Citat:
Ursprungligen postat av
Ken Dryden
Tre saker i denna ordkaskad:
1. Vad som räknas som "omeddelbar fara" är inte definierat på något sätt, utan tolkas olika.
Nej. Det är väldigt klart vad "imminent danger" är, eftersom det avgör vem som är ansvarig för att ett krig bryter ut. Att stoppa "imminent danger" är en försvarsåtgärd, vilket lägger skulden på den andra parten.
Att påstå att 409 kg 60% anrikar uran utgör "imminent danger" är rent ur sagt skrattretande. Det skulle innebära att alla länder som har minst så mycket anrikat uran skulle kunna angripas, som en försvarsåtgärd, enligt samma tolkning. Det inkluderar Israel och USA. I'll repeat myself: om 409 kg anrikat uran är en godtagbar orsak att ensidigt angripa Iran, så är det OCKSÅ en godtagbar orsak att angripa Israel och/eller USA. Som en "försvarsåtgärd".
Citat:
Ursprungligen postat av
Ken Dryden
2. Det står Iran fritt att lämna NPT, men en sådan åtgärd risketar givetvis att få konsekvenser, i form av att en eller flera stater betraktar det dom ett "omeddelbart hot" enligt FN-stadgan.
Bullshit. Självklart blir det konsekvenser, men frågan är om de konsekvenserna skapar ett värre läge för Iran än vad landet befinner sig i idag. En stor del av de opartiska experterna världen över tycks anse att den enda vettiga slutsats Iran nu kan dra är att de helt enkelt måste skaffa kärnvapen.
Vad andra länder "anser" och "tycker" och "känner" spelar ingen roll när det gäller folkrätten, den utgår från det faktiska, bevisbara läget.
Och återigen: om Iran skulle utgöra ett hot enbart för att de lämnar NPT så utgör givetvis ALLA länder som lämnat NPT ett likadant hot. Och om iranska kärnvapen, en följd av att Iran lämnat NPT, utgör ett sådant hot, så utgör alla länder med kärnvapen ett likadant hot. Inklusive Israel och USA.
Man kan inte hitta på egna regler för vissa länder och andra regler för andra länder och kalla det för "internationell rätt". Det är samma för alla. Eller för ingen alls.
Citat:
Ursprungligen postat av
Ken Dryden
3. Iran har givetvis full rätt att utveckla fredlig kärnkraft, inom ramen för NPT-avtalet, men det problem som präglat just den här konflikten i Mellanöstern - och som lett fram till Rising Lion och Midnight Hammer - är ju att en del parter (på goda grunder, anser jag) anser att Irans civila kärnkraftsprogram är en täckmantel för utveckling av kärnvapen.
Som du ser handlar det mycket om tolkningar av olika företeelser: är hotet omeddelbart eller inte? Är Iran på väg mot en bomb eller inte?
Men så är det enligt internationell rätt eftersom det till skillnad från en nationalstat, där brott och tvister kan bedömas av en domstol, vars utslag alla måste följa, endast finns ad hoc-mekanismer i form av avtal som parter kan vägra att följa.
Internationell rätt är en situation av typen "homo homine lupus" (eller "dog eat dog") - och så har det alltid varit. Situationen mildras dock av avtal och militär styrka från en eller flera makter.
De enda "instanser" som skulle kunna slita den här tvisten är ett avtal där endera sidan fogar sig efter den andra sidans vilja ELLER en resolution I FNs säkerhetsråd. Både Iran och Israel är medlemmar av FN och därigenom förbundna att följa säkerhetsrådets resolutioner och betrakta dem som gällande lag.
I säkerhetsrådet har dock stormakterna veto, vilket leder till att mycket få resolutioner går igenom som som direkt går emot stormakternas intressen.
Det kan man tycka vad man vill om, men detta är ju verkligheten när vi kommer in på folkrätten och de internationella avtalens område.
Jag håller med dig om situationen med folkrätten, det var en del av min poäng. Som gick ut på att man helt enkelt inte kan ha ett gemensamt system för internationell rätt som skulle möjliggöra att länder behandlas olika.
Då är det inte ett gemensamt system, det är på sin höjd nåt slags ansats. Eller värdelöst politiskt snack och moralpredikan, och det är förstås också värdelöst som rättesnöre.
Och då är det antingen extremt korkat eller extremt snedvridet att kräva att det ska tillämpas på en part men inte på en annan part. I'll repeat: gör man det så är man antingen stenkorkad eller medvetet snedvriden.
Nu är det här inte riktat mot dig, det är en allmän observation från alla de trådar som behandlar allt från Gaza till Iran, där ideologiskt övertygade skribenter (snedvridet eller stenkorkat) försöker bunka varandra i huvudet med (snedvridna eller korkade) uttolkningar. Det enda det gör är att det stör och orsaker mer oklarhet. Men det kan förstås också vara målet...
- - -
Sverige har länge haft en rätt bra linje i den här frågan, också om andra länder emellanåt tycker att Sverige ställer sig på en för hög moralplattform för att läxa upp resten av världen (
). Men den svenska grundpoängen har varit att om inte alla länder ställer sig bakom internationell rätt/folkrätt, och också är beredda att försvara den, så faller hela systemet ihop. Att tro att man kan få planetens länder att agera på det viset kan vara naivt, men som observation och slutsats av vad folkrätten är så är det 100% korrekt.
Därför är det extremt synd att Sverige nu "svävat på målet", minst sagt. Malmer Stenergard duckade så sent som igår, och Kristersson har låtsats som om det regnar sen han blev statsminister. Finland och Danmark, som inte är kända som den internationella rättens ljudligaste försvarare, klår för tillfället Sverige med hästlängder. Och vinner mark, medan Sverige förlorar mark.
Och då är det här det busenklaste av busenkla fall, eftersom men enkelt, klart och koncist kunde ha klankat på alla de tre kontrahenterna.
).
