2025-07-19, 05:33
  #1
Medlem
Inatt drömde jag något extremt obehagligt. Jag drömde att jag löpte amok med ett automatvapen, sköt vilt omkring mig och polisen kunde inte stoppa mig. Det var kaos.
Sen i drömmen gick jag hem, lade ifrån mig vapnet och försökte gå vidare – men polisen letade efter mig överallt. Jag gav till slut upp och överlämnade mig själv.

Det märkliga var vad jag kände. Jag var inte rädd för själva gripandet eller åtal – utan för att hamna i anstalt. Det skrämde mig mer än något annat, och jag tänkte att jag hellre borde ha tagit mitt liv än att låta mig gripas.

En annan stark känsla i drömmen var tanken på hur jag skulle bli uppfattad. Jag tänkte på FlashbackForum, att folk skulle diskutera mig och hata mig. Jag kände mig fullständigt föraktad av alla.

När jag vaknade kändes allt fortfarande verkligt. Jag hade ångest, skuld, skam – som om jag faktiskt hade gjort detta. I själva drömmen kände jag ingen skuld, men efteråt... det kändes som att min kropp och hjärna inte kunde skilja på verklighet och dröm.

Även nu när jag skriver det här känner jag mig lite skakig, nästan som att jag påminner mig om något jag verkligen gjort – fast jag inte har det.

Varför är jag i drömmen inte rädd för själva handlingen, men i efterhand får ett starkt dåligt samvete?

Hur kan det komma sig att jag i drömmen är mest rädd för vad andra tycker, inte för gärningen i sig? När jag vaknade som sagt, så började jag få dålig samvete. Som om jag hade gjort allt på riktigt.
Citera
2025-07-19, 06:56
  #2
Medlem
AutDisceAutDiscedes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av L.o.a
Inatt drömde jag något extremt obehagligt. Jag drömde att jag löpte amok med ett automatvapen, sköt vilt omkring mig och polisen kunde inte stoppa mig. Det var kaos.
Sen i drömmen gick jag hem, lade ifrån mig vapnet och försökte gå vidare – men polisen letade efter mig överallt. Jag gav till slut upp och överlämnade mig själv.

Det märkliga var vad jag kände. Jag var inte rädd för själva gripandet eller åtal – utan för att hamna i anstalt. Det skrämde mig mer än något annat, och jag tänkte att jag hellre borde ha tagit mitt liv än att låta mig gripas.

En annan stark känsla i drömmen var tanken på hur jag skulle bli uppfattad. Jag tänkte på FlashbackForum, att folk skulle diskutera mig och hata mig. Jag kände mig fullständigt föraktad av alla.

När jag vaknade kändes allt fortfarande verkligt. Jag hade ångest, skuld, skam – som om jag faktiskt hade gjort detta. I själva drömmen kände jag ingen skuld, men efteråt... det kändes som att min kropp och hjärna inte kunde skilja på verklighet och dröm.

Även nu när jag skriver det här känner jag mig lite skakig, nästan som att jag påminner mig om något jag verkligen gjort – fast jag inte har det.

Varför är jag i drömmen inte rädd för själva handlingen, men i efterhand får ett starkt dåligt samvete?

Hur kan det komma sig att jag i drömmen är mest rädd för vad andra tycker, inte för gärningen i sig? När jag vaknade som sagt, så började jag få dålig samvete. Som om jag hade gjort allt på riktigt.


Du har drömmar som inte är "färdigprocesserade" och därmed är de fortfarande fragmenterande delar av ett icke önskvärt minne och/eller önskan...
Citera
2025-07-19, 08:47
  #3
Avslutad
Min första tanke är att du i vaket tillstånd har trängt undan ilska, eller snarare rasseri, som du känner. Du vill passa in och vara en del av gruppen, kanske på en arbetsplats? Du är väldigt rädd för konsekvenserna om du skulle visa vad du verkligen känner för de här människorna? Detta tar sig uttryck i drömmen och när du vaknar får du ett rejält ångestpåslag.
Citera
2025-07-19, 11:56
  #4
Moderator
Maviels avatar
Psykisk hälsa --> Sömn och drömmar
/Moderator
Citera
2025-07-20, 00:56
  #5
Avstängd
Molekyl3ns avatar
Du har ett samvete iaf, känslig i övrigt?
Citera
2025-07-20, 01:08
  #6
Medlem
goseigens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av L.o.a
Inatt drömde jag något extremt obehagligt. Jag drömde att jag löpte amok med ett automatvapen, sköt vilt omkring mig och polisen kunde inte stoppa mig. Det var kaos.
Sen i drömmen gick jag hem, lade ifrån mig vapnet och försökte gå vidare – men polisen letade efter mig överallt. Jag gav till slut upp och överlämnade mig själv.

Det märkliga var vad jag kände. Jag var inte rädd för själva gripandet eller åtal – utan för att hamna i anstalt. Det skrämde mig mer än något annat, och jag tänkte att jag hellre borde ha tagit mitt liv än att låta mig gripas.

En annan stark känsla i drömmen var tanken på hur jag skulle bli uppfattad. Jag tänkte på FlashbackForum, att folk skulle diskutera mig och hata mig. Jag kände mig fullständigt föraktad av alla.

När jag vaknade kändes allt fortfarande verkligt. Jag hade ångest, skuld, skam – som om jag faktiskt hade gjort detta. I själva drömmen kände jag ingen skuld, men efteråt... det kändes som att min kropp och hjärna inte kunde skilja på verklighet och dröm.

Även nu när jag skriver det här känner jag mig lite skakig, nästan som att jag påminner mig om något jag verkligen gjort – fast jag inte har det.

Varför är jag i drömmen inte rädd för själva handlingen, men i efterhand får ett starkt dåligt samvete?

Hur kan det komma sig att jag i drömmen är mest rädd för vad andra tycker, inte för gärningen i sig? När jag vaknade som sagt, så började jag få dålig samvete. Som om jag hade gjort allt på riktigt.


Det är en dröm.

I mina drömmar har jag mördat, bilat upp tvättstugor, och cementerat ner offren. Inget sådant har förstås hänt, men i en dröm kan det göra det.

Det du gör i drömmen kan du inte ha dåligt samvete för, och det är inte helt ovanligt att man drömmer om vad andra ska säga.

Men så nu vet du att det inte är bra att spreja folk med en kpist.

Drömmarna lär oss, vi testar scenarion, och så gör också djuren.
__________________
Senast redigerad av goseigen 2025-07-20 kl. 01:20.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in