Den framväxande globala ensamhetskulturen och dess konsekvenser, vad göra?

I välfärdssamhället har vi alla en hang-up på autencitet. Kärlek ska vara äkta. Arbetslusten ska vara genuin. Glädjen ska komma från hjärtat. Skämten ska vara roliga, annars ska man inte skratta.

Jag kommer i kontakt med "unga vuxna" med psykisk ohälsa i mitt arbete dagligen, och de berättar samma sak allihop;

De vet inte vad de vill. De har en princip om att man måste vilja något jättemycket för att en handling ska vara äkta och genuin, och eftersom de inte vill något, så gör de inget. De kallar allt och alla för "fejk", med de kan själva inte ens beskriva äkthet.

Du behöver en sommarstuga! Att blicka ut över norra Sörmlands böljande landskap är en lisa för själen! Wilkommen!

(Men det är nog inte så socialt..)

Såg på denna på riktigt intressanta analysen av data från en sociolog som studerar barnafödande, teknologisk utveckling, könsnormer (tack och lov inte från en ideologisk prism med a priori bestämda åsikter, vilket gör all hennes datainsamling intressant), osv:

https://www.ggd.world/p/why-is-fertility-collapsing-globally

Mycket statistik ovan, vilket är ovanligt från en sociolog. Många trender som är oroande också.

En sak som är riktigt intressant är att mycket av utvecklingen är densamma oavsett ifall du bor i Saudi Arabien, Kina eller Sverige.

Det handlar om teknologiberoende bland unga och hur de inte längre följer några kända normer för hur unga människor brukade leva och socialisera. De är instängda i deras virtuella bubblor, de har knappt vänner (65% av unga amerikanska män påstår att ingen riktigt känner dem) och de har slutat att gifta sig eller ens bo ihop med någon. Barnafödandet följer givetvis trenden att unga slutat att bo ihop och ha relationer, det krävs ingen matematisk geni för att förstå att så är fallet. Frågan handlar inte i huvudsak om feminism (se mellanöstern), patriarkatet, statsskick (se Kina) eller ekonomi. Det handlar om teknologins intrång i unga människors liv, hur de blir algoritmiska slavar till ströunderhållning och evigt stimulerade av en oändlig hav av feeds.

I en graf längre ner så dokumenteras denna ändring i hur unga allt mer spenderar tid med aktiviteter där de är alldeles ensamma:

https://substackcdn.com/image/fetch/f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F236be1c f-69a6-43fd-bf6b-6f86a 8e745ff_902x782.jpeg

Dataspel, social media och videounderhållning som de själva värderar som mindre meningsfull.

Unga 18-29 spelar 4 gånger mer spel år 2023 jämfört med 2010...

Som vi ser här:

https://substackcdn.com/image/fetch/w_1456,c_limit,f_webp,q_auto:good,fl_progressive:s teep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2Fe12ae43 1-5641-4f91-9171-3ad47 9dab7ed_960x602.jpeg

Så är det just när unga vuxna slutat ingå i relationer i diverse olika länder runtom i Världen som fertilitetsnivån har fallit pladask. Det beror inte på att just unga vuxna som är i relation har färre barn:

https://substackcdn.com/image/fetch/w_1456,c_limit,f_webp,q_auto:good,fl_progressive:s teep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2Fdf0f7d1 a-b81d-4a6d-93d6-6bdfc e9d90fe_940x564.jpeg


Vi har alltså en bov i dramat som klart och tydligt dominerar oavsett land, och det är teknologiska utvecklingen (främst smartphones, med dess eviga möjligheter till överstimulerad ensamhet i en helt digital verklighet). Vi ser att enbart i länder där få människor har smartphones som i Afrika eller Afghanistan så har inte fertilitetsnivån fallit pladask.

Hur ska vi som konservativa bromsa utvecklingen? Hur stoppar vi människor från att sitta ensamma i deras fritid och ha roligt i deras små digitala underhållningspryl?

Hur tvingar vi eller uppmuntrar vi unga att röra på sig och göra saker tillsammans istället för att slava inför någon algoritm (som är gjorda så att de blir dopaminzombies)? Förr så hade vi ordspråk på svenska som "ensam är stark" för att så många var tvingade att själv ta hand om sin egen skit när civilsamhället raserades, men dagens utveckling är mer oroande än den gamla svenska individualismen, idag så handlar det snarare om "ensam är roligt".

Jag söker som vanligt efter konstruktiva empiriska exempel, men jag kan personligen inte finna någon sådan runtom i världen. Vad göra?

Dessvärre så blir det så, oundvikligen.
Har börjat känna förbittring mot allt folk, trots att jag vet att inget är deras fel och att jag har sett mig själv i detta. Men efter några år av total isolering så blir det så. Det är en bieffekt. Dom där 5miljarderna som skickades till Ukraina kunde istället ha spenderas på att lösa detta problem i stället. Isolering och psykisk ohälsa. Då kanske krigen i världen dessutom minskar....



Intressant. Trodde det var bara jag som blivit folkskygg, men det är vanligt säger du alltså? Säkerligen något som exploderat efter coronatiden. Ingenting har varit sig likt efter det. Det verkar vara en ond spiral. Ju ner man sitter vid mobilen, ju mer folkskygg och deprimerad blir man och vågar inte möta folk även om man får möjligheterna och sitter istället ännu mer med telefonen, osv.

Såg på denna på riktigt intressanta analysen av data från en sociolog som studerar barnafödande, teknologisk utveckling, könsnormer (tack och lov inte från en ideologisk prism med a priori bestämda åsikter, vilket gör all hennes datainsamling intressant), osv:

https://www.ggd.world/p/why-is-fertility-collapsing-globally

Mycket statistik ovan, vilket är ovanligt från en sociolog. Många trender som är oroande också.

En sak som är riktigt intressant är att mycket av utvecklingen är densamma oavsett ifall du bor i Saudi Arabien, Kina eller Sverige.

Det handlar om teknologiberoende bland unga och hur de inte längre följer några kända normer för hur unga människor brukade leva och socialisera. De är instängda i deras virtuella bubblor, de har knappt vänner (65% av unga amerikanska män påstår att ingen riktigt känner dem) och de har slutat att gifta sig eller ens bo ihop med någon. Barnafödandet följer givetvis trenden att unga slutat att bo ihop och ha relationer, det krävs ingen matematisk geni för att förstå att så är fallet. Frågan handlar inte i huvudsak om feminism (se mellanöstern), patriarkatet, statsskick (se Kina) eller ekonomi. Det handlar om teknologins intrång i unga människors liv, hur de blir algoritmiska slavar till ströunderhållning och evigt stimulerade av en oändlig hav av feeds.

I en graf längre ner så dokumenteras denna ändring i hur unga allt mer spenderar tid med aktiviteter där de är alldeles ensamma:

https://substackcdn.com/image/fetch/f_auto,q_auto:good,fl_progressive:steep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2F236be1c f-69a6-43fd-bf6b-6f86a 8e745ff_902x782.jpeg

Dataspel, social media och videounderhållning som de själva värderar som mindre meningsfull.

Unga 18-29 spelar 4 gånger mer spel år 2023 jämfört med 2010...

Som vi ser här:

https://substackcdn.com/image/fetch/w_1456,c_limit,f_webp,q_auto:good,fl_progressive:s teep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2Fe12ae43 1-5641-4f91-9171-3ad47 9dab7ed_960x602.jpeg

Så är det just när unga vuxna slutat ingå i relationer i diverse olika länder runtom i Världen som fertilitetsnivån har fallit pladask. Det beror inte på att just unga vuxna som är i relation har färre barn:

https://substackcdn.com/image/fetch/w_1456,c_limit,f_webp,q_auto:good,fl_progressive:s teep/https%3A%2F%2Fsubstack-post-media.s3.amazonaws.com%2Fpublic%2Fimages%2Fdf0f7d1 a-b81d-4a6d-93d6-6bdfc e9d90fe_940x564.jpeg


Vi har alltså en bov i dramat som klart och tydligt dominerar oavsett land, och det är teknologiska utvecklingen (främst smartphones, med dess eviga möjligheter till överstimulerad ensamhet i en helt digital verklighet). Vi ser att enbart i länder där få människor har smartphones som i Afrika eller Afghanistan så har inte fertilitetsnivån fallit pladask.

Hur ska vi som konservativa bromsa utvecklingen? Hur stoppar vi människor från att sitta ensamma i deras fritid och ha roligt i deras små digitala underhållningspryl?

Hur tvingar vi eller uppmuntrar vi unga att röra på sig och göra saker tillsammans istället för att slava inför någon algoritm (som är gjorda så att de blir dopaminzombies)? Förr så hade vi ordspråk på svenska som "ensam är stark" för att så många var tvingade att själv ta hand om sin egen skit när civilsamhället raserades, men dagens utveckling är mer oroande än den gamla svenska individualismen, idag så handlar det snarare om "ensam är roligt".

Jag söker som vanligt efter konstruktiva empiriska exempel, men jag kan personligen inte finna någon sådan runtom i världen. Vad göra?

Ja samma här med och jag har med känt mig bitter mot andra, men jag fattar ju precis som du att det är mångt och mycket mitt eget fel.Men det är bara och fixa det själv, man ska aldrig förlita sig att någon annan ska fixa problemen åt en, som staten eller vem det nu än kan vara. Då får man bara mer av en offermentalitet när man förväntar sig att någon annan ska fixa saker åt en.

En del krånglar till det så förbannat. Så här enkelt är det:

Välfärd skapar ensamhet. Människor som inte behöver träffa varandra, slutar träffa varandra. Man måste vara ha en extrem idealiserad människosyn för att tro något annat.

Anledningen till att människor träffas och bygger bo, har aldrig varit "kärlek". Det har handlat om överlevnad. Det har varit en nödvändighet.

Slutstationen för välfärdsprojektet är en väldigt ensam och mörk plats.

Vill folk veta hur man slutar vara ensam? Man lägger ner social media, forum och går ut. Man pratar med folk på jobbet, på gymmet, tar en klass för en hobby. Gillar du fiska? Kolla upp fiskeklupp, måla? Kolla upp grupper för målning. Festa? Dra till en klubb och rör dig i sånna kretsar.

Förstår självfallet att folk känner sig ensamma och det kan vara massvis med orsaker till att man är där man befinner sig idag och det är svårt att ta sig ut eller bryta isolerande beteende. Dock så håller sig en stor skala människor sig själva isolerade och gör inte det som behövs för att bygga kontakter. Relationer till andra människor är inte gratis; varken vänner eller partners. Man behöver ge sig själv bästa möjliga förutsättning för att bygga detta från 0 och det är inget man hittar isolerad hemma rullandes i samma rutin. Man kan hitta vänskaper på nätet också om man är nöjd med det och det är helt okej. Alla kan leva sina liv hur de vill och va lyckliga men sitt inte i självömkan dagarna i ända och klaga på ensamhet eller singellivet när man inte gör allt man kan för att få till förändring. Tröttsamt gnäll. Likt hur riktigt feta människor som inte trivs med sin feta kropp gråter och kan tänka sig allt för att lösa problemet förutom det som fungerar för att lösa sin sits; gråter personer i sin ensamhet istället för att ta sig ut.

Mindre än 1% har säkert orsaker som verkligen försvårar och gör det omöjligt att förbättra sin situation i sånna lägen men 99% har fastnat i en självömkande bubbla o tror saker o ting kommer gratis. Inget kommer gratis och är man inte väldigt gammal med alla döda eller helt mentalt sjuk i rullstol med 24/7 vård har man makt att göra något åt problemet.

Mycket i digitaliseringen har förstört många sociala sammanhang men vi är bara offer av det om man väljer att vara det. Finns massvis av sociala alternativ idag.

Nu läste jag inte hela inlägget men det är väl alldeles ypperligt att folk väljer ensamheten och barnfödandet går ner. Världen är alldeles för överbefolkad och detta vore en skänk från ovan, en lösning på problemet utan att man tar till tvångsåtgärder.