Citat:
Fattar inte folk att mellanmjölk, sällskapsresan och folkhemmet inte är riktig svensk kultur. Det är restprodukter från det avskalade och själlösa sossesverige. Tomten är far till alla barn och fucking Åmål är skitfilmer sprungna ur kölvattnet av folkhemmet i ett desperat land i fritt fall.
Fornnordiska traditioner, Bellman, snus, folkmusik, akvavit, hälsingehambo, kräftskiva, Bergmanfilmer, sill och dalahästar etc är svensk kultur.
Fornnordiska traditioner, Bellman, snus, folkmusik, akvavit, hälsingehambo, kräftskiva, Bergmanfilmer, sill och dalahästar etc är svensk kultur.
Akvavit härstammar från tidig medeltid och det område som är Italien idag. Har inget med Sverige att göra egentligen. Snus härstammar från Nordamerika (därifrån själva tobaksväxten härstammar), och det "svenska (portions)snus" du hänvisar till är bara en industriellt påhittad produkt från 1960-talet. Att man lyckades göra den egna befolkningen beroende av en sån idustriprodukt är inte vidare "kulturellt". Folkmusik är nåt vi delat/delar med alla andra nordiska länder (och Hälsingehambo är folkmusik, så du har det dubbelt).
Inlagd sill är däremot faktiskt en rätt svensk grej, också om idén och metoden att lägga in fisk i ättikslag lär komma från Holland (om jag kommer rätt ihåg). Det som vanliga svenskar åt under lång tid var dock den saltade version ("saltströmming"), ochh det ur överlevnadssyfte. Att sill inlagd i smarrigt kryddad och lagom sockrad lag blev vanligt först under senare hälften av 1800-talet.
Att äta kräftor var ursprungligen nåt bara de högsta samhällsklasserna sysslade med, och de var inte vidare "svenska" och det var inte traditionen heller (den kommer från mellaneuropa). Och inte åt man dem kalla & hela heller, utan oftast som ingrediens i nåt annat (kräftstjärtar är dock omnämnda som delikatess redan under medeltiden). Så kräftor var "fint käk" i flera hundra år, innan det blev mer allmänt bland vanliga svenskar i slutet av 1800-talet (så allmänt att kräftorna började ta slut och man var tvungen att inrätta ett "premiärdatum" för fisket).
Vill du ha en verklig svensk maträtt så välj kroppkakor (som enligt mig knappt går att äta). Eller den nordliga varianten (som egentligen är en annan maträtt): pitepalt. Sen kan man fråga sig hur äkta nationellt svensk man känner sig bara för att man käkar en kroppkaka/pitepalt...