Citat:
Ursprungligen postat av
SiamGnome
...,en reservmålet måste vara att försvåra för Iran att skaffa kärnvapen med x tid. Och det är nog mer genomförtbart. De har ju redan klippt 6-9 av 12 forskare om jag har förstått rätt.
Nej, du har inte förstått rätt – om du tror att Irans kärnprogram vilar på
ett dussin forskare.
Iran har
tusentals specialister inom kärnfysik, kemi, metallurgi och ingenjörskonst. Bara vid
Isfahan Nuclear Technology Center arbetar
över 3 000 personer, och det finns flera liknande anläggningar.
Att “klippa 6–9 forskare” och tro att det stoppar utvecklingen är som att meja ner några ingenjörer i Houston och tro att NASA lägger ner rymdprogrammet.
Du förenklar något extremt komplext till en actionfilmslogik. Det är inte individerna som bär programmet – det är infrastrukturen, industrin, kompetensmassan och – inte minst –
det politiska viljan.
Citat:
Ursprungligen postat av
TheLucky
Varken USA eller Israel ska fixa Iran. Det är inte det saken handlar om. USA har redan varit i området och gjort affärer och är nöjda. Qatar och Dubai vill kunna locka ännu fler miljardärer till området och Iran är i vägen. Nu vill USA träna i strid och Israel vill visa sina grannar att deras allierade får pisk. Iran har noll chans att sätta emot och Saudiarabien med flera blir glad att deras fiende förnedras.
Det här låter som ett cyniskt rollspel med världsdelen som kuliss – där Iran reduceras till ett störningsmoment för Dubai och där krig likställs med “träning i strid”.
Iran är inte “i vägen” för några miljardärer – Iran är en regional stormakt med
90 miljoner invånare, avancerad militärindustri, strategisk kontroll över Hormuzsundet och diplomatiska band till
Kina, Ryssland och Turkiet.
Om USA bara vore där för att “träna” hade de kunnat göra det i Arizona. Och om Israel främst är ute efter att “visa upp sig” har de definitivt valt fel motståndare.
Du beskriver geopolitik som en fotbollsmatch på högstadienivå. Det är farligt kortsynt – och ännu farligare om det faktiskt speglar beslutsfattarnas perspektiv.
Citat:
Ursprungligen postat av
Trues245
Israel tänker inte sådär. USA kanske gör det, de sitter ju med ett gigantiskt land omringat av vatten, på behörigt avstånd, och kan ägna sig åt lyxproblem, men inte Israel. Israel tänker överlevnad, de är ju omringade av länder som vill utplåna dem och så har det alltid varit. Det är klart de inte vill att Iran ska sitta på vapen som kan utplåna hela deras land och döda miljoner människor.
Israels inställning är inte att hoppas på det bästa och tänka ”det där händer säkert inte”, utan de utgår från värsta tänkbara scenario. De är extremt motiverade att skydda sitt land, med inställningen aldrig mer, de litar mest till sig själva och kommer aldrig att förlita sig på att någon annan ska hjälpa dem, samt att de har inställningen att de är mycket hellre avskydda och fördömda men vid liv, än att hela världen ska tycka synd om dem när de är döda.
Det låter mer som
mytologi än analys. En självbild byggd på ständig belägring må fungera som intern mobilisering – men den är livsfarlig som grund för utrikespolitik.
Israel är inte ett litet, hjälplöst offerland. Det är en
regional kärnvapenmakt, med en av världens mest avancerade försvarssystem, en stark ekonomi och USA:s fulla stöd i ryggen.
Och det är heller inte ett enigt folk som står bakom regeringen.
Hundratusentals israeler har demonstrerat mot Netanyahu, mot militarism, mot korruption – och mot de aggressiva angreppskrigen. Det finns
ett starkt civilsamhälle och rörelser inom Israel som inte köper idén om att överlevnad kräver evigt krig.
“Aldrig mer”-doktrinen har en moralisk kärna. Men när den används för att motivera
förstahandsangrepp, blockader och kollektiv bestraffning, då blir den ett retoriskt skydd för maktutövning – inte självförsvar.
Att utgå från värsta tänkbara scenario är förståeligt. Men när det blir
hela politikens kompass, då bygger man sin säkerhet på att förvägra andra sin. Och det slutar aldrig väl.
