Akutpsykiatrin fungerar inte - fler personer borde kunna omhändertas

Vi hade en rad av vansinnesdåd 2003, påkörning med bil och ihjälslagning på grund av psykos, och sedan blev Anna Lindh mördad. INGEN reagerade på det politiskt, och då var t o m en politiker dödad.

Självklart händer inget nu heller.

Psykiatrin är nedmonterad. I de flesta mindre städer har de stängt psykmottagningar, både öppen- och slutenvård. Vi är i mycket sämre läge än 2003.

Mord blir uppmärksammat men självmorden skiter man i.

Problemrt är att människor inom psykiatrin saknar kompetens och överdriver och ljuger ihop saker om patienter och om man blandar friskamed sjuka och påstår att alla är "lika galna" så är det knappast konstigt att det sitter friska människor i en rävsax och utmålas som totalt bindgalna medan galningar istället går lösa på gatorna.

Sedan så kan man inte veta allt i förhand. Men ett mycket stort problem med psykiatrin är att personalen hittar på saker och inte ens kan återge samtal. Är man så lågt begåvad att man inte ens förstår innehåll i ett samtal eller kan redogöra för vad någon sagt så spelar det ingen roll att man inte ställer frågor som berör patienternas tankar och känslor.

Inom psykiatrin så arbetar man systematiskt efter en modell av att vad en patient upplever eller tänker, är irrelevant i sammanhanget och man frågar aldrig. Jag var 15 år inom psykiatrin för att försöka få hjälp med ptsd utan att en enda inom hela psykiatrin visade intresse för vad jag kände inombords och varför. 15 år utan att man ansåg det var viktigt medan jag försökte få fram sådant som "Varför känner jag mig så arg?" Och det efter sexualbrott för att istället demo iseras som störd trots att jag två år innan genomgått en otroligt stor omfattande utredning som pågått i över fyra år och som visat att hsg helt saknade personlighetsstörningar eller psykisk problematik. När yttre saker skedde så försökte de riva de papprenasom otroligt skickligta psykologer arbetat med utanför psykiatrin och som på mitt initiativ ä då låtit mig genomgå en utredning inom psykiatrin också är att helt utesluta andra problem.

Folk kommer fortsätta dö för att ingen bryr sig om att vi har en såpass undermålig instans att den är rent livsfarlig i vad de håller på med när det köart och tydligt är personal som är störda, lågt begåvade etcetera som sitter och diagnostiserar och felmedicinerar människor.

Rimligtvis borde vi faktiskt utreda vsrwnda människa som arbetar inom psykiatrin för att se vilka störningar de lutar åt (alla har drag åt olika håll) om de kan tänkas uppfylla grövre störningar och utvärdera hur de skriver journaler och skriver ut mediciner.

Man borde kunna förfalska journaler och skicka in helt friska människor för att se hur psykoatrin kommer kunna avgöra huruvida de är sjuka eller friska också. För om välfungerande människor eller friska människor som är i tillfällig kris, i te kan särskiljas från de absolut farligaste människorna... gissa vad som är problemet.

Sedan misstänker jag att vi har en mer utbredd korruption också som innebär att läkare sätter i system att skriva ut mediciner de kanske "sponsras" under bordet för. Varför ljuger de annars gällande effekter och biverkningar om det inte finns ett motiv?

Bara en idiot skulle påstå att människor som har t.ex missbruk, personlighetsstörningar etcetera och befinner sig i arbetslivet, finns någon annanstans men inte inom vården. Det är klart och tydligt att psykiatrin är överrepresenterad när det gäller störda människor bland personalen.

Det är inte raketforskare som hamnar som läkare eller sjuksköterskor på psyk.

Svårt att få grepp om huruvida problemet ligger i bristande lagstiftning eller att psykvården är så nedmonterad att det är praktiskt omöjligt att tillämpa de regler vi redan har. Mitt intryck är att man redan idag KAN omhänderta men att det i bokstavlig mening är proppfullt på avdelningarna.

Jag menar, kan man inte reda ut en fungerande psykvård i storstäderna eller region skåne (med så mycket folk på relativt liten yta) kan man ju bara föreställa sig hur det ser ut för norrlänningarna.

Vi hade faktiskt en stor utredning den sk. psykiatrisamordningen under socialminister Göran Hägglund 2006 som skulle se till att de som var i behov av vård skulle få det.

Engagemanget från departementet och utredare kändes väldigt äkta då.

Det blev nån extra peng på nåder men ingen uppföljning.

Och snart glömdes psykiatrin bort.

Men v

Visst finns det resurser. Det finns gott om pengar till offentlig verksamhet just nu. Möjligen har man avsiktligt skapat för få platser, men det är nog inte det stora problemet ens i så fall.

Däremot har psykiatrin blivit helt oförmögen att väga in några andra faktorer vid t ex övervägd inläggning, än vad som är minst integritetskränkande för patienten. Om personen är farlig för anhöriga, barn eller allmänhet, är inte ens en faktor som man väger in.
Om man ska hårdra det, så skiter man i personen går ut på gatan och knivar någon. För det är inte en parameter på vårdenhetschefens nästa lönesamtal. Där har du new public management inom vården. Håll patienterna på avstånd, håll anmälningarna borta. Två dina händer.

Delvis är det också ett kulturellt skifte, att personer som mår dåligt vill visa hela världen hur dåligt det mår, att skolskjutningar och knivdåd blivit ett legitimt sätt att få utlopp för det. Man "vinner" ångest-rejset, och blir kanoniserad i psyisk ohälsa-himlen. Alla kommer säga "Åh, om någon bara LYSSNAT på honom!".

Jag tycker i och för sig att du har rätt i vad du skriver, men det vi pratar om här är ju vårdplatser i den slutna psykvården. Psykospatienter vill inte ha ett erkännande för sin psykiska ohälsa (sjukdom är nog ett bättre begrepp för dessa) - de är ju de absolut första att skriva under på att de inte har några problem överhuvudtaget. Det är ovärdigt för både dem och samhället att man efter 30 års tjafsande fortfarande inte kommit till skott.

Jag har inte koll på alla landsting och regioner, mest mitt eget. Antalet vårdplatser inom psykiatrin minskar stadigt, befolkningen har ökat.

Men jag tror du och jag är helt överens om att den kulturella förändringen översvämmat den psykiatriska öppenvården med främst yngre människor som i ärlighetens namn inte hör hemma där.

Vad tänkte du dig om jag får ställa en ärlig fråga? Inlåsning på det sättet att någon buras in mot sin vilja är ganska strängt reglerat
denna

Notera särskilt § 3


Likaså måste patienten motsätta sig eller antas motsätta sig sådan vård, hör högst fyra veckor och om personen, ja vi kanske kan kalla det stabiliseras, och inte längre uppfyller kriterierna så släpps den. Nytt beslut med förlängning är upp till förvaltningsrätten om ansvarig överläkare tar det dit. Samtidigt som det finns en rad skyddsmekanismer för att se till personens rättigheter (då man de facto har frihetsberövat denne).

Det är liksom inte bara "lås in honom". Sedan är säkerligen psykiatrin belastad i betungande grad och även praktiska ting som plats kan säkert spela in.

Det där vet jag inte om jag tror helt på. Se ovanstående lag 47 §

Sedan är det kanske inget man gör slentrianmässigt med bedömningar som "bruden verkar lite upprörda bäst vi behåller henne" men ändå, andras väl och ve är av betydelse. Däremot gäller förstås fortfarande tidigare citerade stycke där personen måste uppfylla dessa kriterier för tvångsinläggning. Att denne kan utgöra en fara ändå kan vara sant men det blir en mer ren polisiär sak.

Att du och jag blir förbannade och kan tänka oss att ha ihjäl någon innebär ju inte att vi lider av allvarlig psykisk störning som sådan och har psykos.

Finns det några siffror på det? Jag hör att läkare och enhetschefer säger det, oftast när det gått snett på något vis, eller när man får kritik för att någon inte blivit inlagd.

Om det finns siffor som ger stöd för ditt påstående, så måste man undra varför man i så fall minskat vårdplatserna. Tror knappast att de i så fall beror på pengabrist, utan snarare på att det är betraktas som en omodern och integritetskränkande form av vård.

Äh vevar man med baseballträ mot ambulanspersonal skiter psykiatrin i integriteten, de låser in en och ger en haldol och man slipper inte ut i första taget.
Frågan är varför de inte gjorde det i detta fall, antagligen för de hade fullt för de hade låst in så många ofarliga människor.
Psykiatrin kan inte avgöra vem som är sjuk och vem som är frisk, det är problemet för vevar man med baseballträ mot vårdpersonalen blir man i normalfallet inlåst på psyket.
Finns inget som de tar så allvarligt på som hot mot vårdpersonal, denna händelse är avvikande.

Ponera att han är en full frisk snubbe, som bara hatar allt och alla, och har noll respekt för mänskligt liv. Det enda han vill ha är mer sympati, och människor som håller honom i handen när han gråter och pratar om att han "mår skit".

Då får lagarna skrivas om eller så kommer svenska medborgare få fortsätta leva med vetskapen att allvarligt psykiskt störda människor befinner sig fria i samhället och kan döda dig när som helst.