"Svåra"/"Fina"/imponerande/akademiker ord [sammanslagen tråd]

Kan vi återuppväcka (reinkarnera) det gamla fina okvädingsordet "kujon"?

När problematiska plebejer lärt sig att epitetet troglodyt inte var smicker, kan kujon ge ytterligare bränsle till defamationen!

Får erkänna att det är ännu ett ord med rötter i latinet, "coleus"=testikel.

lustigt nog; kujon betyder entydigt en föraktlig fegling utan någon heder.
men att ha cojones är exakt det motsatta.
å ändå är det samma rot i bägge orden.,.

Vad sägs om verbet "båta"? Kanske slänga ur sig nåt på första dejten, "det båtar föga". Det är knappast något som leder till ett ligg, damen figurerar istället omedelbums som en fågelholk och börjar febrilt leta efter en bad boy på Tinder istället.

Av fornnordiska batna, som är besläktat med ord som bot och bättre.

Du dejtar fel tjejer En rik vokabulär kan göra ett gott intryck, och min har flera gånger genererat komplimanger från presumtiva ragg. Det viktiga är att man talar naturligt, och inte uppfattas som skrytig. Svåra ord ska användas med finess!

Enligt mitt förmenande - Jag tycker / anser.👎👍

Agreabel - Överkomlig, behaglig / behagfull 🌌

Pyscha - eskortdam💃

Morkulla - eskortdam💃

Morgonrodnad - soluppgång 🌅

Öbattang - dörrhalva🚪

Antagligen ska jag fokusera mindre på pyschor och morkullor och istället städsla kulturdamer. Dock är mitt värde på köttmarknaden numera kraftigt devalverat. I nära vänners lag retarderar mitt språk snarast emot gutturala och troglodytiska underlivsuttryck inom min dialektala vokabulär.
Älskar morgonrodnad! Gudinnan Eos illumination!

Annars gillas även ordet morgongåva. Förutom den ursprungliga betydelsen som ett slags hemgifte, är ordet numera mest menande en hemsk håla på den västmanländska prärien.

Döbattang, en halv dubbeldörr, har jag hört talas om. Vanligen ser man pluralformen döbattanger som beteckning på hela dubbeldörren. Dö- är naturligtvis det franska räkneordet deux. Nägon öbattang har jag aldrig hört talas om tidigare.

Pinsamt, men ett slarvfel/stavfel och för sent att redigera.

Tack att du såg detta.

Jag kan ha använt ordet ngn gång, men tror aldrig jag hört det yttras av annan person!

Min bekantskap med det härrör från exakt ett (1!) ställe i skrift, nämligen i den svenska utgåvan av Herman Wouks Myteriet på Caine, som jag läste i tolvårsåldern, och där det (i samband med episoden då kapten Queeg låter fartyget gå runt i en cirkel medan han ger en besättningsman en långrandig uppläxning för någon ringa förseelse) en gammal garvad sjöman utbrister "rorslinorna har kanske kommit i beknip!"

Innebörden "fastklämd" är ju uppenbar från kontexten, men jag har nog alltid fattat det som en rent nautisk term!

Esoterisk heter det väl ändå...

Några enkla tips:
Istället för att säga "pinsam/pinsamt" -
genant
penibel

Istället för att säga "jätte" som förstärkare använd "mycket", "väldigt", osv.

Istället för att säga "bra"
strålande
utmärkt
förträffligt
osv

Istället för "enkel" - rudimentär

Nu brukar jag ju försöka att inte vara någon språkpolis, men när vi nu råkar vara just här: Jag tycker ordet emot låter konstigt i den här användningen. Jag tror ett enkelt mot skulle vara bättre. Det är ganska vanligt att folk blir lite överambitiösa med ord som finns i två former, där den ena ser lite mer avancerad ut. Det är inte alltid de betyder samma sak och fungerar i samma konstruktioner. Det är möjligt att det här är ett läge där det funkar, och att jag bara är skadad av överanvändningen. Någon som faktiskt har koll på riktigt får gärna skjuta in här!

Annars skulle du kunna retirera till något istället, vilket jag tror jag skulle föredra. I lite samma anda skulle jag sagt ur min vokabulär, om jag ville låta lite finare, men det är nog mer av en smaksak. Inom är också ett överanvänt ord när folk försöker låta formella.

Apocolocyntos är ett ord som används alltför litet numera, trots att det är titeln på ett verk av Seneca d.y. !

"-Jo hej, jag kan inte jobba idag, för jag har fått apocolocyntos."

Den bokstavliga betydelsen är "att förvandlas till en pumpa".