STORA TRÅDEN: Tips mot psykisk ohälsa

Det är så vanligt idag med psykisk ohälsa. Vi lever med den, eller hamnar i perioder med den eller har anhöriga som lider av det. Den här tråden är tänkt som en öppen samling av konkreta tips, erfarenheter, små knep eller tankesätt som hjälpt er själva, eller någon ni känner, att hantera psykisk ohälsa eller era diagnoser eller personlighetsstörningar osv.

Det spelar ingen roll om det är något litet som gör vardagen lite lättare, eller ett större livsgrepp som förändrat allt. Fria tips, insikter, hacks, vanor, råd. Vad som helst som faktiskt hjälpt.

Något som lindrat ångest eller oro?
Något som hjälpt dig ta dig upp ur sängen?
En ny vana som gjort skillnad på sikt?
Tankar som brutit ett dåligt mönster?
Appar, rutiner, metoder, sätt att be om hjälp?

Syftet är bara att samla idéer. Du vet aldrig vem som får hjälp av det du skriver.

Mina tips

När tankarna snurrar för mycket:
Tänk dig att du står på en tågperrong. Tankarna är som tåg som kommer och går – vissa rusar förbi, andra stannar en stund. Du behöver inte hoppa på varje tåg. Du kan låta dem passera.
Det är du som väljer vilka tankar du vill följa med – och vilka du bara låter åka förbi.

När livet känns som en enda röra:
Börja tracka ditt mående – i en dagbok, bullet journal eller på mobilen. Skriv ner varje dag:
• Hur du sovit
• Vad och hur ofta du ätit
• Om du rört på dig
• Om något särskilt hänt under dagen

När allt känns grötigt i huvudet kan det hjälpa att få ner det på papper. Du får bättre koll på hur du faktiskt mår – och kan lättare se samband mellan t.ex. sömnbrist, stress eller andra sårbarhetsfaktorer. Det blir lättare att förstå varför vissa dagar känns tyngre än andra – och vad som kanske ligger bakom.

YouTube kanaler:
- Self-Help Toons
- DBT Skills from Expert

Bok:
- Känsla som kraft eller hinder

Länk:
- hanterakanslor.se

App:
- Stoic

Det i särklass billigaste - fler naturupplevelser.

ADHD med tendenser till självskada/skin picking om understimulerad eller vid oro/ångest som oftast grundar sig i tankar om jag gjort fel "nu igen"
Är uppvuxen i ett hem med både kärlek och kaos. Högt i tak, på gott och ont. Dom flesta i familjen kan vara ganska utåtagerande och en del har rätt starka personligheter.
Eftersom jag är glömsk så fick jag mycket utskällningar/hån varje dag för saker som var ganska självklara för andra barn att utföra på rutin. Mina föräldrar tyckte att jag var helt efterbliven ibland, och var inte blyga för uttrycka det.
Jag trodde t.o.m. att jag skulle få "efterbliven" (låg begåvning/intellektuell funktionsnedsättning) som diagnos och sköt därför upp diagnos-sättning när BUP skulle utreda mig. Jag förhalade det hela. Sen hoppade jag av ett par gånger i vuxen ålder. Brist på tålamod och rädsla för att få bekräftat att jag var efterbliven.
Var betydligt mycket mer utåtagerande som barn (i hemmet, inte utåt allmänheten) men blev mer inåtriktad/agerande under- och efter puberteten.

Tog till slut tag i diagnosen. Både jag och mina föräldrar fick då svart på vitt att jag var allt annat än "efterbliven" men att det verkligen stämmer med biten om att ha sämst arbetsminne. Det var lite av en lättnad och som ett "fuck you" till min mamma. Men i.o.m. jag blev medveten om hur jag presterade på alla tester så började jag också förstå att jag vuxit upp under mobbing. Har fortfarande lite svårt att smälta den biten och därav kommer oftast min oro fortfarande ifrån tankar om att jag "gör fel".
Hanterar det på lite olika sätt:

- Understimulerad/överstimulerad: oavsett så går jag en promenad eller pysslar. Musik hjälper mycket! Ibland kombinerat med att fuldansa och skutta omkring. Stretchar också.

Jag brukar inte bli särskilt deppig av mig men jag får ibland rebound-effekt av min medicin under eftermiddag/kväll dom dagar jag inte tränat. Då brukar jag gå promenader, fast lugnare tempo och utan musik.
Om jag har partner vill jag helst bli mosad eller omhållen men jag är fruktansvärt kass på att be om det. När rebound-effekten är svår vissa dagar så blir jag helt apatisk, förvirrad och lite skygg.

Andra saker som hjälper mig:
- Träning
- Skapa
- Skriva. Behöver inte ens vara sammanhängande meningar men då slipper jag att ord/tankar cirkulera runt och fastnar i hjärnan.
- Vara utomhus, speciellt i solen.
- Tugga.. typ tuggummi eller seg och knaprig mat.
- Duscha. Man kan rikta strålarna mot nacken, vagusnerven.
- Basta
- Slaviskt hålla rutiner kring mat och sömn, även om jag inte vill.

1. Ta reda på hur sömn påverkar psykisk hälsa, om du sover bra och vad man kan göra för att sova bättre
2. Ta reda på om och hur droger påverkar psykisk hälsa, om du drogar för mycket och vad man kan göra för att sluta helt - ett bra tag i alla fall.
3. Ta reda på vilka samtal du kan få i din hemkommun av experter
4. försök att ta reda på vad det är som gör att du mår dåligt
5. försök hitta saker att göra utan internet som innebär att hjälpa andra människorn (svårt att göra när man mår kass, men man kan kanske ta sig själv i kragen ibland ändå)

jag håller med. Också att inte isolera sig utan dyk upp på allt som ditt sammanhang och samhälle har att erbjuda. Träffa människor! att lära vänja sig till nya situationer hade nog hjälp många med sina oroligheter. Så om man har autism så ska man dyka upp och inte missa någonting i livet trots sin autism så att säga. Man kan vara lustig men ändå vissta sig runt omkring. Då får du social erfarenhet som du annars går misste om och blir därmed ännu mer ofuktionell. Man måste inte isolera sig, vilket dessvärre många väljer av skam.