Citat:
Ursprungligen postat av
Havamal.
Hej alla glada fast jag är inte glad
Nu har jag haft det här problemet i 22 år och det måste lösas. En konservativ beräkning på 12 timmar per dygn i sängen istället för 8 visar att jag spenderat 3 år och 8 månader extra i sängen!
Jag har bipolär sjukdom och tror att det beror på depressionen att jag har så svårt att komma upp. Eller så beror depressionen på att jag inte kommer upp. Varit deprimerad i 22 år för det mesta.
Tar litium, olanzapin och latuda.
Påbörjade min kvällsritual 21:15 igår och låg och blundade för att sova i sängen ca kl 22. Idag vaknade jag av larmet klockan 6, tog koffeintabletter 200 mg och somnade om. Vaknade igen av andra larmet 06:50 och somnade om. Nån gång gick jag upp och drog upp rullgardinerna för jag inbillar mig att det hjälper med att komma upp. Slutade med att jag gick upp 11, så det är 13 timmar i sängen. Fail. Oftast somnar jag inte om utan ligger bara i sängen i 4-5 timmar och stirrar ut genom fönstret och mår extremt dåligt. Så dåligt att jag vill ta livet av mig. Men av någon anledning kan jag inte ta mig ur sängen.
Vad som inte fungerar:
Energidryck
Att ta koffeintablett en timme innan ordinarie väckarklockas larm
Att ha en QR-kod på gården som mobilen måste skanna innan larmet slutar. Jag går upp, skannar och går och lägger mig igen
Att ha en kaffemaskin på timer som börjar brygga kaffe så att man vaknar pga kaffedoften
Uppvakningslampa
Lampa med 10 000 lux kopplad till timer. Jag stänger av den eller ignorear den.
Att planera in saker att göra
Att ställa flera larmklockor utplacerade i rummet. Jag ignorerar dem eller stänger av dem och går tillbaka till sängen...
Att dricka vatten innan jag ska gå och lägga mig för att sedan vakna på morgonen av det. Behövde gå på toa när jag låg i sängen för att somna. Dem gånger jag vaknat på morgonen av att behöva gå på toa har jag gått på toa och sedan lagt mig i sängen igen.
Det här:
Att bli tillsagd på flashback att ha “disciplin”
Det som fått upp mig sen ca 1 månad tillbaka är att jag påbörjat studier. Men det är bara 3 gånger per vecka och ibland på eftermiddagarna. När lektionerna är på morgonen och jag vaknat kl 6 har jag mått så dåligt och haft grova tankar på att hoppa av. Det enda som hindrat mig är att CSN är min enda försörjning så jag har varit tvungen kan man säga.
Tacksam för input!
Hej gladis!
Jag har generellt haft svårt att vakna på morgonen i mitt liv. Men har man något planerat så går man ändå upp så att man hinner precis i tid. Man kan fördelaktigt gå upp några minuter tidigare så slipper man springa och stressa som skapar väldigt negativa konsekvenser om man ligger kvar.
Det som har hjälpt mig är egentligen att jag har flyttat. Det finns en bilväg utanför och bilarna börjar köra förbi och det låter en del som gör det svårt att sova vidare. Det är nog det bästa som har hänt och jag är glad över det. Konkret kan du byta sovrum. Öppna fönstret så ljuden kommer in lättare på morgonen när folk börjar "härja".
Det kanske hjälper dig. Värt ett försök i alla fall.
Jag har inte svårt att sova eller somna in generellt men nu när jag har haft det lite stressfullt den senaste tiden och då räcker det med att jag är uppe lite längre så tar tröttheten över och man somnar lättare.
Träning, gång och jogging kan hjälpa lite. Det minskar stress med kroppens egna hormoner som utsöndras när man "tränar".
