Skillnad i ”partnervärde” i en relation?

Hej, jag har ett behov av att bolla några tankar om mitt förhållande och något som jag hittat som kallas mate value discrepancy (MVD).
MVD handlar om när man upplever en skillnad i “partner-värde” mellan sig själv och sin partner, till exempel i attraktivitet, självförtroende eller fysisk form.

Samtidigt kämpar jag med en stark känsla av behov av sexuell variation och skulle uppskatta andras tankar eller erfarenheter.

Initialt i mitt nuvarande förhållande hade jag ganska dåligt självförtroende, samtidigt som jag väl såg okej ut. Min sambo å sin sida, hade nog lite bättre självförtroende eller i alla fall upplevde jag det så, samtidigt som hon utseendemässigt också såg ganska normal ut.
Sedan dess har jag jobbat mycket på mig själv, blivit mognare och känner att mitt självförtroende och “mate value” har ökat över tid, både fysiskt och mentalt.

Min sambo har tyvärr gått åt andra hållet med både sitt självförtroende och hennes fysiska attraktivitet. Hon liksom utstrålar osäkerhet och negativitet samtidigt som hon blivit ganska överviktig och det här är en jobbig obalans känner jag.

Jag älskar henne, men jag känner en stark sexuell dragning till andra samtidigt som att jag känner att jag går miste om något i det.

Den här känslan av MVD och behovet av sexuell variation slår till hårt. Till exempel nu på sommaren, när jag ser halvnakna attraktiva kvinnor runt omkring, blir det en påminnelse om något jag saknar och det drar i mig på ett sätt som är tufft att hantera.
Jag vill absolut inte såra eller vara otrogen mot min sambo, men de här känslorna är ganska intensiva.

Hur kan jag hantera den här starka sexuella dragningen till andra, som jag gissar finns i de flesta killar i varierande grad?
Swinging kanske? Finns det sätt att prata om det här med min tjej utan att det blir fel? Eller hur kan vi jobba på att stärka attraktionen mellan oss?

Alla tips uppskattas djupt!

Hur gamla är ni då, och hur länge har ni varit ett par?

Och ja, jag vet precis vad du menar. Och det var väl bl.a. därför jag stadgade mig när jag var 45.

Du kan ge din flickvän en kur Ozempic i julklapp.

Du behöver gå över från att ge ytliga värden höga poäng till att ge inre värden höga poäng istället. Ytan är alldeles för förgänglig för att basera attraktion på. Förhoppningsvis har din sambo bra saker inuti som du uppskattar mycket.

Man kan inte begära att man tycker partnern är idealsnygg hela livet så det är bättre att gilla personligheten (det gör även utsidan vackrare).

Men byta sambo är helt klart lättare än att ändra sig själv, i alla fall i stunden, men på längre sikt är det sannolikt att du hamnar i samma sits igen. Så vore jag du hade jag ändå gett mig på självförändringsprojektet.

Övre 30års åldern och varit tillsammans i snart 8 år.

Jo vet vad du menar. Min sambo har också gått ner sig, blir tjockare och fattigare för varje år. Nu är det inte olagligt att vara otrogen, men behöver ha en plan ifall det "råkar" hända.

Om du nu är så sugen på andra kan du väl bara lämna och gå vidare

En vettig kvinna går inte och blir tjock

Om du.känner ett behov av att värdera ditt förhållande i numerära eller transaktionella termer så är du nog för omogen för att ha ett riktigt förhållande. Vad händer om du skulle bryta benet eller få gikt, ska din flickvän då sänka ditt värde eftersom du kanske måste vara orörlig i flera månader, och anse att hon i kraft av ett högre värde har rätt att ligga med någon annan?

Stackars din partner, det måste vara kasst att bli tillsammans med en så ytlig människa som du.

Ni har eventuellt inte samma värderingar.
Du jobbar på dig själv. Men din partner anser sig vara “klar/färdig slutprodukt”.

Du är nyfiken på livet.
Du vill framåt.
Du vill utvecklas.
Du vill vara attraktiv för din partner.
Men du får motsatsen tillbaka.

Tiden tar självklart ut sin rätt men jag har också varit där du är. Jag försökte uppmuntra till bra kost, rörelse, böcker, typ Allt.
Personen sa till slut “jag är den jag är och jag accepterar det”.
Det är självklart fint och bra tänkt. Kroppen förändras över tid, vilket är naturligt.
Men när det går för långt och man ser att det “förfallande-tänket” speglar hela partners personlighet helt plötsligt, och när det bara fortsätter att gå utför..

Man ser inget driv längre, och man undrar: vill den här människan ens att jag ska finna den attraktiv?
Tror den att vi ska bilda familj och visa våra barn att det är okej att “ge upp” om sig själv?

Jag finner det oerhört oattraktivt med människor som ger upp om sig själva.

Det är ju tydligt att du inte ska ha ett sånt förhållande som du har. Varför plågar du dig när det skaver?
Tror mig! Det är inte i hennes vikt felet sitter. Om hon höll sig smal så skulle du ha hittat nåt annat fel istället.

Och nej det finns inget sätt att prata med henne om det på utan att det blir fel. Tror du på det själv?

Skulle inte kalla det för kärlek om man resonerar i sådana termer som ”partnervärde” faktiskt. Efter åtta år brukar ju förhållanden ha djupnat lite mer än så. Men fråga dig själv vilken skillnad det skulle göra om hon bantade ned sig och blev vältränad. Det är ju inte omöjligt, träna tillsammans kanske? Kanske går att återställa dynamiken mellan er. Om ni båda är nöjda med ett så ytligt förhållande.