Citat:
Ursprungligen postat av
coli
Men ärligt talat - varför tar just piloter med sig hundratals andra när de vill begå självmord?
Varför gör just piloter sig till massmördare? Istället för att i sin depression privat ta sitt liv?
Att piloter kan må psykiskt dåligt som alla andra yrken är fullt rimligt. Att det tyvärr enbart i Sverige suiciderar fler än 4 personer varje dygn är också känt. Men ytterst få av dessa tar andra med sig i döden.
Framför allt inte hundratals helt okända passagerare.
Inga lastbilsförare, lokförare, fartygskaptener, bussförare eller beväpnade militärer hör man talas om som begår massmord när de själva vill ta sina liv.
Men här har vi Lubitz på German Wings som 2015 dödade 149 andra, det försvunna malaysiska MH370 där kaptenen Shah eller andrepiloten Hamid misstänks för att avsiktligt 2014 tagit med sig alla 239 ombord i döden och nu misstankarna om att kaptenen här stängt av bränslet så totalt 290 personer dog.
Ovanpå det olika diskussioner kring att införa fler säkerhetsåtgärder så att piloterna själva - inte några kapare - inte avsiktligt kan störta planet.
Hur kan det komma sig att det överhuvudtaget händer - och anses finnas en reell risk - att piloter förvandlar sig till något så enormt ovanligt som massmördare?
Nja, man blir ju inte säker på detta. I järnvägstrafikens barndom hände det många hemska olyckor. I en del fall så körde ju lokföraren mot stoppsignal och därmed blev det många som omkom.
Ibland 100-tals eller fler ändå.
Under riktigt lång tid hade man tvåförare-system. Dvs det fanns alltid 2 personer i loket. Den ene var kanske maskinist, och som kontrollerade smörjningstryck, bromstryck osv. Den andre körde loket. Halvvägs så bytte de om varandra.
Det fanns alltså i regel 4 ögon som höll koll på signaler och instrumenten ombord.
Troligen skedde de flesta rödljuskörningar när det bara fanns en lokförare ombord.
Dvs man hade då automatiserat en del av de viktiga funktionerna som tidigare sköttes manuellt.
I Santiago de Compostela, Spanien inträffade en mycket svår tågolycka 24 juli år 2013 då ett snabbtåg gick för fullt, 195 km/tim in i en snäv kurva där hastigheten var begränsad till 80 km/tim.
Alla vagnarna spårade förstås ur.
Tågets "blackbox" hade registrerat de höga hastigheterna strax innan. Men lokföraren bromsade försent, och tåget kan ha haft en hastighet på 160-180 km/tim då det gick in i kurvan.
79 människor dog och 143 skadades.
Mirakulöst nog överlevde lokföraren Francisco José Garzón olyckan, och som sedan dömdes till 2,5 års fängelse inklusive 6 års trafikförbud. Så här i efterhand så skulle varningen om den skarpa kurvan kommit tidigare.
Det ryktades allmänt om att olyckan skulle ha varit ett självmordsförsök.
Francisco José Garzón vittnade dock inför domstolen bara 4 dagar senare, och gjorde tydligen
ett ganska sansat intryck, trots de dystra omständigheterna.
Oklart om detta med dessa snabbtåg att de ansågs ibland ha lägre effektivitet på bromsarna, bland annat på grund av att vagnarna är för lätta.
Tåget var ett specialbygge/hybrid med dels eldrift men att det också kunde kopplas om på ett enkelt sätt till dieseldrift.
Dessa vagnar eller lokomotiv där drivningen skedde med diesel är mycket tyngre på grund av maskineriet plus de stora tankarna med diesel. Den större rörliga massan på de vagnarna gjorde att de kunde gunga och svaja åt sidorna längs med hela tåget.