Ursprungligen postat av
Fredrik.Forsmark
Jag har vissa invändningar mot det här upplägget med Dumpens samtalsterapeut som samtidigt agerar konfrontatör. Det är, minst sagt, ett märkligt upplägg och i mina ögon direkt olämpligt.
Vi pratar alltså om en legitimerad terapeut, en yrkestitel som kommer med ett tungt ansvar, inte minst vad gäller tystnadsplikten enligt patientsäkerhetslagen. Den där plikten upphör inte bara för att man råkar stå utanför en vårdcentral eller för att man bytt miljö.
Använder man sin legitimation och titel i ett sammanhang där en potentiell hjälprelation uppstår, då gäller det professionella ansvaret fullt ut. Och det oavsett om det sker ideellt, under flagg av journalistik, eller som i det här fallet, i något slags gråzon och offentlig uthängning. Det är inte bara problematiskt, det är direkt olämpligt.
Tystnadsplikt. Det där är inget man bara hänger av sig i hallen när man går hem från jobbet. Den gäller alltid, även i det informella, över telefon, i hemmet, eller när man sitter på sociala medier. Så länge man agerar i egenskap av terapeut, så gäller det. Punkt.
Legitimationen är inte nåt man kopplar på och av som en kaffebryggare, den är en ständig markör för ansvar, förtroende och rättssäkerhet.
I det här fallet skulle jag faktiskt säga att vi ser rätt grova övertramp. Det går inte att kombinera sin yrkeslegitimation med privata hobbyprojekt utan en knivskarp gränsdragning, särskilt inte när det rör sig om samtal som har karaktär av terapeutisk kontakt. Det är inte bara oprofessionellt, det är direkt skadligt.
Att påstå att ett samtal sker som privatperson, samtidigt som man sitter och representerar sig själv som terapeut, det är inte bara förvirrande, det är yrkesetiskt fel. Det är en sammanblandning av roller som underminerar hela yrkeskårens trovärdighet. Och det är inget man ska vifta bort med att man menar väl.
Att en person med hennes utbildning och legitimation självmant väljer att lägga ut det här till allmän beskådan, det är, milt sagt, under all kritik. Ur ett professionellt perspektiv är det inte bara olämpligt, det är direkt vårdslöst.
Om jag hade varit i hennes sits, då hade jag börjat se mig om över axeln, för det är inte orimligt att tro att IVO, alltså Inspektionen för vård och omsorg, kan tänkas få upp ögonen för det här. Det räcker att någon anmäler, vilket inte vore det minsta förvånande.
Ta bara det där senaste telefonsamtalet med en av de uthängda, eller de konfrontationer hon deltagit i framför kameran. Det där är inte gråzoner, det är ett kliv rakt över den yrkesetiska gränsen. Och att göra det med kameran på, det är ren och skär dumhet.
För mig är det ganska tydligt, det är inte bara Dumpen själva som ägnar sig åt att kliva över de etiska gränser som vi har i det här samhället. Nej, deras så kallade samarbetspartners verkar vara precis lika villiga att tänja på ramarna.
Och det för oss ju osökt tillbaka till det vi pratade om tidigare, nämligen den här så kallade stödfunktionen de erbjuder för anhöriga och andra som i desperation kanske söker hjälp hos dom. Då måste man också ställa sig frågan. Hur trygg kan man egentligen vara med det man berättar? Hur vet man att det inte senare dyker upp i något sammanhang där det bara gynnar Dumpens egna syfte men skadar den som berättade?
Vi vet ju att Dumpen själva och deras frivilliga inte är bundna av någon formell tystnadsplikt. Det är illa nog. Men när också en av deras samarbetspartners, en person med yrkeslegitimation, gång på gång kliver in och ut ur gråzonen, då börjar det likna ett mönster. Ett oseriöst, och i mina ögon direkt farligt, mönster.
Den som söker hjälp hos Dumpen bör vara medveten om att det där "stödet" lika gärna kan bli ett innehåll i nästa så kallade artikel. Och då är det inte individen som öppnar upp sig som får något ut av det, det är bara Dumpen själva som cashar in på uppmärksamheten.