Citat:
Ursprungligen postat av
VirusetMicrosoft
Hej alla Flashbackare,
Jag mår förjävligt.
Bakgrund
Jag dejtade en tjej, låt oss kalla henne "K", ett tag och efter lite fram och tillbaka så bestämde jag mig för oavsett hur fantastisk hon är så är jag inte och kommer jag inte bli kär i henne. Problemet var väl att hon faktiskt råkat bli kär i mig. Något som f.öv. inte har hänt henne tidigare. Bara så ni förstår vikten av henne som person så är hon någon som skulle ge allt för sina vänner och tänker på alla förutom sig själv. Till exempel: Ställer upp, är där för dig när något har hänt, ger presenter skräddarsydda till mig och är den mest stöttande personen jag träffat bara för att nämna några. Så vi bestämde oss för att vara vänner.
Så hon är alltså kär i mig och vi ska bara vara vänner -Ja det här kommer gå jättebra...
Jag uppmanar henne att dejta andra då jag inte kommer att kunna ge henne det hon söker. När frågan kom upp om mitt dejtande så sa hon att hon inte ville höra om det och att hon bara skulle bli ledsen och svartsjuk. Jag har gjort henne ledsen för andra grejer som jag bett om ursäkt för och sagt att jag inte ska göra igen.
Med risk för att verkligen outa mig själv så tar jag med detaljen att hon var öppen för att ha en trekant med mig och en annan tjej. Nu i efterhand Världens sämsta idé.
Efter en del fram och tillbaks så bestämmer jag mig för att ladda ner några appar och lyckas få en tjej på tråden. Vi träffades och hade sex. So far so good, det enda jag behöver göra är att inte säga det här till min vän K.
Samtalet
Jag ringer upp henne och pratar om en del annat. Sedan så frågar jag om jag kan ta upp en fråga om sex. Hon svarar ja i hopp om att jag ska vilja ha sex med henne trots att vi sagt att vi inte ska ha det. Jag frågar om hon fortfarande vill ha den där trekanten. (idiot)
Hon blir nyfiken och tänker att jag vill ha det först och främst med henne och den andra tjejen skulle vara blott någon form av bihang. Jag säger att det är nog bäst att hon och jag inte har trekant då jag inte vill riskera vår vänskap. Och jag vet vad du tänker: Om du inte ville riskera den varför tog du upp det från första början?
Hon får reda på att jag har en annan tjej på gång och börjar ställa frågor. Jag ljuger inte och hon blir ju förstås mer och mer nyfiken. Hon frågar om jag pratat med en tjej och jag säger ja inte riktigt.(Jag har träffat henne)
Hon frågar hur hon ser ut och jag delar hennes profil. Hon tycker inte om henne och jag säger att det inte är så bra bilder. Ja precis, hur dum får man va?
K undrar då om hur jag vet hur hon ser ut? Har vi haft videosamtal? Jag säger då att jag träffat henne.
Har ni legat frågar hon. Ja säger ja.
Hur var det? (Varför frågar man det om man är i hennes position?)
Det var väl nice. (Varför svarar man det om man är i min position?!)
Men hon var väl inte bättre än mig?
Gav ett icke svar. Påminde om när Ross gör slut med Rachel i Friends.
Sen kallade hon mig ett svin och la på.
Efterföljd
Jag fattar inte hur man kan vara så dum. Jag visste att det här skulle hända men jag gjorde det ändå. K tycker nu att jag har behandlat henne som skit och att hon aldrig kommer förlåta mig. Att hon blir äcklad av mig.
Jag har inte känt en sån här ånger på länge. Jag har verkligen sårat en person jag bryr mig om inte bara en gång utan efter jag sagt att jag inte ska göra så igen flertalet gånger. Jag önskar jag kunde åka tillbaka i tiden och göra det annorlunda men det går inte. Det som är sagt är sagt och gjort gjort.
Fråkor
Hur går jag vidare?
Har du varit med om någonting liknande?
Andra tankar och funderingar?
Och den viktigaste frågan: Hur upprättar jag det här på bästa sätt? Är det bästa att hålla sig borta och låta henne vara med andra ifred? Eller ska jag be om ursäkt även fast jag inte knappt tycker jag förtjänar det? Eller ska jag åka hem till henne och be på mina knän?
Ni behöver inte understryka hur dum jag är för jag tror det ovan inkl. titeln gör det väldigt tydligt. Jag klankar ner på mig själv tillräckligt just nu. Kan inte fatta att jag sårat en person som jag håller av och gjort så mycket för mig. Jag mår skit.
Det var väl väldigt självklart från början att du och hon som är kär i dig, aldrig kunde vara vänner. Jag är helt övertygad om att hon innerst inne har hoppats på att du så småningom skulle bli kär i henne, när du ”inser hur bra och fin hon är”. Syndromet brukar kallas ”kvinnor som älskar för mycket”. De ger och ger av sig själva i hopp om att mannen de är kära i, slutligen ska komma på att hon är så enormt värdefull att han inte vill mista henne.
Dessa kvinnor begår våld på sig själva. De blir till slut känslomässigt utbrända eftersom de inte får tillbaka lika mycket som de ger. Snarare blir de utnyttjade i sin tro att de kan få mannen att ändra sig. Dessa kvinnor är medberoende och borde lägga energin på sina egna liv, istället för att fokusera på mannens känsloliv.
Är den ena parten kär medan den andra bara vill vara vän, slutar det i princip nog alltid med att den som är kär blir sårad. Jag har lärt mig att det är bäst att inte ha någon kontakt överhuvudtaget, när respektive känslor inte matchar varandra.
