Tatuering till minne av avliden partner?

Min partner lever så det här är tack och lov bara ett hypotetiskt scenario, men jag har reflekterat över den här frågan ett tag.

Har du eller någon du känner en gadd till minne av en avliden partner? Hur har det tagits emot av personer man dejtat i ett senare skede att man har sin tidigare kärlek inristad på kroppen?

Hade du kunnat tänka dig gadda in något på kroppen för att minnas din avlidna partner? Oavsett om det är med personens namn, en symbol, något internskämt etc.

Nej, jag tycker det är helt efterblivet. Vadå "minnestatuering"? Det är inte som att jag skulle glömma bort om mina barn dog, jag behöver knappast binda det till något materiellt. Får jag Alzheimers så glömmer jag säkert vems namn eller vad det nu än är jag tatuerat in ändå och surar över det.

Benägen att hålla med faktiskt. Men det Johnny Depp gjorde när han tatuerade in sin livs levande partner med texten "Winona forever", särskilt med tanke på att hon fortfarande lever efter de gjorde slut är väl snäppet värre.

White trash-tänk som bara gör att folk ser ner på dig.

Har du många tavlor med vargmotiv på väggen och flottigt hår också?

Nej, och jag har inte heller en tatuering av en avliden anhörig om du var orolig över det.

Ibland kan jag tycka att många som tatuerat sig beter sig som vegetarianer/veganer med sin uppmärksamhetstörst och osläckbara lust att få pracka på deras livssyn och livsval på andra.

Frågar man inte specifikt om tatueringarna kommer man ändå få veta

Varför skulle en symbol eller internskämt väcka intresse hos någon perifer person? Vissa saker håller man tyst om. Ditt scenario skulle kunna liknas vid att jag skulle börja berätta om tillhörigheter/gåvor från tidigare partners för min nuvarande bara för att jag måste pracka på henne denna information fastän hon inte har frågat.

Blir ju trevligt när TS träffar en ny kvinna efter att den första dött och har en blaffig

Cazzandrah 4 evvör
Du sög som få

-gaddning över halva underarmen/bröstet/ljumsken..

Har tatuerat ett citat från min barndomsvän som dog 2 dagar efter studenten. Hjälpte med sorgen när det hände och har aldrig stött på någon som sett ner på mig för den.
Snarare tvärtom, tatueringen påminner alla om hur jävla härlig han var och de som inte kände honom brukar skratta gott åt galenskapen och hålla med om att verkade vara en riktigt fin människa när jag berättar historien bakom citatet.

Jag vet en tjej som tatuerade in namnet på mannen som var pappa till hennes barn och hade dött i en överdos heroin.

Har ingen speciell åsikt om det eftersom jag tror att tatueringen var en sätt för henne att gå vidare. Hon själv tog inga droger men hon var som typ dämpad i livet efter den händelsen.

Sorgligt. Hoppas hon repade sig för jag har inte sett henne på länge.

Säg att de var ihop i 20 år och han dog på något vis. Det är mycket att sörja efter den tiden och om tjejen vill ha en tatuering, en förbindelse till honom så varför inte. Det är inte ens säkert att hon vill tatuera in ett namn, säg att han älskade illrar så kanske hon tatuerade in en iller.

I min värld helt OK. Men jag är lite partisk som vill att tatueringar ska vara symboler.

Jag har en minnestatuering av en partner. Den är så intern att hon nog inte hade fattat den. Jag tycker det är ett bra sätt att bära någon med sig.

Jag har makens namn (bland annat) intatuerat. Inte för att han är död (lyckligtvis) utan för att jag var full med en kompis med tatueringsmaskin som också var full (så det var ok) och jag hade en bra idé som också baserade sig på ett praktiskt behov som jag inte vill 1.06'a mig själv genom att dra.

Om (gudar förbjude) maken skulle dö och jag träffade nån ny och den personen reagerade negativt så skulle jag anta att han var dum i huvudet självklart och att jag duckade det genom att han avslöjade sig.

Vi har alla ex, och vi trodde alla att dom var toppen tills dom inte var det mer och man växte isär eller nåt.
Har man en partner som dött är det nog tungt nog och att vilja göra nåt - nån gest, nån permanent pryl - är väl helt förståeligt?