Att vilja mörda någon

Jag är omgiven av goda män som absolut inte går i liknande tankebanor. Det syns i tråden också. Fan skyller ni på era hormoner för.

Har ni någonsin upplevt er att vilja mörda någon? Jag syftar inte på att bara underhålla tanken utav att man verkligen skulle ta ett liv eller hur man isåfall skulle gå tillväga, jag syftar på en tanke som har sått ett frö någonstans långt inne i erat medvetande som får er att verkligen överväga att ta någons liv? Jag är osäker på hur jag ska formulera mig för att kunna vända mig till den skaran som jag tror befinner sig i samma situation som jag. Jag är inte intresserad utav åsikter eller tankar ifrån dig som någon gång har tänkt att "jag ska tamefan döda honom" utan jag vill höra ifrån dig som vid flera tillfällen haft denna tanke, där tanken har varit återkommande och något som du inte riktigt kan släppa. Du som vill döda bara för att du inser att du kan.

Jag tror att det, för mig, är ett i grunden existentiellt problem. Insikten kring att livet är ett temporärt fenomen och inget som man gör kommer ha någon större påverkan på världen eller universum. Det finns ingen gud eller något syfte och man är verkligt fri att göra vad fan man vill.

Det är oftast även personligt, min mordlust rör inte direkt oskyldiga slumpmässiga personer utan snarare personer vars liv på något sätt har påverkat min livsupplevelse. Jag säger "oftast" eftersom tanken ibland uppstår även i andra fall. Ungefär som om livet har blivit ett spel, där jag hellre vill dö med fler kills än med deaths.

Jag uppfattar det som om jag helt enkelt är osäker på syftet med livet och därför hellre vill ta det säkra före det osäkra, och att döda någon, ja det lär ju vara det som har störst påverkan på livet som jag upplever. Den enda anledningen till att jag ännu inte har skjutit och grävt ned är vad jag kan se den moral och de principer som jag har fostrats med. Jag vet med andra ord att det vore fel att döda, jag förstår bara inte riktigt varför det är fel.

Hur tänker ni kring era återkommande tankar på mord? Vad driver er? Vad fick er att agera på tankarna alternativt att avstå ifrån att agera på dom? Och en fråga till er som inte kan relatera till det här; hur känns det att kunna relatera till andra människor på ett sätt som får er att inte vilja låta dom dö? Hur känner ni? Hur upplever ni världen?

Vaddå ni. Och vad bra att du kan se in i andra människors hjärnor och tankar, det borde du rapportera till FOI, Sverige behöver dig.

"Ni" män fattar du väl. Du refererar ju till att män har "rätt" att känna sig mordbenägna pga ett testosteron. Så behöver inte vara fallet.

Jag har hört att Ukraina/Ryssland söker frivilliga. Åk innan du blir för gammal eller det tar slut.

Good luck. High five.

Fast det ska ju vara en vettig anledning för att mörda. Typ att någon blåser mig på en miljon eller våldtar min fru. Jag vill uppleva känslan men av en för mig vettig anledning.

OK du vill kunna rättfärdiga mordet.

Det är väl bara att uppfinna en anledning. Att någon är kommunist och mot vårt sätt att leva räcker imo, fast jag är väl avtrubbad eller förmodligen psykopat eller någon form av undantag.

Soldater tvingas ju mörda som jobb och sen får de medalj för det. Problemet här är att folk har moraliska förbehåll. Det tycker jag är att gå utanför TS lite.

Ska jag gå igenom hela processen att planera och komma undan med ett mord måste det ju vara värt det. Skulle dra ut på det och ta ut min hämd. Personen skulle veta vem jag är och varför osv. Att bara skjuta någon på ett slagfält eller någon man inte har någon koppling till skulle aldrig vara aktuellt.

Kan med förmodan tala för alla när jag ber dig ta kontakt med psyikatrin omgåened, TS. Att fantisera om att mörda folk är inte normalt. Ingen är intresserad av fler fall som thailänningen i Enköping och psykfallet i Norrköping. MVH EDIT: Gäller även alla andra som fantiserar om att skada/beröva andra oskyldiga livet. Sök hjälp.