, utbildning osv…

Sammanfattning

Som svar på din fråga kan du inte bestämma över din son när han fyllt 18 år. Han får alltså själv bestämma över sina angelägenheter.

Jag hoppas att du fått svar på din fråga! Har du fler funderingar är du välkommen att kontakta oss på Lawline igen!

Mvh,

Sara Jeftenic
Rådgivare"

Adoptiivföräldrarna jag skriver om har alltså fortsatt att bestämma över sonens och dotterns angelägenheter efter att de fyllt 18 år, och har inte respekterat deras ålder - detta ett och ett halvt år innan modern lurade sonen och dottern att ansöka om god man.

En av anklagelserna gällande modern är att hon när hon juridiskt förlorat beslutande/bestämmanderätten över sina adoptivbarn därefter har försökt göra allt i sin makt för att behålla kontrollen över adoptivbarnen, detta via godemanskap, och socialen samt psykiatrin - hon är ett kontrollfreak, som alltid skall kontrollera allt, och hon kunde inte acceptera barnens friheter vid 18 - så är därmed anklagad för att ha använt sig av myndigheter för att förlänga sin kontroll, vilken hon utövat genom att göra barnen beroende till henne och andra, och genom att motverka deras självständighet i mer än 11 år efter 18 års ålder.

Hon är narcissist som tror att hon kan köpa adoptivbarn och sedan att de är hennes ägodelar som hon kan besluta över resten av deras liv, och blir de 18 då ska hon blanda in psykiatrin, socialen och gode män - hon spenderade ju föräldrarollen med att springa till psykiatrin, vilket ledde till autistiska diagnoser, vilka användes för godmanskap/förvaltarskap när barnen var 19-20.

Men som sagt, brottet är att hon inte respekterat barnens ålder två år innan förvaltarskap och godmanskap, och att hon gjort allt för att fortsätta ha beslutanderätten, eller genom att ge den i händerna på godemän så att barnen förblir i beroendeställning till henne vilket är precis vad som hänt dem.

Att hon vägrade att lämna över kontrollen/beslutanderätten till 18-åringarna för att hon är helt sjuk i huvudet.

Hon fortsätter t.ex. även när barnen är 35 år gamla och sedan länge sonen är av med förvaltaren att försöka bestämma om sovtider, klaga på hans städning, och allmänt agera som om hon fortfarande har just bestämmande/beslutanderätten - en förälder som inte vet när det är barnen som bestämmer och inte hon.

En adoptivmor som också pratar till barnen som om de är små barn, oavsett situation - som inte fattar ett jävla skit om vad ordet "vuxen" betyder - som inte har respekt för myndiga barn utan försöker tvinga sitt beteende från barnavdelningen på sjukhuset, där hon jobbat i 30 år, på vuxna barn. Hon gillar att ta hand om sjuka barn, hennes arbete/yrke var just det - och vill gärna förlänga sin vård av sina egna barn tills hon dör.

En mor som absolut inte följer lagen om 18-åringens rätt att besluta, eftersom hon ständigt skall besluta - när hon besöker ovälkommen så skall hon styra och ställa över sina vuxna barn och hur de skall ha det, vad de skall göra - hon saknar självklart makten idag, men verkar inte begripa det själv - utan pratar till dem som om hon bestämmer, och hon är alltså skyldig till brott mot 18-åringens rättigheter genom att konstant bryta mot deras rättigheter, vilket hon gjorde i ett och ett halvt år innan godmanskapet som hon orsakade genom skitsnack.

Exempel på moderns kommentarer och beteende:

"Du kan ju inte bära de där jeansen, de är ju fina jeans, de kostar ju 1200kr, det tror jag ju inte att du har råd med, inte har du råd att köpa sådana jeans, det har ju inte ens jag, så då tror jag ju inte att du har det" - Att hon ibland köper "fina" jeans och sedan skall bestämma när och var de skall bäras, och vill även bestämma hur saker skall placeras i lägenheten, hur städad den skall vara, kring disk - hon vill kort och gott besluta kring allt från lägenheten till vad sonen skall ha på sig för kläder till vardags, det här är en person som aldrig förstod vad åldern 18 innebär juridiskt, så frågan är - hur ställer man en sådan mor till svars så hon förstår brottet att ignorera åldern 18.

Sonen är dessutom 35 år gammal nu och hon skulle trots detta besluta kring vilka byxor han skall ha på sig, för hon hade betalat 1200kr för jeansen så då var de för fina enligt henne att bäras till vardags.

Hon kommenterade även gällande sonens prylar i villan att när frågan om försäljning och att donera saker eventuellt om hon ska flytta från sin villa nästa år, att eftersom hon och adoptivfadern betalat för majoriteten av prylarna som sonen äger i deras villa så skulle ju hon då egentligen ha rätten på sin sida att sälja eller donera dessa, och endast när någon jämförde detta med en pojkvän som ger prylar till en flickvän, att han har betalat sakerna men kan inte besluta över dem efter att ha gett dem till flickvännen - så gav hon med sig, att gett är gett - men hon sa i praktiken att eftersom hon betalat så kan hon sälja och donera dem - vilket vore som om sonen skulle kunna sälja och donera allt han gett till tjejer, för det var han som betalade. Helt sjukt resonemang, gett är gett - då är det den som fått prylarna som bestämmer - inte den som betalat likt hon resonerade.

En adoptivmor som totalt misslyckats med att respektera sina adoptivbarns vilja, ålder och mål i livet - som inte hjälpt dem att lyckas, men istället hjälpt till att hålla dem tillbaka från sina mål - som varit ett hinder istället för en hjälp - som själv lever i medelklass med villa och flera hundratusen medans hennes barn fick underklass och skit i jämförelse.

En riktig förälder vill hjälpa sina barn att lyckas och få minst lika bra liv som de själva, denna hora vill bara att hon ska ha det bra och skiter i om adoptivbarnen har det sämre - hon gottar sig nog i att hålla adoptivbarnen långt under henne, vilket får henne att känna sig överlägsen och vilket ger henne kontrollen, det handlar om makt och kontroll - hon olikt en biologisk mor har aldrig brytt sig om att barnen skulle få samma liv som hon själv eller pappan. Hon adopterade för sin egen skull, inte för barnens skull - adoptivbarnen tvingas att leva skitliv i Sverige för hennes skull.

Hon ska vara glad om hon inte blir avrättad.

Ingen av adoptivbarnen har gott med på att leva skitliv i Sverige för hennes skull.

Det enda jag läser i TS post som ser ut som att det skulle kunna vara ett brott är den biten att föräldrarna ska ha undanhållit tillgångar ifrån barnen efter deras 18-års dag. Dock torde preskriptionstiden för dessa brott gått ut med råge.

Sen är TS text extremt rörig men vad jag kan läsa mig till förekommer sociala myndigheter frekvent i olika sammanhang och det alluderas till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och i ett läge har tydligen en domstol faktiskt ansett att barnen i fråga saknar förmåga att helt ansvara för sina liv då det beslutats om förvaltarskap, en åtgärd som inte tas till lättvindigt. Så det ligger nära till hands att anta att barnet/barnen i fråga kanske inte var fullt redo att axla sitt vuxenskap vid sin 18 års ålder.

I övrigt låter detta som en moder som vill lägga sig i hur hennes vuxna barn lever sina liv på ett kanske ohälsosamt sätt. Detta må vara osunt, men knappast olagligt. Det är fritt för barnen att ignorera sin moder om hon inte kan respektera deras gränser.

Hur ser det ut om det gjordes en polisanmälan runt 2011/2012 som lades ner, eftersom detta är ett brott i föräldrabalken, och inte i brottsbalken - så det var tydligen ingenting för polisen, tror inte ens att de skickade uppföljning, ärendet skulle naturligtvis ha skickats till civilrätten - kan man visa att en polisanmälan gjordes 2011 eller 2012 och ta det i civilrätten istället?

Polisen skyddade väl adoptivföräldrarna.

Det finns inget brott som heter "agera som om man hade beslutsrätt". Om någon agerar som om de har rättigheter de inte har så kan man helt enkelt ignorera dessa personer.

Exakt vilken handling menar du är brottslig?

Enligt svensk lag så upphörde förälderns beslutanderätt vid 18, när barnet fyller 18 - om de då fortsätter att agera som om de bestämmer - då bryter ju de mot lagen eftersom lagen säger att efter 18 så är det barnen som har besultanderätten.

Skrev ju i det första inlägget direkta citat från AI och Lawline..

"Du har inte rätt att bestämma åt din son efter att din son fyllt 18".

Men om dessa föräldrar ändå gjort det, då är det ju ett brott mot rättigheterna?

Vad är annars poängen med att "Förälderns juridiska rättigheter och beslutanderätt upphör efter att barnet fyllt 18" - om de trots detta kan fortsätta att besluta som om barnet eller barnen inte är 18.

De allra flesta föräldrar följer lagen och lämnar över till sitt 18-åriga barn att besluta, och genom att inte göra detta så har alltså dessa adoptivföräldrar brutit mot barnens juridiska rättigheter att få beslutanderätten.

Och som den andre skrev, att de undanhöll en bankbok från sonen - sedan gavs den till godemannen 1 och ett halvt år senare. Det var alltså ett och ett halvt år efter att sonen fyllt 18 år och enligt föräldrabalken skulle adoptivföräldrarna ha informerat om bankboken när han blev 18.

Det jag märkt med Sverige att de har massor av lagar men ingenting händer när de bryts av vissa.

Den "mamman" är extremt korkad, hon tror att barn accepterar att bli diskriminerade och att tvingas se 99% av svenska folket med fler rättigheter än dem själva, textboksexempel av rasism, diskriminering och mobbning - att hennes barn bara skulle acceptera detta och älska henne är det bara hon som är korkad nog att tro på - tror inte deras adoptivfar var så dum, varför han olikt henne haft ånger - men denna adoptivmor har ingen ånger, har ingen som helst empati - kan inte ens ta kritik utan lämnar lägenheten, lägger på luren med mera så fort någon tar upp ämnet.

Hon är kort och gott helt ointresserad av att få kritik för sina ageranden. Och tar noll ansvar. Till den nivå att henne vill ju adoptivbarnen trycka dit, eftersom hon är helt OK med allt som hänt och skiter som sagt helt i att hennes adoptivbarn inte fick samma liv hon själv och alla andra svenskar fick, sedan om barndomen var identisk med deras och andra svenskars det är måhända sant, men vuxenlivet - de saboterade starten på vuxenlivet, och hon olikt fadern har noll ånger, empati eller förmåga till förståelse - en narcissistisk psykopat eller sociopat som gör barnen jävligt förbannade genom sitt obrydda beteende.

Det är som om 11 års förvaltarskap inte var så farligt, det var ju inte hon som hade förvaltare i 11 år...

Att inte respektera åldern 18 hos barnen var starten på det hela, men det är självfallet förvaltarskapet som är huvudskälet till ilskan mot henne, sedan finns det bättre lagutrymme mot henne under perioden innan godmanskapet, där hon som sagt ignorerade myndighetsåldern i ett och ett halvt år, och gömde undan inte bara en bankbok värd 68k men också försäkringar för diabetes typ 1..

So försäkringar för diabetes typ 1 fick sonen heller inte tillgång till vid 18 års ålder på grund av henne, det handlade om över hundratusen. Sedan läser man om en svensk 18-årig kvinna som fått liknande ersättning och rest på semester och bjudit alla sina vänner.

De har ju i stort sett spottat på hans sjukdom genom att inte ge honom pengarna vid 18.

Brottslingar ska så klart straffas utanför rättssystemet om de inte kan straffas inom det. Jag menar ju att hon begått brott som inte respekterat myndighetsåldern, pengarna för diabetes typ 1 skulle ju han fått göra vad han ville med direkt han fyllde 18.

Om hon orsakar att han får vänta tills 30 års ålder, så är hon ju kriminell. Särskilt under perioden 18-19 år - eftersom under den tiden hade ingen av barnen god man eller förvaltare.

Men föräldrarna agerade som om de fortfarande var förvaltare av barnens tillgångar, vilket de alltså inte var efter att barnen nått 18 års ålder.

Tror till och med att Vuxenpsykiatrin skriver år 2009 att "Det är oklart vem som sköter pengarna, tydligen är det föräldrarna som sköter detta" eller dylik text - således ja de skrev ju att föräldrarna skötte pengarna, trots att barnen var 18 år gamla - kriminellt om man läser Lawline.

Ingenting är förlåtet bara för att någon blir fri efter 11 år från ett förvaltarskap.

Vidare, det handlar inte om att föräldrar vill skydda pengar, hjälpa barnen eller dylikt - vad det handlar om är låga tankar, förödmjukande behandling, förnedring, och att barnen hamnt i en sits där de förnedrats ännu mer inför alla andra, i ett decennium - självfallet är det mer förnedring och låg status som är problemet här.

De förtjänade respekt och högre status.