https://www.magasinetparagraf.se/public/214279-se-banken-pa-alexander-ernstbergers-sida-i-allra-malet/
"SE-banken på Alexander Ernstbergers sida i Allra-målet
Av Dick Sundevall 2024-02-05
Pensionsmyndigheten har stämt Skandinaviska Enskilda banken på närmare en halv miljard kronor (472 miljoner jämte ränta), för bankens roll som förvaringsinstitut för Allra-fonderna. Det tycks inte som att Pensionsmyndigheten har insett att Alexander Ernstberger därmed fått en av de största och mest ansedda affärsbankerna på sin sida.
Historien om Allra är minst sagt underlig. Allra var ett av drygt 800 fondbolag där pensionssparare kunde placera sina pengar. Men Allra stängdes av från fondtorget den 16 mars 2017."
Det blev sen åtal mot fyra personer i Allras ledning. De frikändes i tingsrätten på alla åtalspunkter men dömdes i hovrätten.
Till saken hör att Allra inte var ett fondbolag som själva kunde förvalta de pengar som sparats i Allras fonder – utan måste i så fall samarbeta med ett av de fondbolag som hade den rätten och därmed stod under Finansinspektionens tillsyn. Det bolag Allra gick via var fondförvaltarbolaget Gustavia.
Det kan enkelt uttryckas som att Allra hade förslagsrätt men inte beslutanderätt när det gällde att, som i det här fallet, med fondernas pengar göra affärer med värdepapper.
Den affär man då lät göra 24 maj 2012, en så kallad warrantaffär med den amerikanska banken, Bank of America Merrill Lynch, kontrollerades först av Gustavia och därefter av Skandinaviska Enskilda Banken (SEB). Kontrollerna innebar att affärstransaktionen inte skulle bryta mot några lagar, regler eller etiska åtaganden.
Från SEB:s sida kontrollerades den här transaktionen i flera omgångar då det rörde sig om en, även för SEB, stor summa – 430 miljoner kronor.
Såväl Gustavia som SEB kom fram till att allt var i sin ordning och att affären kunde genomföras. Nästa steg var att gå via den svenska värdepappersdistributören, Oak Capital.
Varför det, kanske någon frågar sig? Därför att Oak var det enda företag i Sverige som kunde göra sådana här affärer med banken ifråga. Oak var helt enkelt den svenska generalagenten för affärer med Bank of America Merrill Lynch.
"SEB inleder med att ifrågasätta på vilket sätt som Pensionsmyndigheten menar att det skulle föreligga en skada eftersom warranterna medförde en vinst på 16,5 Milj USD som tillfallit Pensionsmyndigheten (Cirka 120 miljoner kronor vid rådande valutakurs.) Man skriver:
”Så vitt SEB förstår är det ostridigt mellan parterna att fondandelarna i Fonderna ökade i värde under tiden som Fonderna innehade warranterna samt att warrantaffärerna under 2012 medförde en vinst om cirka 16,5 miljoner USD, dvs. att Fonderna tillfördes medel med detta belopp.
Skadan som myndigheten gör gällande är att värdeuppgången på fondandelarna skulle ha blivit ännu större om det påstått ansvarsgrundande handlandet inte förelåg (utebliven vinst) och att den uteblivna vinsten sen inte har kunnat generera ytterligare avkastning (utebliven vinst på utebliven vinst).”
Allra-målet handlar alltså inte om försvunna pengar utan om en vinst som Pensionsmyndigheten hypotetiskt sett menar skulle ha kunnat vara ännu högre om banker och distributörer inte tagit betalt för sina tjänster.
SEB skriver vidare att det från Pensionsmyndighetens sida,
”påstås å ena sidan att konsekvensen av ett korrekt agerande skulle ha varit att de aktuella värdepapperen aldrig hade förvärvats av fonderna. Å andra sidan beräknar Pensionsmyndigheten sin skada utifrån en påstått utebliven vinst som bara kan ha uppkommit om värdepapperen faktiskt förvärvades och överläts, låt vara till andra priser. Det går inte ihop.
Pensionsmyndighetens haltande resonemang är en konsekvens av att talan inte kan grunda sig på att transaktionerna inte borde ha gjorts. Transaktionerna resulterade nämligen i en betydande vinst varför myndighetens påstådda skada förutsätter att transaktionerna hade genomförts också i det hypotetiska händelseförloppet men till ännu bättre villkor.
SEB kände till att fondbolaget Gustavia delegerat delar av portföljförvaltningen till Allra men säger att det inte till skillnad från vad Pensionsmyndighten har påstått har någon betydelse eftersom Allra ej var fondbolag och SEB bara haft kontakt med företrädare för Gustavia och att det var Gustavia som både godkände affären och bad SEB genomföra affären. SEB skriver att ” Ett lämnat uppdrag fråntog aldrig fondbolaget dess ansvar (4 kap. 4 § första stycket LIF)” och ”Även om ett fondbolag alltså hade en möjlighet att anlita en tredje part för vissa förvaltningsuppgifter avseende en värdepappersfond omgärdades en sådan kontraktering av flera regulatoriska krav. Det faktum att fondbolaget anlitade en uppdragstagare påverkade inte heller relationen mellan fondbolaget, förvaringsinstitutet och fondandelsägarna. Fondbolaget var fortsatt motpart till förvaringsinstitutet och fondandelsägarna i de frågor som rörde fonden.”.
Som bevisning har SEB bland annat bilagt Gustavias interna verksamhetsplan av vilken det framgår att det bara var Gustavias personal som fick besluta om att genomföra affärer i fonderna och ansvarade för pris och villkor.
Under rubriken ”Bästa möjliga resultat” framgår att ” När Bolaget (Gustavia) utför en portföljtransaktion, tar Bolaget hänsyn till följande faktorer:
Priset och tillhörande kostnader; ” och ” Bolaget kommer normalt vid utförande av portföljtransaktioner att söka åstadkomma det bästa möjliga resultatet i form av det totala beloppet som fonden skall betala eller erhålla.”
Vidare framgår att ”Det åligger Bolagets förvaltningschef (Jan Rosenqvist) att löpande övervaka att det värdepappersinstitut som väljs vid placering av order vidtar alla rimliga åtgärder för att uppnå bästa möjliga resultat vid utförandet av ordern.”
Hur ansvarsfördelningen mellan Allra och Gustavia såg ut var en av de avgörande tvistefrågorna i Allra-målet när Hovrätten skulle bedöma huruvida Allras företrädare haft en förtroendeställning som krävs vid trolöshet mot huvudman.
Av den nya bevisningen, som inte tidigare har framkommit i domstolen, framgår svart på vitt att det var Gustavia som ansvarade för att bedöma rimligheten av priset och att förhandla detta så långt som möjligt med motparten innan de ger SEB order om inköp – tvärtemot vad Gustavias företrädare vittnat om under ed i Stockholms Tingsrätt i Allra-målet.
SEB har i sitt svaromål i detalj redogjort för vem på Gustavia som deltagit i respektive moment och godkännande hela vägen fram tills att SEB erhåller en instruktion från Gustavia om att inköp av warranter ska ske.
SEB menar att den enda part som kan vara ansvarigt för det fall värdepapperet köpts till ett pris mer än vad det borde vara är Gustavia och konstaterar samtidigt,
”Den enda part som inte tycks ha fått något krav riktat mot sig är Gustavia och dess företrädare – dvs. det bolag och de företrädare som faktiskt beslutade om att Fonderna skulle göra warrantaffärerna.”.
Att det skulle vara fråga om ett överpris motsätter sig banken och påtalar att deras experter gjort rimlighetsbedömningar av förvärven av warranter den 31 maj 2012 och fann inget att anmärka på.
Banken hänvisar även till att de gjort en fördjupad kontroll av warranterna den 31 augusti 2012 och fann inte heller då någonting att anmärka på.
SEB hänvisar också till nya bevis:
”Handläggaren slutförde den 31 maj 2012 sin rimlighetsbedömning efter en manuell granskning av förvärven av Warranterna. Handläggaren fann inte någon anledning att ifrågasätta förvärven av Warranterna efter en rimlighetsbedömning.
Vid tiden för handläggarens granskning fanns de slutliga villkoren för Merrill Lynch-warranterna tillgängliga på Luxemburgsbörsens webbplats (bilaga 36). Av de slutliga villkoren framgick att emissionspriset för Merrill Lynch-warranterna var 8 000 USD per Warrant, dvs. samma pris som Fonderna skulle betala.”.
SEB beskriver även i detalj hur Finansinspektionen granskat warrantaffären hos såväl Gustavia (Fondbolaget), Oak Capital (distributören) och SEB (Förvaringsinstitutet) och haft vetskap om till vilket pris Gustavia beslutat att köpa in warranterna till och Oaks ersättning från emittentbankerna utan att ha haft något att anmärka på.
Som ytterligare bevis för att det inte var något avvikande med warrantaffären har SEB hänvisat till ett uttalande från Oaks tidigare revisor, Sussanne Sundvall, hon var och är en mycket erfaren revisor och särskilt inriktad på den finansiella sektorn.