Skärmar är inte problemet?

För ett tag sen så gavs det ut rekommendationer gällande skärmtid för barn. Det gäller också alla skärmar, vilket verkar konstigt....Så jag har funderat lite på om det egentligen är skärmar i sig som är "farliga"?

Under 80-, 90-talet exponerades barn och ungdomar för en hel del skärmar i form av TV och datorskärmar. Det gav inga särskilda problem, i alla fall inte så att det märktes...

Nu ser barn på TV, streamat innehåll, konsoler, tablets och mobiler...

Vi kan ju ta på skolan som exempel... Problemet med att använda mobiler på lektionerna är ju inte mestadels en effekt av mobilerna i sig, utan snarare att de hindrar barnen från att kunna koncentrera sig på lektionen och vad läraren säger. På liknande sätt är det kanske med "skärmar" i allmänhet?

Problem som uppkommit såsom att barn inte kan klippa längs en linje, inte kan göra kullerbyttor och är sämre på fysiska saker under gymnastiken, kommer ju helt av att de sysslat för lite med dessa aktiviteter. De har hållit på med saker som innefattar skärmar, istället för lek med "vanliga leksaker", fysiska aktiviteter ute och annat. Möjligen kan det även påverka deras psykiska utveckling negativt, då vanlig lek absolut tros fylla en viktig funktion för barn.

Så poängen är att det kanske inte är att barn tittar på skärmar som är det egentliga problemet, utan andra aktiviteter de missar pga det?

Som jag skrev... Barn och ungdomar såg på skärmar flera timmar per dygn även förr i tiden, och det gav inte upphov till några problem som märktes. Många av dessa människor jobbar idag, driver företag och annat... Men förr i tiden sysslade barn också mycket med andra saker, såsom att leka med leksaker, leka utomhus, läsa böcker, etc.

Så kan det vara så (om man även går efter tidigare generationers uppväxter) att skärmarna egentligen inte är problemet, men bristen på övriga aktiviteter hos barn?

Vad tror ni?

Problemet är att de inte har kompetens nog att konfigurera undervisningen på ett bra sätt. Först så var de inne på att nästan ersätta alla inlärningsverktyg och metoder med en skräm. Nu ska de nästan helt ta bort skärmarna istället.

Helt galet att såna idioter får bestämma så mycket.

En skillnad är att dagens barn har mer att välja på och kan se barnprogram när de vill om inte föräldrar begränsar dem.
Vi hade tv tablån att anpassa oss efter.

Jo, svenska politiker var rädda för att missa digitaliseringen och körde på att datorer verkligen skulle användas i skolan. Senare skulle även alla förskolor ha tablets, vilket var idiotiskt då detta är något som barn ändå kommer i kontakt med.

Sen upptäckte man inlärningen gick sämre och säger sig nu gå åt andra hållet.

En sak som yngre inte lärt sig som "äldre" generationer kan är att skriva skrivstil. P.g.a. de skulle skriva så mycket på tangentbord tyckte man det räckte de lär sig att texta.

Idag, i motsats till förr, så anlitas psykologer för att skapa innehållet på skärmarna. Innehållet utformas för att vara maximalt beroendeframkallande. Så var det inte förr.

Du har barn, och det har jag också. Har du inte observerat en skillnad på barnprogram och bio idag jämfört med förr? Jag upplever att i princip allt nyproducerat är ofantligt mer intensivt än barnprogram var på min tid. De är som gjorda för barn med adhd.

Skärmar idag ger barn mycket kraftfullare dopamin reaktion i barnens hjärnor, än förr. Det skapar en missbruks hjärna hos barn. Det skadar deras utveckling av tålamod. De blir allt mer besvärade av att ha tråkigt. Det minskar användning av deras egen fantasi.

Så eftersom skärmar är det verktyg som förmedlar det skadliga innehållet, så är skärmar skadligt.

Jag kör inga skärmar utom passiv tv mån-fre. Och lite spel på skärmar på lör-sön kvällar. Gärna tillsammans om möjligt.

Saken är den att man givetvis ska använda tablets även i förskolan. Men de ska användas på rätt sätt. Själva problemet är att de inte används på rätt sätt. Att helt ta bort dem är fel.

Ja, TV började sändas sent på eftermiddagen och då lite barnprogram också. Även senare... Sen några program under kvällen även barn kunde se på. Det blev väl ett antal timmar TV per dygn...

Nu finns i det närmaste obegränsat med saker att se när som helst. Fast vi hade också mycket spel när jag var tonåring. Nog för att spela många timmar per dygn... Trots detta blev det en balans med andra aktiviteter...

Problemet idag är att ungarna måste ha nått fixat hela tiden. Fixa en skärm, fixa något att göra, fixa något som är kul. Jag vill ha det och jag vill göra det och bla bla. Vi behöver mer föräldrar som är NEJ-sägare. NEJ du får inte kolla på TV, NEJ jag tänker inte hitta på vad du ska göra, NEJ du får inte godis varje dag. Barnen lär sig tillslut att det inte ens är någon ide att fråga. Men vi saknas tålamod idag. Har inga barn själv men om jag ska vara barnvakt, haha jag sätter dom framför tv:n så de ska va tysta. Lugnt och skönt för mig och jag har inget ansvar för barnens utveckling. Men föräldrar, skicka ut era barn på gräsmattan och stäng altandörren så får de hitta på något själva med pinne eller kotte eller låtsaslek eller vad som. Vi måste sluta skapa osjälvständiga ungar. Det är bara quickfix idag. Ungen äter inte så vi lagar det den vill och matar den och bla bla. Nej ungen ska inte gå från bordet förens den ätit upp. Problembeteenden ska få konsekvenser inte daltande. Lär ungen rätt från början så blir allt bättre långsiktigt.

Rätt sätt? På vilket sätt är det?

Varför tror du att de används idag eller tidigare på fel sätt? Hur användes de då?

Tror du inte att tablets gör att andra aktiviteter trängs undan? Bör inte små barn lära sig andra nyttigare färdigheter än att stirra och peka på en skärm?

Jag har inte barn men jag minns att jag råkade se på någon kort tecknad film som gick på tv för barn. Jag märkte kvaliteten var ganska kass vilket tydde på det var massproducerat. Det jag mest la märke till var dock det hektiskt uppskruvade tempot. Så var inte tecknade filmer förr i tiden.

Anledningar till att jag inte spelade mer TV-spel än vad jag gjorde var dels på grund av att vi först bara hade en TV att samsas om, men även att dåtidens spel (Som Nintendo 8 bitar) kunde vara jäkligt svåra.
Jag tror att fler spel är mer "barnanpassade" i dag och sen gör väl den ökade digitalt tillgänglighet sitt med för att dagens barns önskan att ha mycket skärmtid kanske har ökat.

Nja... Där kan jag inte helt hålla med. Det är knappast att barn kommer gå miste om att använda tablets på annat håll. Vanliga lekar och fysiska aktiviteter är redan en bristvara hos barn... På förskolan bör de kanske mer göra annat de kanske missar hemma?

Fast fri lek är det som barn hävdas behövas för att utvecklas normalt. Det innebär faktiskt utan att det arrangeras av vuxna. Såsom det var förr, att barn var ute och själva lekte, var nog faktiskt optimalt...