Den stora tråden om romansbedrägerier

Hittade fallet tidigare idag när jag sökte på romansbedrägerier. N*athalie H*llef*rs dömdes i hovrätt till 4 år och 4 månaders fängelse. Maken dömdes även till utvisning.

Man får höra av sig till den riktiga personen, då det bara är vederbörande som kan hävda som identitet mot den falska personen eller i vissa fall företag. De kan behöva ta till juridisk hjälp för att få bort stulna identiteter.

Jag har funderat på att starta en förening mot bedrägerier, med en hemsida ditt folk kan vända sig. Är det någon mer som kan tänka sig engagera sig i detta så skicka pm till mig.

Den riktiga personen känner oftast till att det finns alla dessa falska profiler (kan ju finnas flera hundra), men de har ju annat att göra än att hålla koll på detta och ta diverse juridiska strider hela tiden. Och det kan inte vara deras ansvar och skyldighet heller. Det är som sagt de sociala mediernas ansvar.

När folk nu VILL hjälpa till genom att anmäla falska profiler, så borde de ha rutiner som gör att dessa tas bort pronto - innan personen bakom har hunnit flytta över sina offer till någon annan kontaktväg (t.ex.WhatsApp är vanligt, för där sparas ingenting). Personalen borde också utbildas - JAG kan t.ex. se att det är en falsk profil nästan omedelbart, och det borde folk som ska arbeta med att granska sådant också kunna lära sig...

Absolut, detta är ett ansvar som Meta m fl borde ta och skapa rutiner för. Och deras granskare borde få bättre utbildning.

Ja, och det märkligaste är ju när de missar kändisar som hela världen måste känna till, typ berömda Hollywoodskådespelare, sångare, kungligheter, generaler och politiker. Ändå får man bara tillbaka det där standardmeddelandet att "vi har granskat din anmälan men inte tagit ned profilen, då den inte strider mot våra föreskrifter".

I grunden handlar det om psykologi. Kärleken är en form av tillfällig sinnesförvirring.. men det är ju samtidigt det vi vill, känna det där pirret.

De blir faktiskt kära på riktigt, men inser inte att de "bara" blivit kär i sin egen bild av den andre, kär i en fantasi.

Alla är nog inte mottagliga och på tok för realistiska. Men liknande har ju drabbat både män o kvinnor sedan långt före internet. Då kallade man förövaren för Sol och vårare.

Ett litet exempel:
Diskuterade rätt nyligt på nätet med en tjej som hade dejting-bekymmer. Hon hade mött en amerikan i USA och blev förälskad, ett rätt flyktigt möte (inget hände) men de behöll kontakt online. Ingen av dem var flyttbar pga jobb, hemmavarande barrn osv.. Hon dejtade på hemmaplan, men det klickade aldrig med någon. Troligen för att hon över tid byggt en allt starkare kärleksbild till amerikanen. Hon dejtade en kille i närheten, men de hade inte tid att ses så ofta som hon ville pga jobb å barn, men ändå övervägde hon att resa till USA för att träffa amerikanen igen. Trots att hon visste att den mannen skulle hon maximalt kunna träffa ett par gånger om året.

En form av självsuggetion möjligen?

Om hon i alla fall har träffat amerikanen i verkligheten, så är det ändå inte på samma nivå som de här människorna, som förälskar sig bara i ett foto. Och inte ens märker att fotot och bakgrundshistorien (t.ex. ålder, samhällsklass, nationalitet,utbildning) å ena sidan inte matchar med språket hos den de skriver med eller rösten (vanligen en ung neger med västafrikansk accent, som bara behärskar mycket grundläggande engelska och gör en massa fel) å andra sidan. Så jag vill inte dra din nätväninna över riktigt samma kam ändå.

...men visst är det så att man kan försköna verkliga människor som man inte träffat på länge, också, i tankar och fantasier! Jag kan tänka mig att hon tycker att han är mer spännande just för att han ÄR amerikan, dessutom. Scener ur en massa amerikanska romantiska komedier kommer antagligen upp i minnet och blandas med de nu bleknande minnena av denne karl.

Javisst, tog det som ett exempel på hur folk, mer eller mindre, kan förälska sig i den egna (fantasi)bilden av någon. Förklarar också varför det kan ta tid för somliga att gå vidare när de blivit olyckligt kär å fått korgen. Sjuka exempel på det är tex stalkers som inte alls kan släppa "objektet".

När de som väl har gått på romansbedrägeriet, då är de i den där fasen av tillfällig sinnesförvirring och är inte riktigt mottagliga för den kranka verklighetens realism. Nånstans tror jag att män är mindre mottagliga, då det sägs att män blir kär nedifrån och upp, kvinnor uppifrån och ned. Men en man kan vara ganska lättköpt av sex, så där är nog det gamla uttrycket sol å vårare mer på sin plats.

Vänner med insikt som ger personerna en hälsosam "reality check" är nog något av det viktigaste när personen inte fixar det själv.

Råkade själv ut för ett försök, spelade med en stund. Var nåt som gnagde med profilen. Gjorde bildsökning (ingen selfie), inget vettigt dök upp. Zoomade in bilden, kunde ana vad som påminde om kyrilliska bokstäver i bakgrunden. Men de var spegelvända. Spegelvände bilden, ny sökning.. Träff, snodd bild från en rysk skådespelaragentur.

Har andra exempel på kvinnor från mitt jobb, inte direkt bedrägerier men exempel på högt intelligenta som borde fattat att de lurar sig själv, trots att folk kom med rätt skarpa varningar. Å mycket riktigt sket det sig nåt år senare i precis de kulturkrockar som det varnades för. Inget för allmän beskådan av detaljer dock.

https://www.youtube.com/watch?v=JZodqFz9xEg

Det här är en Youtubekanal som gör videos av sanna historier som män som råkat illa ut i Asien (oftast) skickar in. Det är både yngre incels och - som i det här fallet, videon jag länkar till - äldre frånskilda män. Denne 62-åring tror att han funnit kärleken i en 34-årig sjuksköterska i Thailand. Han gifter sig med henne och skriver på en massa papper på thailändska utan att han fattar vad han skriver på. Det slutar med att hon tar hela hans förmögenhet och sticker. Senare visar det sig att hon t.o.m. var del av ett syndikat, d.v.s. hon arbetade inte ensam. Hon hade lurat många män tidigare till snabba äktenskap, och påföljande skilsmässor där hon fick allt.

Alla män som läser här som funderar på att skaffa thailändska, borde se några av de här videorna. Det är viktigt att förstå att kvinnorna kan verka hur söta och rara och snälla och oskyldiga som helst, i början. För att det är spelat. De är aldrig kära i den västerländske mannen. Och sedan blir de hårda, ofta har de också brottssyndikat bakom sig. Den här mannen var till och med rädd för att bli mördad.

Det är i alla fall tur att vi inte har sådana pensionsfonder i Sverige som de har i USA - jag menar för den allmänna pensionen. Vi kan inte ta ut allt på en gång, utan pensionen betalas ut månadsvis. På så sätt kan en svensk som råkat ut för det här i alla fall ta sig hem till Sverige, och då får de sin pension här. T.o.m. om det bara är garantipension - när de kommer tillbaka till Sverige börjar den betalas ut igen. Amerikaner kan få ut allt i en klumpsumma, och när thailändskan tagit allt så står de där - för gamla för att arbeta och utan pension.

Lita inte på den som blir bedragen, dom ljuger lika mycket som scammern

https://www.youtube.com/watch?v=eokG7vvzJC0

Man blir beklämd när man ser de här Catfished-avsnitten, för man ger upp hoppet om mänskligheten. Här är en 64-årig kvinna, väldigt ful, som har trott att hon har en internetrelation med en supertjusig, manlig 4-stjärnig general! Hon tror att de ska gifta sig och köpa ett hus tillsammans! Negrerna har lurat henne att "investera" nästan 50 000 dollar i huset! Pengarna har hon ärvt efter sina föräldrar, och om inte en väninna (faktiskt "bara" en internetväninna, men denna var verklig!) hade ingripit och kontaktat Social Catfish-teamet, så hade hon väl gett bort allt. Hon vet inte själv hur mycket hon har kvar, hon har bara fört över, fört över...

Tänker även på hennes föräldrar, de (eller pappan) har slitit ihop de här pengarna, som skulle vara hennes trygghet när de är borta. Och så ger hon bort det till några negrer i Nigeria så här snabbt och lätt, bara för en fantasi! Då kunde föräldrarna ha haft lite roligt för de pengarna medan de var i livet, i stället för att spara och gneta!

Något av det värsta tycker jag är, att kvinnorna som blir offer ofta är så sårbara. De kan ha mycket låg intelligens t.ex., men det vanligaste är att de har varit ensamma och otrygga genom livet (vare sig de varit gifta någon gång eller inte). De har alltid längtat efter någon som ska ta hand om dem.

...och detta plockar förstås bedragaren upp på. Han lovar kvinnan en framtid i trygghet - även ekonomisk trygghet. "Du kommer inte att behöva bry dig om någonting mer, eller oroa dig för någonting, eller arbeta mer om du inte vill. Jag ska ta hand om dig!". Men sedan händer det förstås en massa grejor så att han inte kommer åt sina pengar, och han måste be henne om pengar, och han fortsätter med sitt mantra: "när jag har löst det här, DÅ ska jag komma och ta hand om dig!". Och så plockar han av henne alla hennes pengar inklusive pensionsfonderna och vad hon får för huset som hon säljer, och ofta övertalar han henne att ta lån också.

Och när han droppar henne när han har sugit ut allt han kan få av henne, så är hennes situation värre och otryggare än någonsin: hon har inte ens ett hem mer, ingen pension (i USA kan man leva upp hela pensionen på en gång, och är den sedan slut så är den slut, det finns inget mer att få från samhället), och hon har inte en chans att få ens ett hyreskontrakt med sina skulder... Och har kvinnan barn eller styvbarn, så är de ofta så arga över att hon slösat bort deras farsarv, att de inte vill låta henne flytta in hos dem.

Hur kan bedragarna vara så grymma? ÄVEN om negrerna lyckas intala sig att det inte är mer än rätt att de tar tillbaka lite från Den Vite Mannen, så borde de väl NÅGONSTANS fatta att den här tanten är oskyldig till whatever de anser att de vita har gjort mot dem. Och nu ska hon gå ensam efter gatorna på dagarna och sova på natthärbärgen med missbrukare och psykiskt sjuka personer resten av livet..?! Kniper det inte till det minsta i hjärtat..?!