SVT:s serie "Yani" - Romantiserar invandrare som trotsar utvisningsbeslut?

Bakgrund:
Sveriges Television (SVT) planerar att under 2026 sända en ny dramaserie med titeln Yani, baserad på debutromanen med samma namn av författaren Nora Khalil. Khalil är tidigare finalist i poesitävlingen Ortens bästa poet och har även släppt boken Abow samt sommarpratat i Sveriges Radio P1.
Handling och tema: Serien följer ett ungdomsgäng med invandrarbakgrund som växer upp i Alby, en mångkulturell förort i södra Stockholm. Ett centralt tema i berättelsen är hur gruppen försöker förhindra att deras vän Amir utvisas ur Sverige. SVT beskriver detta som ett försök att "rädda" en person som saknar laglig rätt att stanna i landet.

Yani produceras i samarbete mellan:
- SVT (offentligt finansierad)
- SF Studios (ägt av Bonnier)
- Film Stockholm AB (ägt av Region Stockholm och Stockholms stad)

Regissörens perspektiv: Regissören Tuna Özer förklarar att syftet med serien är att ge en "kärleksfull blick" på ungdomarna i berättelsen. Hon menar att representationen av unga män med invandrarbakgrund ofta är ensidig och negativ, och att Yani vill visa en mer nyanserad och empatisk bild:
"Jag såg en chans att göra en berättelse som inte problematiserar de här killarna. Där vi är i en kärleksfull blick med dem."


Diskussionsfrågor:
1 - Vilket ansvar har SVT som skattefinansierad aktör när det gäller att skildra lagbrott eller civil olydnad i fiktion?
2 - Hur påverkar det allmänhetens förtroende för public service när kontroversiella teman lyfts fram i underhållningsformat?
3 - Hur balanserar SVT mellan att skildra verkligheten kring invandring och att romantisera den?

Källa: https://riks.se/nyheter/svt-sänder-yani-tv-serie-om-migrant-som-trotsar-utvisningsbeslut

1.SVT har väl alltid varit vänster och skildrar världen ur vänsterns synvinkel.
2. Allmänheten tittar på Nyheterna, På spåret och diverse andra lättsmälta underhållningsprogram, har lite med förtroende att göra. Jag ser på Nyheterna och har det hänt något intressant kollar jag alternativmedia.
3. Vet inte, Uppdrag Granskning brukar vara hyfsat opartiska ändå, fast J.J lämnat. Diamant är ingen dumskalle.

1. Ansvaret är väl att ge det en allsidig och korrekt belysning
2. Det tror jag höjs totalt sett även om vissa grupper avskyr det
3. Det jag sett hitintills av SVT är att balansen är mycket god. Om man ser till helheten och inte enstaka delar . SVT skall ju inte vara en megafon för förutbestämda åsikter som sweb-tv eller Fria Tider. SVT och SR är ju faktiskt klart bäst utan egentlig konkurrens.
--------
Om man som en del av en berättelse ger den andra sidans perspektiv är väl inte fel.
jag menar om ngn gråter för att kompisen skall utvisas eller försöker gömma honom ger ju en bild av verkligheten och om personen trots all kamp blir utvisad framför man ju myndigheternas beslutskraft.
Blir serien en tydlig propaganda för att icke legitima personer skall få stanna kvar är det klart helt fel.
Av förhandsrapporterna i det specifika fallet vet vi för lite så det får framtiden utvisa.

Riddarhuset uttalar sig ofta tvärsäkert och kategoriskt om statsmakten på flashback. Det låter som om förordar status quo. Finns inget att ändra på, allt är i sin ordning. De med avvikande åsikter har fel.

Jag tycker att fördomar och stereotyper är något som människor i alla tider skapat och haft. Ofta finns det anledning. Svt:s och statens uppgift är inte att agera megafon eller skapa nya stereotyper.
Det funkade ju så bra flera gånger, med tusentals välutbildade läkare och ingenjörer som flydde till Sverige. Hur var det nu med den vinklade bilden? Vem stod för den?

Jag tänker att filmserier som Jönssonligan eller draman som Mods-filmerna inte ses som problematiska trots att dom skildrar brott.
Och jag tror inte allmänhetens förtroende förändras det minsta utan att man kan hålla isär draman från säg nyheter, eller att man kan hålla mer än två tankar i huvudet, eller att man inser att ett uppslitande skeende som drabbar barn och unga Svenskar är en bra dramatisk hävpunkt för en större berättelse.

Att unga killar har lätt att demoniseras är och har i alla tider vart litet av ett problem, invandrade svenskar eller inte, och att få lyfta fram dom som kompletta varelser känns viktigt och positivt för mig.
Jag tänker att böcker som Manlig Sorg mm behövs för att visa oss män som något mer än platta stereotyper.

Slutligen, på samma sätt som man kan göra komedier om brottslingar kan man rapportera om verkliga brott. På samma sätt som man göra filmer om folk som försöker fira midsommar med sin chef i skärgården kan man visa sjörapporter, eller prata om riktiga fylleslag där politiker visar kuken.

Sen är det ju inte direkt overkligt att unga killar också finns och har känslor, drömmar och visar sorg... Men jag tror SVT kan prata om det utanför fiktionen med.

Fördelen; ingen lär se skiten. Nackdelen; du tvingas finansiera skiten.

De romantiserar även blattemusik som handlar om att sälja droger och mörda folk, delar ut priser och har galor för dem. De promotar dåligt beteende hos blattar.

Det hade varit svårare att få igenom kontrollsamhället om vi tog hit skötsamma invandrare som bidrog.

Folkrättstribunal mot förrädare är allt som finns kvar att göra.

Att tvingas betala ocker-skatt för att finansiera sin egna undergång är det absolut sämsta med Sverige.

1 - Vilket ansvar har SVT som skattefinansierad aktör när det gäller att skildra lagbrott eller civil olydnad i fiktion?

Då detta är en dramaserie, och inte en dokumentär, är SVTs främsta ansvar att underhålla. Misslyckas de på den punkten har de brustit i sitt ansvar, men de har ett hyfsat track record, och jag har aldrig sett en serie/film där förhindrandet av en utvisning har varit den drivande konflikten. Ska bli intressant att se vad de gör av det.

2 - Hur påverkar det allmänhetens förtroende för public service när kontroversiella teman lyfts fram i underhållningsformat?

SVT har visat både Jönssonligan och Knyckerts utan att väcka folkets vrede. Ruben Östlunds Play dyker också upp med jämna mellanrum utan att orsaka rabalder, likaså serier som Bror, Kalifat, Innan vi dör, Bibliotekstjuven, Jakten på en mördare, Snöänglar och Händelser vid vatten. Lägg därtill alla brittiska kriminalare och Hollywoodfilmer om karismatiska lagbrytare. Möjligen att detta blir droppen som får bägaren att rinna över, men jag ser ingenting som pekar på det.

3 - Hur balanserar SVT mellan att skildra verkligheten kring invandring och att romantisera den?

Nu har jag inte fört protokoll, men balansgången mellan romantisering och demonisering är ju klurig oavsett ämne. Den upplevda verkligheten skiljer sig också från person till person, vilket gör det ännu svårare att förmedla en ”rättvis” bild. Själv har jag dock aldrig sett någonting som har upprört, åtminstone inte i dramakategorin.

De kriminella nätverken får alldeles för mycket uppmärksamhet i media. De är ingenting annat än kriminella som tär på samhället och som ska utvisas. Vill hon göra en dokumentär som skildrar utländska ungdomar, så kan hon göra det om de som verkligen kämpar. De som förtjänar att få en "kärleksfull blick" De hon berättar om är ingenting annat än parasiter.

1. Inget alls, skulle jag säga. Däremot är det ju tydligt att de driver en agenda, men fiktion är fiktion. Om vi skulle börja gå in och detaljstyra hur konstnärer (jag använder det ordet om filmskapare av en anledning) ska utforma sina verk är vi ju några steg närmare DDR, och det vill vi ju inte.
2. Det gör nog varken till eller från. De som är kritiska lär inte bli mindre kritiska (som undertecknad, som är kritisk; dock inte specifikt på grund av detta) och de som inte uppfattar SVT som politiskt styrda (de finns fortfarande) lär inte ändra uppfattning.
3. Dåligt. Mycket dåligt. Där är även statsradion och privata medieaktörer inblandade förstås. Den diskussionen har tagits och ska tas. Jag tänker på utdelandet av priser till rappande blattebus.


Lite magstarkt att göra den liknelsen tycker jag. Att bli utvisad för att man saknar laglig rätt att vistas i Sverige innebär inte koncentrationsläger och en för tidig död i tyfus.


Jag håller inte med om att det är vänstern som är målgruppen. De som styr och ställer när det gäller vad som sänds är förvisso vänster, men målgruppen är alla de som uppfattar sig som opolitiska, den tidigare stora och "flytande" medelklassen.

https://www.svt.se/kultur/regissoren-tuna-ozer-om-nya-serien-yani

Om någon säger att boken eller serien inte påverkar ungdomar genom glorifiering av både det ena och andra i boken så har ni fel, i alla fall utifrån av att av ~30 elever i 8an på en skola i innerstan i Stockholm så har minst 85% av eleverna i klassen blivit ännu mer toleranta, visar ännu mer vänstersympatier än tidigare och dessutom påverkas de av våldet, sexismen, invandrarkulturen och inte minst språkbruket.

De som inte påverkas är de som redan har en mycket stark ståndpunkt för eller emot, samt någon som är på väg att ändra uppfattning på grund av budskapet i boken eller serien. Efter diskussion är det uttalat bland eleverna är att ungdomar (som enligt lagen INTE har rätt att stanna i Sverige) INTE ska utvisas, därtill oavsett kriminell bakgrund.

Klassen har elever med både svensk- och invandrarbakgrund. Skolan har en majoritet av vänstersympatiserande lärare och det uppfattas att en majoritet av föräldrarna till eleverna står politiskt mer i mitten eller till vänster än höger. En majoritet av eleverna bor INTE i Stockholms innerstad.

Film och böcker är historiskt en effektiv kanal att använda sig utav i syfte att påverka inte minst unga människor utan större kunskap och referenser.

Min uppfattning är att flickor som utmärkande uppvisar rädsla för att bli utsatta för våld eller våldtäkt (eller att familjen ska drabbas) tenderar att förhålla sig mer kritiska till innehållet och blir mycket illa berörda av ungdomskulturen i boken eller serien, men där en majoritet av dessa flickor fortsättningsvis har starka vänster- eller miljöorienterade sympatier.
Pojkar som blivit utsatta för våld och då uteslutande av kriminella ungdomsgäng med invandrarbakgrund uppvisar viss kritik av innehållet. En majoritet av killarna tycker dock att ungdomskulturen som skildras i boken och serien är spännande och det kan uppfattas som inspirerande hos vissa. En liten andel uppfattas vara emot ungdomskulturen som skildras i boken eller serien men vågar INTE yttra sig om detta inför klasskompisar eller lärare.