Att checka ut/ta avstånd från samhället

Jag skulle vilja höra era erfarenheter och tankar kring detta, att "checka ut" eller ta avstånd från samhället. Med detta menas inte att sluta jobba, flytta ut i skogen, bo i husvagn eller något annat tydligt avvikande, utan snarare att checka ut från samhället mentalt.

T.ex.
- Sluta följa mainstream-media (innehåller endast vinklad och lögnaktig nyhetsrapportering och uppmaningar till dekadens, otrohet, ateism, drogmissbruk osv).
- Sluta följa politik (alla "demokratiska" politiker ljuger, vänder kappan efter vinden och tycker i princip likadant i alla samhällsförvandlande frågor. Sossarna går med i NATO, V stödjer Israel och utesluter medlemmar för israelkritik, SD stoppar inte invandringen, M driver igenom könsbyteslagen osv)
- Sluta följa normer för hur "man ska" bete sig, t.ex sluta fika med kollegorna på arbetsplatsen, sluta instämma i "the current thing" i diskussioner såsom att hata Trump eftersom Alex Schulman på DN gör det.
- Tala sanning och stå för vad man tycker även när gruppen/kollegorna ljuger, har fel och tycker annat.
- Inte godhetssignalera.
- Inte anpassa sitt språkbruk efter omgivningen.

Ni som har erfarenhet av detta får gärna svara, också om det finns andra tydliga exempel på avståndstagande än de jag listade. Hur har det förändrat era liv, trivs ni bättre idag än innan, vilka positiva respektive negativa konsekvenser har det fått? Majoriteten av människorna är ju rätt småsinta och tål inte sådant som inte överensstämmer med deras egna värderingar och sätt att göra saker på.

PS. Om tråden passar bättre någon annanstans får mod gärna flytta den.

Det du beskriver är ju ingen stor grej egentligen. Att "leva under en sten" gör kanske att man inte kan hänga med i alla samtal, men inte mycket mer än så.

Jag har nog varit på väg åt det hållet i drygt två decennier.

Det började nog med att jag slutade bry mig om kläder och vad som var inne. Det är klart att även jag känner mig lite extra fin om jag är nyfriserad och har klätt upp mig men jag hade gärna gått med trasiga kläder också - det bekommer mig inte längre vad andra människor eller jag själv har på mig.

Slutade tidigt med sociala medier, mer än 15 år sedan. Läser nyheter ibland men blir aldrig känslomässigt engagerad i världens händelser.

Blir inte provocerad av andra människors åsikter alls längre.

Man kan väl säga aty jag överlag blivit mer och mer stoisk till min läggning. Det har i vilket fall haft en överlag positiv effekt på min hälsa tror jag - speciellt sedan jag la av att dricka och började meditera.

Du säger att man ska sluta följa andra och gå sin egen väg men själv följer du manuset för forumets vatniks, kanske skulle du ta en titt i spegeln innan du gnäller på andra.

Jag är inte vatnik eller Rysslandssupporter. Lägg ner.

Typiskt idiotkommentar från någon som vill påtvinga sina egna åsikter på andra, att försöka måla ut mig som lede fi. Jävla tönt.

Nu menade du inte att sluta jobba och flytta till skogen, men det var precis det jag gjorde, för jag hade råd och kunde. Kände ingen mening att lönearbeta när hälften går till skatt och merparten av det till sådant jag verkligen avskyr. Bidrar fortfarande med skatt genom aktieutdelning och skatt på ränta, men i mycket mindre utsträckning än tidigare. Kör bil också och det är ju bilskatt och moms på bensinskatten eller om det var tvärt om?

Stäng ned dina sociala medier, sluta fika med dina kollegor på jobbet om du inte tycker om dem. Sa flera gånger rakt ut till folk: Jag har betalt för att umgås med dig på jobbet, men efter arbetstid - ALDIG! Till vissa jag tyckte extremt illa om brukade jag säga, jag har OB tillägg för att prata med dig.

På fritiden väljer man vilka man umgås med eller har på sina social medier. har Facebook, men den är helt stängd för allmänheten, har endast folk jag umgås med där.

Nej de flesta äldre människor gör ju samma sak vid någon tidpunkt, slutar bry sig om samhället.


Överlag positiv effekt på hälsan säger du, tack för svar.



Så du tycker att du har ett bättre liv idag än innan? Det var ju liksom min egentliga fråga.

Ja, jag har i princip det liv jag alltid drömt om. Vägen har varit strävsam och jag har stött på många hinder på vägen. Men i slutändan har det varit så jävla värt det, du anar inte ens.

Blabla bla. Enda sättet att checka ut från dårskapen är sjukersättning och nån liten villa i skogen vilken försäkringskassan blir galna över

Det hela låter faktiskt mer autistiskt än avslappnande. Ett behov av att prompt uttrycka precis alla åsikter man har i alla forum och situationer oavsett vilka människor eller omständigheter det är, låter ärligt talat som ett mentalt hälsoproblem. Man behöver verkligen inte hålla med alla på arbetsplatsen, men man behöver heller inte gå in i alla diskussioner med full kraft.

Visst kan man sluta anpassa sig till sina medmänniskor, men inte utan konsekvenser. En person som inte kan bete sig som folk (en lågt satt ribba) kommer troligen att få problem med både kollegor och arbetsgivare, och för den som inte klarar av att spela spelet åtminstone litegrann lär det ju bli mer eller omöjligt att få jobb.

Alltså; du kan göra precis som du vill, men det lär kosta både relationer och förlorade möjligheter i livet. Vore det inte bättre att inta en mer allmänt positiv inställning till folk som har andra åsikter än du själv? Vem vet, du kanske till och med kan lär dig något nytt då.

Tack för svar.


Ja vi är fortfarande bundna av en inkomst för överlevnad, men det är vi å andra sidan garanterade av vår kära sossestat enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen. Man behöver inte bo i en villa i skogen heller.


Ok, så man ska inte följa sin vilja för att du tycker att det går emot din vilja? Vad autistiskt av dig. Du tillhör uppenbarligen den gruppen som den här tråden inte är avsedd för, dvs. de som aldrig följt sin egen vilja.

Och till din stora chock kan jag avslöja för dig att jag har lärt mig så mycket som det finns att lära om denna värld, det är just därför den inte är intressant att delta i.

Jag firar 5 årsjubileum precis som en hyffsat fri man, som enbart betalar skatt på kapital. Vill ej slava för och bidra till vänsterblivenheten och islamiseringen av Sverigestan, så fick ta mig samman och följa mina principer.