Universum kan sprudla av liv?

Det där var rätt poänglöst, faktiskt. Och oinsatt. Xenonen är en av de som gett fler insatta inlägg här, tillsammans med nerdnerd. Jag tenderar att flyga iväg åt sidan ibland, men har en viss koll på *faktisk* vetenskap, inte bara magkänslor.

Faktisk vetenskap idag säger att det inte är ens teoretiskt möjligt att komma på vad som föregick Big Bang idag. Man kan tänka sig att det kunde ändras i framtiden, men vi ser inte ens en väg för det nu. Detta var det vi förklade för dig - och du måste ju inte acceptera det, såklart.

Men om du inte gör, är det upp till dig att komma med ideer utanför boxen, som Xenonen skrev. Finns ingen anledning att 'härta upp sig' över det. Säg istället vad du tror, om du vill ha en rimligt vetenskaplig åsikt tillbaka av en del insatta på forumet.

Alltid lika fascinerande hur de som vet minst om det okända är mest säkra på vad som är “omöjligt”. Ni gömmer er bakom “faktisk vetenskap” som andra gömmer sig bakom heliga skrifter – skillnaden är bara språket, inte fanatismen.

Ni säger vetenskap, men agerar som om universum måste be om tillstånd för att vara större än ert språk.

Ni cherry-pickar alltid för att slippa ta in helheten – det är mycket enklare att klippa ut ett avhugget citat än att hantera en idé som hotar hela er lilla bekväma världsbild. Det ironiska är att ni aldrig bemöter sakfrågor rakt på, utan istället jonglerar med tomma semantiska kullerbyttor som leder rakt in i intet.

Så fortsätt gärna med era trick , men räkna inte med att någon riktigt köper dem.

Ni bygger er auktoritet på att inte säga något.. och hoppas att tystnaden ska låta som visdom.

Du verkar ha förväxlat diskussion med dekonstruktion - det här är inget seminarierum.

Exakt, jag ser inte när jag läser tråden - att de två förmedlat någon vetenskaplig substans av värde överhuvudtaget.
De cirklar runt argument som om de vore rädda att vidröra dem.
Universum har potential att inneha hur mycket liv som helst.

Nu var det inte det vi snackade om, utan ifall vi kunde veta nåt om före universum startade, vilket är nej.

När det gäller liv i universum så vill man ju tänka att det finns. Men med lite insikt om hur komplext livet är och alla osannolika vägar man antar att det måste tagit, så .. går det inte att säga hur "lätt" det är eller inte mer än att vi inte kan förklara knappast nåt av stegen och vi snackar tusentals.

Att vi inte vet hindrar inte att det finns på andra ställen, såklart - det enda vi kan göra är att påvisa hur otroligt osannolikt det är baserat på det vi *vet* om livet som vi ser det idag.

Ingen här är rädd att röra argument, vi är villiga att förklara vetenskapen bakom det vi påstår - till skillnad från de som har en stark åsikt enbart baserad på en magkänsla. Eller, som sagt, Contacts "An awful waste of space".

Om ni tycker nånting, skriv det - för hittills är det bara gnäll och negativiteter, har NI skrivit nånting alls?

Tack för sammanfattningen av trådens ämne som om jag inte redan läst och förstått det – jag skrev för övrigt ett inlägg om just detta igår kväll, men det kanske föll utanför ert radar eftersom det inte rymdes i den snäva mall där varje tanke måste börja med "faktiskt vetenskap säger att...".

Ni pratar om livets osannolikhet som om det vore ett argument mot att det skulle kunna finnas någon annanstans - men det är som att påstå att en vinst på lotto en gång bevisar att ingen annan någonsin kan vinna igen. Det är inte vetenskapligt resonemang, det är statistiskt navelskåderi.

Och den där idén att ni “inte är rädda för argument” är intressant - för ni rör er runt dem med samma nervösa energi som någon som fått in ett främmande ord i ett korsord och hoppas att det inte ska behöva fyllas i.

Om något, så är det tydligt att det som verkligen stör er är att någon vågar formulera tankar utan att först be om lov hos en godkänd källa.

Och det är märkligt hur vissa röster ekar varandra så tätt här : nästan som en välrepeterad duett snarare än en äkta debatt. Om flera konton ( 2) driver samma uttjatade argument, tillför det inte tyngd utan bara brus. Äkta dialog växer fram ur mångfald, inte ur inövade manus.

Btw, Jag svarar när jag vill - och på mitt sätt.

För all del. Men våra svar till nofjun gällde det jag skrev, även om jag återkom till trådens ämne.

Du kanske tror du svarar på nåt, för all del, men du har inte skrivit en enda sak som kan vara ett påstående, bara gnällt på de som gör. Det står dig fritt, men om du framledes enbart klagar kommer du ju bara ignoreras.

När det gäller trådens ämne kunde ju ju t.ex föreslå var vetenskapen har fel, eller en alternativ anledning till att din magkänska ska trumfa tusentals vetenskapare, eller kanske har du några idéer om hur liv uppstått? Du kanske inte tror det men det ÄR sådana inlägg vi vill ha här.

Inte bara de som gnäller på andra för att dom inte skriver det du vill läsa. Om du är bra på att tänka utanför boxen - spill!

Glömde citera det, men om du tror att nerdnerd och Xenonen nånstans tycker som jag, ska du nog läsa lite mer. Jag har gapat på dom i .. snart 10 år. Du verkar läsa EN sak och dra väldigt, väldigt långtgående slutsatser.

Exakt inte den vetenskapliga modellen.

Så du vill ha “påståenden” och “alternativa idéer”, men allt du verkar kunna leverera är en brandvägg av förväntningar och polispatrull på debattfältet. Du säger att jag bara gnäller, men det är tydligt att det är din rädsla för tankar som går utanför din lilla “vetenskapliga” låda som gör dig till den största gnällspiken här. Och är nån jävla självutnämnd chef för tråden. En liten obetydlig pissråtta är ni enbart. Växlar, och låter som en ledsen liten tonåring, sen kommer kunskap på högstadiet nivå. Lol.

Om du verkligen är “bra på att tänka utanför boxen” borde du väl kunna bevisa det någon gång, istället för att kräva att andra ska göra det åt dig? För just nu är ditt agerande inget annat än en patetisk kavalkad av auktoritetsgnäll och tom retorik.

Så snälla, sluta spela polis och börja bidra på riktigt - annars kan du hålla käften och låta resten av oss prata.

Tänk om universum svämmar över av liv – i former och uttryck vi inte ens kan föreställa oss. Tänk om vi bara är ett dammkorn bland triljoner andra civilisationer som blickar upp mot sin himmel med samma undran.

Och så sitter ni här och säger "vi" – som om ni talar för mänskligheten, vetenskapen och förnuftet samtidigt. Som om "vi" är ett auktoriserat samfund vars uppgift är att förklara vad som är möjligt att tänka.

Men vem är det egentligen ni menar med "vi"? En handfull användare på ett forum? 😆 En ideologisk enhet där alla redan är överens? "Vi" är inte vetenskapens röst – det är ett självutnämnt vi som mest verkar intresserat av att hålla tanken innanför ramarna.

Universum rymmer en praktiskt taget obegränsad potential för livets mångfald och existens.

Med tanke på universums obegripliga storlek, vissa anser tom att det är oändligt, så är chansen till liv på fler ställen än här inget annat än självklara. Har det uppstått här så kan det hända på fler ställen. Det kan förmodligen ha hunnit både uppstå och utplånas på åtskilliga ställen i universum före oss, och kommer troligtvis att att uppstå från grunden på nytt efter att vi är borta - fast på andra ställen då.

Just det där - magkänsla - är det största hotet mot vetenskap idag. Istället för att "tycka", fundera på hur liv uppstod, exakt vilka steg det måste ha tagit för att bilda denna DNA-molekyl som är ritningen för alla proteiner som bygger din kropp och den tajming som måste till för att den bygger den *i ordning* och inte först en stor jvla fot.

"Men det e ju så mycket stjärnor därute, så jag vet att det finns liv överallt!" är just den icke bidragande magreaktionen jag drar upp från tid till annan. Och folk som får vetenskap i nacken när dom gör, blir inte sällan förbannade för dom VET ju att det är en massa plats därute, så självklart finns det massa liv.

depp.

Det är märkligt hur vissa gärna lånar vetenskapens auktoritet, men bara så långt som den bekräftar deras snäva referensramar. Att avfärda resonemang om liv i universum som ’magkänsla’ antyder en djupt missförstådd relation till vad vetenskap faktiskt är: ett utforskande, inte en doktrin.
Vi vet att organiska molekyler är vanliga i rymden. Vi vet att planeter i beboeliga zoner inte är ovanliga. Vi vet att evolutionära processer kan uppstå när förhållandena tillåter det. Det vi inte vet : ännu.. är var det händer.
Det faktum att vi ännu inte kan mäta liv bortom jorden säger mer om våra teknologiska begränsningar än om universums biologiska verklighet. Att kräva laboratoriebevis för något vi ännu inte har teknisk räckvidd att observera är inte skepticism – det är metodologisk naivitet. I det perspektivet blir faktiskt idén om att livet endast skulle ha uppstått här det verkligt ovetenskapliga antagandet.

Universum kan sprudla av liv?
Absolut, det är en fullt rimlig tanke, och den förtjänar att utforskas utan att kvävas av en sorts tillrättalagd "skeptikerortodoxi".

Hahaha, det är helt lysande, för det visar vilken typ av självbild ni försöker odla: den ödmjuke tänkaren som minsann inte är tvärsäker – samtidigt som ni läxar upp hela tråden med en självpåtaget överlägsen tvärsäkerhet.

Det där citatet från Bertrand Russell, i just era händer, blir nästan tragikomiskt. Ni tror att ni är en del av "the intelligent full of doubt" – men agerar som karikatyr på "the stupid are cocksure".

Ni missar helt poängen med Russells ord: att verklig intelligens innebär öppenhet, nyfikenhet och insikt om sina egna begränsningar. Istället använder ni det som ett slags intellektuellt deodorant – en doft av ödmjukhet för att dölja att ni kör över andras tankar med era egna dogmer.

I ett universum av sådana proportioner är det inte ''magkänsla'' att fundera över livets möjligheter – det är vetenskaplig nyfikenhet i sin renaste form.