Citat:
Ursprungligen postat av
herrmojd51
Ni båda verkar prata om hur länge man överlever, men om man överlever 10 minuter så har ju armarna slutat fungera långt innan det, och det är väl det min fråga är.
Vad jag upplevde så direkt man börjar domna bort i fingrar händer och armar kommer ens simning bli väldigt dålig och det är ju då man kommer börja drunkna.
Exakt. Ens förmåga att hålla mun/näsa ovanför ytan minskar, i direkt proportion till förlusten av kontroll över armar, händer ben. Det är just därför som många drunkningar sker så tyst, och lugnt. Man klarar inte veva runt längre, plaska o föra oväsen, knappt ropa ens.
I nollgradigt vatten, utan annan skyddsutrustning, då går det fort. Man känner av bortdomning och krampning av yttre kroppsdelar redan efter .. mindre än 1 minut, och detta tilltar mer och mer, ju längre tiden går. Till slut kan man inte röra sig alls.
Då brukar folk bara ligga still i vattnet och se till att få i sig så mycket luft som kan. Vilket inte går så bra eftersom man är så darrig/skakig och typ panikandas grunt då. Kan du inte röra dig längre, ja ... då .. är du nära slutet.
På engelska, i fartygsvärlden, talar man i termer om "Minutes of meaningful movement", alltså hur många minuter man har på sig (ungefär) innan rörelseförmågan minskat mer än 90%. Nu talar jag alltså om scenarion där ett fartyg/båt sjunker och man hamnar i havet och är osäker på när räddningen kommer. Tänk Estonia typ.
Hamnar man i väldigt kallt vatten, är prio 1 att få kontroll över andningen och sansen, och prio 2 är sen att använda kvarvarande rörelseförmågan till att preparera för långvarig vistelse i eller på vattnet. Så länge man har rörelseförmåga, måste man ta tillvara på den, klättra in i en livbåt, livflotte, hitta räddningsring eller annat att flyta på, och göra fast sig vid det, ta sig så långt upp ur vattnet man kan. För sen kommer stelheten, och tröttheten, och då kan man inte göra nånting alls längre, annat än att be till gud man kommer klara av att inte somna in.
De flesta som tog sig ut ur Estonia innan hon sjönk, och hamnade i vattnet, dom dog precis såhär. Dom som tog sig upp ur vattnet och in i livflottar eller liknande, där överlevde typ en tredjedel av dom i upp till 6-7 timmar. Vattnet sägs ha varit 12 grader då, vågorna 8-9 meter höga.
Är vattnet 0 grader, brukar man räkna på att du har mindre än 1 minut på dig att få kontroll över andning samt återfå sansen, och sen ytterligare kanske 5 'Minutes of meaningful movement', innan du inte kan göra så mycket längre. Skulle du komma nära en livräddningsring efter du stelnat till, så kan du inte ens gripa tag i den, inte lyfta armen mot den ens, den kommer bara flyta förbi.
Luften i lungorna bär upp kroppen någorlunda bra faktiskt. Som interna luft-tankar.
Om du badar nån gång (alltså i havet/badhuset, inte badkarlet), testa att suga i dig allt luft du nånsin kan, håll andan, och lägg dig sen ihop som en boll direkt under vattenytan. Du sjunker i regel inte, såvida inte du har stor kropp och proportionerligt små lungor.
Ligg kvar precis vid vattenytan, och efter att ha hållit andan i 10 sekunder så släpp ut all luft, bara andas ut kraftfullt under vattnet, bubblar som fan, då börjar du sjunka nästan direkt.
Med luft i lungorna flyter man ofta bättre.
Inte för att det hjälper om man ligger i nollgradigt vatten och det är en kilometer till land iofs.