Jag har funderat en del på gränsdragningen mellan yttrandefrihet, dokumentation och ofredande – särskilt när det gäller vissa Youtube-journalister som filmar på t.ex. Palestina-demonstrationer.
I svensk lag räknas det som ofredande om man ber någon att sluta filma eller interagera – och personen fortsätter ändå. Samtidigt finns det undantag, och här blir det lite oklart var gränsen egentligen går.
Jag har sett flera av dessa dokumentationsvideor, där det ibland verkar som att journalisten medvetet provocerar för att få en reaktion. T.ex. om någon säger "Filma inte mig", men filmaren fortsätter – och till och med filmar ännu mer – för att provocera fram ett utbrott. Och när personen vänder sig till polisen, händer ofta ingenting. Då undrar jag:
Skyddar lagen inte en person som säger nej till att bli filmad – bara för att personen deltar i en demonstration?
Är det så att om man demonstrerar, så räknas man som en offentlig person i stunden, och därför får man tåla att bli filmad? Gäller alltså inte ofredande i det sammanhanget – trots att någon säger tydligt ifrån?
Men om vi istället tänker oss att samma typ av konfrontation sker mitt i stan, helt utanför en demonstrativ kontext – alltså mot en helt vanlig person som bara är ute och promenerar. Om den personen säger "Filma inte mig", men filmaren ändå fortsätter, och dessutom följer efter och fokuserar ännu mer – då blir det plötsligt fråga om ofredande.
Jag vill alltså inte diskutera vem som gör rätt eller fel, eller ta parti för eller emot dessa journalister. Jag är ute efter en saklig diskussion kring lagens gränsdragning.
Min konkreta fråga är:
Var går gränsen mellan yttrandefrihet/dokumentation och ofredande?
Är man som demonstrant rättsligt mindre skyddad mot oönskad filmning än en privatperson på stan?
Jag syftar alltså inte på sexuellt kränkande filmning eller kränkande fotografering – för där är lagen tydlig. Jag syftar på de Youtube-journalister som många här kanske redan känner till – och hur deras beteende tolkas rättsligt beroende på var och vem de filmar.
I svensk lag räknas det som ofredande om man ber någon att sluta filma eller interagera – och personen fortsätter ändå. Samtidigt finns det undantag, och här blir det lite oklart var gränsen egentligen går.
Jag har sett flera av dessa dokumentationsvideor, där det ibland verkar som att journalisten medvetet provocerar för att få en reaktion. T.ex. om någon säger "Filma inte mig", men filmaren fortsätter – och till och med filmar ännu mer – för att provocera fram ett utbrott. Och när personen vänder sig till polisen, händer ofta ingenting. Då undrar jag:
Skyddar lagen inte en person som säger nej till att bli filmad – bara för att personen deltar i en demonstration?
Är det så att om man demonstrerar, så räknas man som en offentlig person i stunden, och därför får man tåla att bli filmad? Gäller alltså inte ofredande i det sammanhanget – trots att någon säger tydligt ifrån?
Men om vi istället tänker oss att samma typ av konfrontation sker mitt i stan, helt utanför en demonstrativ kontext – alltså mot en helt vanlig person som bara är ute och promenerar. Om den personen säger "Filma inte mig", men filmaren ändå fortsätter, och dessutom följer efter och fokuserar ännu mer – då blir det plötsligt fråga om ofredande.
Jag vill alltså inte diskutera vem som gör rätt eller fel, eller ta parti för eller emot dessa journalister. Jag är ute efter en saklig diskussion kring lagens gränsdragning.
Min konkreta fråga är:
Var går gränsen mellan yttrandefrihet/dokumentation och ofredande?
Är man som demonstrant rättsligt mindre skyddad mot oönskad filmning än en privatperson på stan?
Jag syftar alltså inte på sexuellt kränkande filmning eller kränkande fotografering – för där är lagen tydlig. Jag syftar på de Youtube-journalister som många här kanske redan känner till – och hur deras beteende tolkas rättsligt beroende på var och vem de filmar.