Ni som tar stora lån

Nä, exakt, men många gillar av någon outgrundlig att slänga uttrycken. "ägd av banken", "ekorrhjulet", "löneslavar" osv omkring sig i tid och otid.

Tror det grundar sig i nån allmän bitterhet över livet eller nått

Haha, exakt så är det. Vissa har ett behov att göra tvärtom vara för att, för att kunna inbilla sig att de "tänker utan för boxen" och vägrar följa "normen"

Lika roligt varje gång

Hittar inte tråden nu, men jag fick skit och blev dumförklarad när jag föreslog att man inte ska slutbetala sitt bostadslån. Sedan för någon dag sedan läste jag det här, frågelåda med GP:s Alexander Piauger.

Jag har en fråga som jag aldrig riktigt lyckas få ett bra svar på angående bostadslån. Något bittert konstaterar jag att, som en 55-årig person som aldrig tagit ett bostadslån, verkar stå med dumstruten på huvudet.

En intressant aspekt som du lyfter är att personer i din närhet ”avsiktligt” verkar avstå från att betala av sina lån. Man kan fråga sig om det är rimligt?

Jag tycker det.

https://www.gp.se/ekonomi/piauger-om...4-5bc1378f4081

Det ena behöver ju inte vara mer rätt än det andra, men om man vill bo i hus mosteb man ju i de flesta fall köpa ett.

Hälften av Sveriges hushåll är i flerfamiljshus, hälften i hus. Så någon klar majoritet för det ena eller andra sättet verkar ju inte finnas.

Sen finns det också en annan aspekt. Hur många bor i sitt drömboende? Och hur mycket är man beredd att betala/skuldsätta sig för att göra det?

För mig är tanken på att bo i lägenhet med mina barn rätt otrevlig, kan inte tänka mig att göra det. Så vi har huslån.

Och även om vi velat bo i lägenhet hade vi fått köpa en. Att hyra har aldrig varit aktuellt för oss.

Är väl inget konstigt att casha sitt hus i stora delar av Värmland och Dalarna. Väldigt få i Nacka som inte har bostadslån. Äger man 30% av sin villa i Stockholm så har man också ett antal miljoner i tillgångar. Går att flytta till Hagfors och bli skuldfri men vem vill göra det.

Exakt så. Folk vill bo där dom vill bo, och är beredda att ha huslån för att göra det.

Personligen beror det på att jag växte upp i glesbygd, som alla unga flyttar ifrån. Vi vill helst att barnen ska ha möjlighet att bo i närheten av oss när dom blir vuxna, så då bor i på en plats med mer möjligheter och ”bredd”.

Vad är vitsen med att slutbetala sin villa om man så flyttar till Hagfors? Boräntan i dag är lägre än vad man normalt kan göra på börsen, så har man lång sparhorisont är det fiffigt att ha bostaden belånad, och ha pengarna i värdepapper.

Om man har kort sparhorisont så beror det troligen på att man är äldre, och då är första frågan om man har någon som ska ärva - Om inte så ska man absolut vara belånad, och man ska inte slutbetala - Då kan man leva för pengarna istället för att ha dem bundna i bostaden och känna sig duktig för att man gjort rätt för sig innan man dör.

Har man någon som ska ärva, som kanske har det taskigt ställt, då kan det vara schysst att vara belånad så att den personen kan få förskott på det kommande arvet.

Beror ju mycket på hur mycket man får ut i pension också. Och det är långt ifrån alla som vill ha sina pengar på börsen. Att betala bort sina lån och veta exakt vad man har och kan göra är en skön huvudkudde för många.

Sen när väl barnen är vuxna så kan man sälja och byta till mindre och förhoppningsvis få en del pengar över. Så har det iaf varit i ett historiskt perspektiv.

Nu handlade dock trådstarten om ca 25.000st som har bostadslån över 5 miljoner vilka utgör mindre än 1% av låntagarna.

En vettig trådstart hade varit att diskutera alla som saknar bostadslån som bor i villa. Det är är ca 25% vilket är härligt. Men som sagt, hellre belånad i Stockholm än obelånad i en håla i Värmland.

Aldrig sagt emot heller. Det är absolut inget fel med att betala av sitt huslån, det ska jag också göra, men inte pga att jag är "ägd" av banken.

Det är just de som kör de här trötta argumenten som är lite roligt.

Precis, det är alltså en vinst i livskvalitet att ta ett bolån och bo vettigt.

Jo, och jag har full förståelse för det, men man kan ofta räkna hem en fördel även om man placerar lånet på ett sparkonto som ger lägre ränta än vad lånet kostar.

Ett lån om bostaden är skapligt lågbelånad kostar hos Landshypotek 3.74% vid rörlig ränta, 3 månader. Motsvarande med med fast ränta 3 månader får man 2.3% ränta på hos SBAB.

Nu räknar jag väldigt ungefärligt, men säg att ränteskillnaden är 1.5% inklusive avdrag. Ett lån kommer då att kosta ungefär 15 000 sek per år.

Vi säger att man börjar räkna från att man är sextiofem, det är väl där någonstans så gott som det mesta kanske ska vara på sparkonto och inte på börsen, och man bor kvar tills man är åttiofem.

Då har man en miljon delat på tjugo år, det är 50 000 sek/år netto. Av det går 15 000 se/år till räntor, man amorterar inget. Man har alltså 35 000 sek extra per år att leva på. Nu räknat på ett sparkonto som ger mindre ränta än vad lånet kostar. Och vi kan väl räkna med att räntorna på de båda formerna kommer följa varandra skapligt.

Naturligtvis får man räkna på sina egna förutsättningar. Om man har kvar ett lån på två miljoner så har man ännu mer att leva på under sin pension och sina sista dagar.

Efter åttiofem räknar jag med att man säljer bostaden, och då får man loss pengar.

Många äldre missar att man inte kan höja upp sitt bostadslån när man är kanske sextio. Man kan behöva pengar för en ny kyl eller liknande, och då handlar det om blancolån till ofta oförskämda räntor, då de inte har den minsta säkerhet och man är gammal nog att kunna dö innan allt är återbetalt. Samtidigt som man kanske har miljoner bundet i sin bostad - pengar man inte kan få loss, om man inte gett fan i att slutamortera.

Ingen ärver skulder, och banken tycker bara det är okej att man inte amorterar.