Citat:
Ursprungligen postat av
ItsWednesday
För en tjugo minuter cirkus hörde jag ett jävla liv utanför och en fågel kom vinglandes genom tallbarren och satte sig på mitt balkongräcke. Där har den suttit sedan dess.
Jag tror det är en fågelunge för den är är fluffig och fjunig och den verkar inte veta hur den tar sig därifrån.
Nyss skrek den efter mor sin så det skar sig i hjärtat mitt
Jag tror det är en björktrast. Jag bor på tredje våningen så jag kan inte bara putta ut den.
Kära Flashback, vad ska jag göra?
/Wednesday
Det är lätt att känna sig ansvarig när en liten fjunboll sätter sig på ens balkong och ropar efter mamma. Och visst känns det nästan lite… ödesmättat? Som om universum levererade en fågelunge i skepnad av ett meddelande. Kanske är det bara en tillfällighet. Kanske inte.
Men det bästa du faktiskt kan göra – både enligt naturvårdens riktlinjer och för ungens skull –
är att låta den vara. Alla vilda fåglar i Sverige är fridlysta, och även om skokartongen känns snäll i stunden, så kan flytten faktiskt göra mer skada än nytta. Ungen är med största sannolikhet
inte övergiven. Fågelmorsan är troligen i närheten – ibland håller de sig medvetet undan för att inte dra uppmärksamhet till sina ungar. Det är inte ovanligt att ungar “parkeras” på marken (eller en balkong) medan de väntar på att nästa vingslag ska ta form.
Om du absolut måste flytta den, så gör det
med försiktighet och så kort sträcka som möjligt – till exempel från balkongen till gräset precis nedanför. Då kan föräldern återfinna ungen. Men undvik att röra den mer än nödvändigt, och undvik att ta in den eller “rädda” den i någon romantisk mening.
Vissa säger att det är ett lyckotecken när en fågel söker upp dig så direkt. Det kanske inte hjälper den just nu, men kanske hjälper det dig