Citat:
Tack! Användaren Asdfghjkl-12345 försöker bara förvirra och flytta över skulden från M till C. Hen verkar ha hängt upp sig på att hävda att C var oansvarig som lämnade barnen ensamma med M om hon misstänkte att han missbrukade hemma - trots att det framgår med ALL tydlighet i rättegången att det var just DET hon inte gjorde.
Som föräldrar kan dom knappast säga annat. Hur skulle det se ut att dom vetat om hans missbruk i många år, utan försöka eller lyckas hjälpa honom ur det?
Gällande C så kan man väl anta att förhållandet varit bra i början och att hon först varit ovetande om bruket, sedan kanske insett det men att det inte varit ett jätteproblem för att senare bli ett större problem?
Det torde vara den normala gången när någon som inte brukar/missbrukar droger träffar någon som använder droger i smyg.
C har ju också flera gånger försökt sätta gränser men inte lyckats, då Mums antagligen varit så förankrad i tidigare beteenden att han inte lyckats eller ens velat förändra sig till en ansvarstagande familjefar.
På samma vis kan man väl anta att både bruk och aggressivitet ökat med tiden om hon påtalat detta och Mums känner sig mer och mer pressad?
Det var väl enklare att knarka i smyg när han tillbringade den största delen av deras tid tillsammans i ett annat land... Och bara behövde vara nykter när han var hemma med henne och barnen?
Hur man än vrider och vänder på det så har nog Mums ett större ansvar för att förhållandet inte fungerat, med dom fakta vi vet idag.
Att förutsätta att förhållandet, knarkandet och aggressionerna förhållit sig på samma nivå under 10 års tid kan väl bara anses som korkat?
Gällande C så kan man väl anta att förhållandet varit bra i början och att hon först varit ovetande om bruket, sedan kanske insett det men att det inte varit ett jätteproblem för att senare bli ett större problem?
Det torde vara den normala gången när någon som inte brukar/missbrukar droger träffar någon som använder droger i smyg.
C har ju också flera gånger försökt sätta gränser men inte lyckats, då Mums antagligen varit så förankrad i tidigare beteenden att han inte lyckats eller ens velat förändra sig till en ansvarstagande familjefar.
På samma vis kan man väl anta att både bruk och aggressivitet ökat med tiden om hon påtalat detta och Mums känner sig mer och mer pressad?
Det var väl enklare att knarka i smyg när han tillbringade den största delen av deras tid tillsammans i ett annat land... Och bara behövde vara nykter när han var hemma med henne och barnen?
Hur man än vrider och vänder på det så har nog Mums ett större ansvar för att förhållandet inte fungerat, med dom fakta vi vet idag.
Att förutsätta att förhållandet, knarkandet och aggressionerna förhållit sig på samma nivå under 10 års tid kan väl bara anses som korkat?
Ciara framstår på många sätt som en oerhört stark och modig kvinna, och jag känner verkligen för henne. En förebild för många!