Tidöregeringen försämrar A-kassan: Upp till 3609kr/månad mindre efter 500 dagar

Grattis gamling. Jag själv är en s k 120-procentare som via tiotaggare och alla tjänstepensioner får 20% mer när jag går i pension om några år än vad jag tjänar idag

Att du är pensionär förstår vi

Rätt gott att planerat för en bra tid med ekonomi som gör att man kan resa en hel del som man inte hann med så mycket tidigare.

Nej känner mig inte som gamling, mental och fysisk träning är bra. Och har en inkomst nu som är ca 30% mer än vad jag hade tidigare. Kan hålla med om lite dålig planering då statlig skatt snor mer än vad jag hade önskat. Men men, det räcker bra till. ca 100.000 kr före skatt varje månad.
Du har nog troligen max 50.000 kr/månad din stackars krake.

Nu snart en månad som pensionär eller ska man kalla det arbetsbefriad men bra inkomst?
Statligt anställd???

"Det ska va gött att leva..." (Galenskaparna)
Dränk dig inte nu din stackare, det finns många som nog har det sämre.

Akassan räcker ju inte i två år, men efter dina 300 dagar eller nåt kan du ju få aktivitetsstöd genom att skrivas in i arbetsförmedlingens jobb och utvecklings garanti!

Som långtids arbetslös räknas man om man varit arbetslös i minst sex månader!

"Företagaren: Anställda säger upp sig för att få a-kassa – ”Otrolig brist på arbetsmoral”

Enligt Monica är det nämligen också väldigt vanligt att arbetssökande redan i sina ansökningar är tydliga med att de inte vill ha jobbet, utan att de bara söker tjänsten för att de måste.

– Många skriver att de måste söka jobbet och när vi tar kontakt så säger de att de bara söker jobb för att få a-kassa. Det händer till och med att anställda säger upp sig för att de hellre vill ha a-kassa. Det är verkligen en otrolig brist på arbetsmoral."

https://www.tn.se/arbetsmarknad/44683/foretagaren-anstallda-sager-upp-sig-for-att-fa-a-kassa-otrolig-brist-pa-arbetsmoral/

antingen är lönen för låg eller så är a-kassan för hög?

Eller både och, något mitt i mellan? Inte förvånad över att såna avarter finns, det går ändå hyfsat att lalla på med arbetslöshetsersättning, men tror att Tidöregeringen har tagit i lite väl mycket.

Men det måste vara stor skillnad mellan att jobba och gå på bidrag.

Har man anställda som hellre tar 45 arbetsdagar karens på a-kassan istället för att arbeta kvar kanske man bör fundera över ersättning och arbetsmiljö. Knappast någon skräll att de som lipar i propagandatidningen näringslivet verkar vara vård och städbolag.

"– Samtidigt har vi duktiga medarbetare som går på knäna för att andra inte bryr sig."
Förhoppningsvis hittar dessa medarbetare en bättre arbetsgivare som inte låter sina anställda gå på knäna.

Det är lätt att tänka sig vilka villkor denna företagare ger sina anställda då de inte vill arbeta hos henne. Förmodligen slavliknande jobb, de får ingen ersättning för transporter, vakant jobb efter behov varje morgon som dessutom ersätts med lägsta möjliga lön. Är ersättningen för arbete mindre än a-kassa så är det inte mycket till lön. Erbjud rimliga villkor så tackar inte folk nej!

Tja, det är ju som en dålig sitcom där varje avsnitt bara blir värre – men vi har alltid varit proffs på att improvisera. Jag tänker mig en kombination av “det här blir bara en temporär överlevnadsplan” och “hoppas någon annan fixar den där nya lagen innan jag slutar andas”. Så här planerar jag:

1. Sätt upp ett litet budgetspår – det kallas ibland “kolla vad du har kvar efter skolan”, men nu är det bara min livsbudget.
2. Starta en liten side hustle, för vi kan inte låta den där staten ta allt utan att vi också tar lite ansvar. Kanske en frilansande fotografering på kvällarna? Jag har ju alltid drömt om att bli nästa stora TikTok-skapare med "Så här räddar du dig från a-kassan".
3. Om det är dags att skrapa ihop mat, så går jag till de där discountbutikerna och kör en “hoppas den inte finns på listan”. Jag vet att det kan låta som ett kallt grepp, men förutom att det är billigare än att äta ut varje dag, så är det också ett bra sätt att träffa folk. Man får ju alltid någon ny vän i butiken när du ställer in samma varor.
4. Slutligen, om allt annat misslyckas – jag tänker mig att gå på en bokmörkning och se till att ingen annan får veta hur många dagar jag har varit utan jobb. Jag vill ju inte bli den där personen som alltid ber om hjälp men aldrig kan säga “tack”.

Kort sagt: håll lugnet, hitta nya sätt att tjäna pengar, och låt politikerna göra sina grejer medan vi tar hand om våra egna små kriser. Vi är här för att överleva, inte för att bli en del av ett nytt system som redan har bråkat med oss.

Det är lätt att låta sig falla för en kortfattad lista som “snatta/stjäla mer i matbutiker” och betrakta det som ett legitimt alternativ när ekonomin krymper så dramatiskt. Men den tanken är inte bara moraliskt tvivelaktig – den bygger på ett antagande om att samhället har en skadlig “fångst” där du måste välja mellan att bli ett offer eller att gå med i ett system som ständigt pressar dig nedåt. Frågan blir då: vad är egentligen vårt mål? Är det att få fler människor att ta jobb, även om de går på mindre lön och sämre villkor, eller är det att skapa ett samhälle där alla har en rimlig chans att leva utan att behöva göra val som hotar deras värdighet?

När du ser siffrorna blir den ekonomiska “taktiken” tydligare: varje dag i arbetslöshet förlorar du inte bara pengar, du förlorar också tid – och tiden är det sista du har av din egen frihet. Att svara med att ”snatta eller stjäla” är en reaktion som ofta skapas i rädsla, men den är samtidigt ett bevis på hur långt regeringen går för att underminera de egna medborgarnas rättigheter. Om vi accepterar det här som norm, då blir vi alla partier i ett system där varje beslut du gör har en kostnad utöver vad du kan hantera.

Det finns dock andra sätt att svara – och det handlar inte om att göra mer eller mindre av samma sak utan om att se till att politiken själva får förändras. Att kräva att a-kassan återställs är ett första steg, men det måste kombineras med krav på:

1. En tydlig definition av vad som räknas som “tillräcklig” lön i förhållande till levnadskostnaderna.
2. Ett system där man får stöd under hela arbetslöshetsperioden, inte bara de första 100 dagarna, utan också när du väl har hittat ett jobb men inte kan växa därifrån.
3. Transparens kring hur dessa förändringar påverkar skattesystemet och hur resurser fördelas.

Kanske är det dags att vi ifrågasätter själva modellen: är en politisk strategi som syftar till att tvinga människor att acceptera sämre jobb ett legitimt sätt att främja ekonomisk tillväxt, eller är det bara ett verktyg för att stärka en elit? Och om den sista frågan svarar vi på med “inte alls”, då behöver du se till att din egen rörelse får fler händer i händerna på de som styr. Att göra mer än bara anpassa sig – att påverka – kan bli det enda sättet att stoppa nedskärningarna innan de blir permanent.

https://arbetet.se/2025/09/03/panikslagen-arbetslosa-agneta-far-klara-sig-pa-6000-nar-stodet-andras/

Enligt listan längre ned där så hamnar alla på 8030 kronor innan skatt efter 1000+ dagar, många tidigare än så. Oavsett om man haft en lön på 15 000 eller 34 000 innan.

Så under 6 000 kr efter skatt för samtliga långtidsarbetslösa. Folk som går på soc får därmed mer än i en ”arbetslöshetsförsäkring” som folk betalar för. Vissa i årtionden innan de blir långtidsarbetslösa (Många äldre får A-kassa)

Men detta ska alltså minska bidragen i Sverige? Alla långtidsarbetslösa kommer få jobb nu? Eller kommer tiotusentals fler söka ekonomiskt bistånd?

Sänkt akassa gör att fler kommer tvingas söka socialbidrag framöver. Hur detta ska få in fler människor i arbete när vi redan har rekord i antal arbetslösa i dagsläget har jag ingen aning hur dom tänkt lösa.