Vill nyhögern förstöra och orsaka kaos för att sedan bli som fågeln Fenix?

Dumsnut kan du vara själv.
Och lite ordning här om jag får be. Vi diskuterar inte hur barn blir till. Vi diskuterar regelverket för äktenskap i Sverige. Där du då tycker det är nåns lags sanning att äktenskap enkom ska handla om barnproduktion. Men det är ju de facto inte nån sanning alls utan något samhället kan bestämma kring.
Att det ex. ska vara lagligt för heterosexuella att kunna gifta sig, och stanna som gifta, UTAN att skaffa barn, utan att ens kunna skaffa barn i de fall man känner till infertilitet eller kvinnan är förbi menopausen, eller....som att att homosexuella eller transmännikor ska kunna gifta sig.

Och! verkligheten ÄR nu Uven att i Sverige så har man bestämt att äktenskap ska vara lagligt och möjligt för alla dessa grupper av människor....bara DEAL WITH IT!

för det är det bästa för allt och alla. Dels ökar det chanserna att fler barn kommer till världen, får föräldrar och att fler människor får lov leva i lyckliga och trygga tillsammans med någon de passar ihop med. Det "spär" inte ut äktenskap överhuvudtaget, det bara ökar antalet.


Fast inte så du resonerar....du resonerar ju att oönskad befruktning efter ett samlag mellan man och kvinna ska leda till: att mannen ska kunna välja huruvida han har nån lust eller inte att "ställa upp" på detta barn och modern i fråga.....medan kvinnan ska aktivt TVINGAS ta hela ansvaret, tvingas tigga och be....med en ekonomiskt piska vinande över öronen,och hamna i desperata omöjliga situationer...om mannen i fråga känner att nääää...ingen lust.

Så ser din konservativa "rättvisa" ut.

Hur barn blir till är en helt grundläggande fråga, för hur konservativa ser på vad som bör konstituera en familj, ett äktenskap och vad som bygger ett fungerande samhälle. Att som vänstern gör, förneka att det mänskliga livets grundförutsättningar är styrande för hur människor bör organiseras, är verklighetsförnekande, vilket bidrar till att förklara hur vänsterlutande, västerländska samhällen har eroderats så mycket under senare år. Du har förstås helt fel angående befolkningsutvecklingen. Inget i statistiken tyder på att det har fötts fler svenskar som ett resultat av homoäktenskapslagstiftningen.


Nej, både man och kvinna bär ansvar för det barn de åstadkommer, men detta ansvar kan inte utformas identiskt, av biologiska och psykologiska skäl. Du å Din sida vill att enbart kvinnan skall ha ett val, medan mannen - om han alls blir informerad - skall vara i händerna på kvinnans val. Du kallar detta jämställdhet.

Japp men! hur just konservativa ser på denna sak är alltså inte någon sanning med stort S, utan enkom ert sätt att se på världen.

Och det är vänstern uven som MEST tar hänsyn till hur människors grundförutsättningar och behov faktiskt ser ut när de strukturerar samhällen. Medan din sort mest sysslar med att STRAFFA ut vissa specifika människor när de inte passar i den konservativa mallen.

Ingen kan veta hur många barn till lesbiska som faktiskt fått lov födas istället för aborteras, när lesbiska fått möjligheten att ta hand om dem i ett äktenskap.
Inte heller vet vi hur många fler adoptioner eller surrogatmödraskap som blivit för att bögar fått lov gifta sig. Skulle ex Jonas och Marks barn funnits om de inte fått lov gifta sig? De har mig veterligen 4 st. Du kan ju ta dig en fundering.




"psykologiska skäl"?????

Och berättar hur minskar ditt problem med att någon är "i händerna på någon annan, av att ändra på regelverket så att kvinnor TOTALT är i händerna på män? hmm?
Hur fan menar du att det skulle vara bättre? än dagens system där män enkom tvingas ta juridiskt ansvar för barn de inte önskat, men kvinnor ändå väljer att föda, samt betala en rätt liten underhållsumma per månad...
Igen! ingen jäkla förmåga tänka konsekvent nånstans.

Om två parter inte är överens...och vill helt olika saker gällande om en befruktning ska utvecklas eller inte, så går det inte logiskt att båda får sin vilja igenom.
Alltså måste någon av parterna ha sista ordet, och eftersom detta är ett skede som sitter I kvinnors kroppar och drabbar dem mest, så bör självklart kvinnor ha sista ordet i detta.
De män som hett önskar att bli fäder och kan tänka sig ta ensamt vårdnadsansvar för ett barn, om nu kvinnan inte alls vill, får försöka övertala kvinnan i fråga.
Är det vettigaste sättet, istret för ditt: vi-lägger-allt-av-ansvar-på-kvinnor....

Du spretar åt olika håll i det här inlägget, men jag får utgå från att du avser den falang av högerorienterade realister som vuxit fram inom den svenska oligarkin -- den tysta skara som ser med vämjelse på Christer Gardell och andra globalister inom etablissemanget.

Autarki är naturligtvis ett eftersträvansvärt ideal, inte minst säkerhetspolitiskt. Men låt oss först betrakta rådande läge i Sverige. Exporten utgör >50% av BNP och svetsar fast ekonomin i ett handelsberoende, då importen drivs upp artificiellt för att täcka det inhemska produktionsbortfallet (därav handelsunderskottet med Kina). Ett nästan lika stort problem är den svenska bidragsdjungel som håller företagen vid liv kontra regleringar och skatter.

Möjligtvis inser du att det höga skattetrycket och bidragskarusellen är problematiska inslag, vid sidan av handelsberoendet, men ändå verkar du försvara rådande modell som vore den en ekonomisk naturlag.

Vi uppmärksammar att den liberala världsordning som formades av det brittiska imperiet, och sedermera nådde sin kulmen under amerikansk flagg, går mot sitt slut. Vi står inför en ny världsordning, en multipolär arena som steg för steg omformas i enlighet med rådande intressesfärer: USA, Mitteleuropa, Ryssland, Kina, Indien. Om du behöver en historisk referens, tänk Metternich, Talleyrand, Alexander I och Castlereagh i enlighet med den Europeiska konserten. Precis som nu är det fråga om en anarkisk världsordning, om än med en uppluckring av det institutionella ramverk som uppfördes under kalla kriget (FN, EU, Nato, GATT/WTO m.m.).

Sverige var sent att anpassa sig till den liberala världsordningen (1975, 1995) och kommer förmodligen att uppvisa samma saktmod även denna gång, men det är ytterst en tidsfråga. Enligt Mearsheimer har den multipolära världsordningen redan tagit form, medan Ian Bremmer ser en "G Zero". Oaktat detta har den unipolära ordningen under USA:s mantel nått vägs ände och de övriga intressesfärerna kommer att ha ett tilltagande inflytande.

Med ordet "opatriotisk" framkallar du ett sceneri av medeltidslajvande fetknoppar i vikingahjälmar, vilket drar ett löjets skimmer över frågan. Låt oss därför frammana latinets allvar i dess ställe. Vad tänker du när du yttrar orden pro patria? Inkluderar den tänkta frasen även pro deo, rege, familia, populo et libertate? Anser du att vår rådande samhällsordning lägger något värde i dessa grundpelare, eller är det tvärtom patria etc som får underkasta sig det liberaldemokratiska samhällsskicket och den globala finansens villkor?

Låt Paretos elitcirkulation vara ett vägledande koncept. Jag antar att du är gammal nog att ha upplevt det elitutbyte som skedde i Sverige i och med Socialdemokratins framfart. Partiets samhällsomvälvande verksamhet accelererade under kalla kriget och är starkare i dag än under någon annan period i vår historia. Vi kan läsa om hur Stellan Arvidson omformade det svenska skolsystemet efter DDR:s Gesamtschule under 1960-talet, medan partiets avantgarde fullbordade den långa marschen genom institutionerna omkring 1970. Kom också ihåg att Kungl. Maj:t avsattes som ÖB och verkställande regeringsmakt i och med Torekovskompromissen 1974, med stöd av <10% av befolkningen. Steget fullbordade den politiska detaljstyrningen av militären -- varefter nedrustningen blev ett faktum, och det krigsmateriel som tidigare avsatts för nationellt försvar blev exportvaror.

Dessa revolutionära steg utfördes så skickligt och odramatiskt, med samma tysta samförstånd som Saltsjöbadsavtalet 1938, att gemene man inte ens minns att de har skett. Systemet ändrades i grunden och dess yttringar är numera en vanesak. Föreställ dig därmed en likvärdig omdaning, men i motsatt riktning.