Citat:
Ursprungligen postat av
psychicsailor
Det är ju i praktiken en plan B. För Ryssland handlar kriget inte bara om Ukraina, utan om en konflikt med väst. Man såg Ukraina – kanske delvis överdrivet – som ett exempel på en "hostile takeover", där väst hade skaffat sig ett ytligt men effektivt grepp om landet. Det egentliga målet för Ryssland är Nato, inte Ukraina i sig.
Jag förstår inte riktigt ditt resonemang om det fetade. Hur skulle Putin kunna göra planer [edit: förtydligade lite här] som inte är kontingenta av västs reaktioner? Hur det gick i Ukraina var ju helt uppenbart extremt beroende av västs reaktioner.
I den meningen blir kontrollen över Donbass och en konsoliderad de facto-makt över Krim ett slags minimalt mål. Om resten av Ukraina ändå närmar sig Nato, och dessutom Sverige och Finland går med, så framstår det snarare som en plan för skademinimering – en plan som slutar i Pyrrhusseger och delvis misslyckad.
Kriget kan i så fall inte alls handla om enbart Ukraina. Att invänta Västs reaktioner är inte en Plan B, det kan möjligen betraktas som något att vara beredd på om de ursprungliga planerna går åt pipan. Ville man invänta Västs reaktioner, så måste det i så fall ha varit Plan A att dra in Väst. Och i så fall sannolikt få till stånd en väpnad konflikt. Men i så fall har ju även den planen misslyckats.
Att riskera att hamna i väpnad konflikt med tiotals andra stater är en mardröm för den som inte redan från början laddat upp för den fighten. Alla planer att kontroll över Ukraina måste ha byggt på snabba övertaganden där omvärlden ställts, mer eller mindre, inför fullbordat faktum och haft begränsat handlingsutrymme. Fanns en direkt plan för att vänta in Väst, så ville man ha den konflikten.
Hur det gick i Ukraina var inte beroende av Västs reaktioner, det
blev beroende av Västs reaktioner pga att det drog ut på tiden.