Att skratta åt humoristiska serier/enrutingar

Som barn läste jag en del humortidningar, allt från mer underfundig humor i Larson och Bizarro, tråkig humor i Knasen och kiss - och bajshumor i Pyton och Megapyton.
Det är grovt förenklade och subjektiva beskrivningar av tidningars innehåll ovan, men det jag vill diskutera handlar inte om den humoristiska bredd tidningar kunde ha, utan att jag sällan skrattade när jag läste humoristiska serietidningar. Undantagsfallen är några serier i Megapyton, några enrutingar i The Far Side/Larson och Kellermans Rocky.
Det var mest mysigt att exempelvis följa Knasen och de andra i träsklägret och Kalle och Hobbe i deras fantasifulla äventyr.

Vad har ni haft för relation till humoristiska serier?
Kan ni fortfarande skratta när ni läser serier?

Jag har några samlingsalbum av Rocky i bokhyllan och även om det är trevlig läsning, blir det på sin höjd att smilbanden höjs.

Läste en del Träsket, Pondus och Ernie och då fick man skratta. Även Bonton och Stenmark kastade ur sig en hel del riktigt klockrena saker.

Ser man längre tillbaka så var det Mad och då Don Martins delar som jag tyckte var som bäst. Hade även ett par album med bara Don Martin serier. Tyvärr dog han för många år sen.

Kalle och Hobbe gillade jag. Kan fortfarande läsa om det med behållning. Pondus gillar jag också skarpt. Lite igenkänningsfaktor där. Norge har blivit ett riktigt serieland. Radio gaga Nemi,bästisar,kollektivet och Rex Rudi är ju också norska.

Jag kan fortfarande skratta när jag tänker på Stenmarkbilder jag såg för flera år sedan.

Tror inte riktigt det funkar så. Jämför att läsa ett recept, man blir inte mätt när man läser om hur baka en kaka, utan noterar och tar det med sig för nåt tillfälle. Ta som exempel det här omslaget - knappt ens kul, men återberätta det får nån och denne skrattar säkert.

Åh! Ja, kan skratta fortfarande åt det och jag kan minnas en serie i dåvarande Larsson, tidningen. Det var typ nån ung kille som skickat in sina egna Far Side inspirerade serier och en av dom som jag minns perfekt är en med en liten snigel som sicksackande går in genom en öppen dörr och en familj i bakgrunden som stirrade i skräck och texten "Familjen stelnade till, snigel var hemma igen och full som vanligt"

Som barn eller tonåring skrattade jag så mycket åt den att jag faktiskt och praktiskt kissade ner mig.

Önskar jag kunde hitta det exet av Larsson igen för att ta reda på namnet på han som hade gjort den och kolla vad mer den nu vuxne karln tagit sig för.

I övrigt så var jag nog mest inne på dom klassiska för min generation och många av dom känns mer som en sorts "filosofi för barn". Kalle och Hobbe, Svenska Serier (åh den med prästen var enormt tänkvärt på ett pojkrumsdjupt sätt).

Önskar jag hade bättre koll på moderna serier btw.

Kan absolut skratta åt serier, eller bara fundera. Klart jag gillar serier. Kalle och Hobbe, Mafalda, Snobben, Tintin, Katitzi, rutor av Steinlen.

Sedan finns det ju vuxenserier med, finns många roliga.

Seriestrippen/enrutingen är fortfarande en av mina favoriter när det gäller serier.
Jag prenumererar och samlar på Pondus-tidningen (har samtliga nummer sen starten).

Knasen var min favorittidning under en lång tid. Min storebror prenumererade på Larson-tidningen under 90-talet. Smög mig alltid in i hans rum för att läsa de tidningarna.

Och så får vi ju inte glömma vardagsbetraktaren Jan Berglin. *chefs kiss*

Jag uppskattar dem för att jag bara kan komma in i det. Det behövs ingen bakgrund. Bara att börja läsa. Och sedan sluta när man känner för det.

Jag har större glädje av den genren än vad jag har åt genren självbiografiska serier!

Ja... Kan nog i viss mån känna igen att man snarare sitter och myser och ler än garvar sig harmynt. Man blir ju med stigande ålder också rätt avtrubbad och kan dessutom jämföra med det där som faktiskt VAR skitroligt första gången man läste det nittonhundrafrysitfast...
För sådana tillfällen har ju gudskelov funnits mellan serietidningspärmarna genom åren! Jag har faktiskt tidigare på forumet nämnt några gånger kalsongerna varit i fara vid läsning av roliga serier. Lustigt nog oftast på bibliotek! Kanske situationen i sig att man egentligen inte får brista ut i gapflabb på bibblan har spätt på trycket?
Alltnog, två "favoriter". Den ena i mellanstadiet där vi i klassen (killarna..., tjejerna verkade inte läsa och uppskatta sådant...) upptäckt att Svenska MAD faktiskt fanns i utbudet av tidskrifter på skolbiblioteket! En absolut hysteriskt skitkul parodi på tv-programmet "Femettan" med Staffan Ling, om ni minns det? Bl a kallas den ena tävlande "BOB". EGENTLIGEN heter han Björn-Benny, men så hörde han ju att hans flickvän sade "O" när han särade på B:na!

Den andra gången när jag botaniserar bland vuxenserier på biblioteket på den ort jag då bodde och hittar "Feta Freddy's katt" av Gilbert Shelton. Oftast "strippar" men i en lite längre serie så råkar kattkräket bli kidnappad av utomjordingar, och ja, jag ska inte förstöra överraskningseffekten om ni inte läst mästerverket än!

Sedan finns det lite spridda skurar i olika tidningar. Minns bl a en outtalad ordlek i Kalle Anka där han ska skriva en kärleksdikt till Kajsa och krasst konstaterar: "Jag kan bara ett enda rim på Kajsa och det är inte särskilt romantiskt."!
Apropå Kalle. Don Rosa var rätt duktig på att smyga in små dråpliga situationer i serierutorna.

Rosa Pantern hade en del crazy-humor godbitar ibland. Jag tror att jag även där redan nämnt serien där han ställer upp i en talangtävling med ett trumnummer och domarna frågar honom om hans taktik. "Jag börjar för fullt och ökar hela tiden!".

Ett favoritalbum med Lucky Luke är "Bekymmer i Omaha". Bl a scenen där Bull Bullet försöker få passagerarna på tåget att tro att de ärevördiga gamla professorerna i den vetenskapliga expeditionen är falskspelare!
Osv

Stripp-serier och enrutingar skrattar jag aldrig åt. Det krävs bättre uppbyggnad av själva serien. Gärna albumlångt med handling (äventyr) men med en hel del humor här och var. Såsom de klassiska mästarna Franquin, Goscinny, Peyo och Hergé. Deras bästa grejer kan man läsa om hur många gånger som helst och skratta högt varje gång. Underbar underhållning.

Japp, Gilbert Shelton har gjort flera mästerverk. Mycket av det finns inte utgivet på svenska dock. Jag kan rekommendera inköp av amerikanska samlingsutgåvor.

Just det, Gaston har verkligen fått mig att skratta! "Rogntudjju!"
Bland svenska serier kan Ratte vara riktigt rolig. Speciellt när det nalkas naken snubbelhumor.
"Faen"