Citat:
Ursprungligen postat av
BackEnd
Kan det vara så att han var ovanligt välhängd – och att det väckte hos henne en stark lust att se om det gick att avfyra den en sista gång?
Något som först bara levde som en tanke i fantasin, som ett påhitt hon aldrig tidigare tidigare vågat utforska eller ens tänka. Men den var verkligen enorm och hon var väldigt nyfiken.
Hon stod där, sommarvikarien, med ett småleende. När vattnet rann och den mjuka beröringen gjorde att den ryckte till, och det kittlade hennes nyfikenhet mer och fick henne att undra hur långt hon kunde tänja på gränserna för sin fantasi – något hon aldrig tidigare sett, gjort eller känt.
Skulle ett litet oväntat påhitt eller snedsteg göra vardagen mer spännande, eller skulle hon låta det förbli en blinkning åt ödet, en hemlighet som aldrig skulle avslöjas?
Dagen kanske kom för en ny tvätt där fantasin fick ta över ännu mer. Det som först verkade obetydligt blev plötsligt något som skapade ett bestående intryck – en känsla av att ta steget längre än hon någonsin vågat tidigare.
Det ena gav det andra, och med det växte en tyst, nästan pirrig önskan om lite mer – något utöver det vanliga, en erfarenhet hon aldrig tidigare upplevt och som fantasin kunde leka vidare med, gång på gång.
De delade lite whisky och hon blev lite tipsy och med hjärtat som slog mjukt men snabbare under vårdblusen. Den lilla försiktigheten, den tysta tvekan, blev som droppen som fick bägaren att rinna över. Plötsligt vågade hon ta det extra "handtaget" – ett litet, nästan obeskrivligt steg, som ändå kändes som ett stort äventyr i hennes egen fantasi.
Allt blev på en gång mer intensivt – känslan, spänningen, nyfikenheten. Fantasin fick fritt spelrum, och varje ögonblick blev som ett lekfullt experiment, där hon utforskade gränser hon aldrig tidigare vågat närma sig.
Plötsligt kom kollegan in i rummet, med ett förvånat utrop som skar genom luften. Hon ryckte till och backade, hjärtat slog snabbare än någonsin, medan han – som stått så hårt och tydlig – plötsligt slaknade av förvåningen över oväntade sällskapet.
Rummet kanske fylldes av en blandning av skratt, rodnad och den konstiga spänningen mellan skam och nyfikenhet.
Och även om världen utanför stod kvar oförändrad, var hennes inre landskap nu fyllt av små gnistor av lust, lek och nyfikenhet – något som skulle kunna leva vidare i tankarna långt efter att stunden var förbi...
Who knows---
De är inte en engångshändelse som jag förstått det utan har väl skett flera ggr?
Sista gången blev vikarien hemskickad pga av bl.a att hon va berusad, tror kanske också att den som kom in i rummet denna gång va beredd att dra detta längre mot tidigare tillfällen som bara blandats för.
