Citat:
Naturligtvis förnekar ingen fysiker att vår värld till stor del är förutsägbar, så visst, i hög grad måste den ju vara deterministisk. Men faktiskt inte till 100%. Faktum är att den mikroskopiska världen för atomer och elementarpartiklar osv kan vara fundamentalt indeterministisk (enligt t ex flera tolkningar av kvantfysik är den ju det) och ÄNDÅ ge en makroskopisk värld som i hög grad är förutsägbar. Hur då? På samma sätt som att t ex väldigt många tärningskast kommer att ge ett medelvärde på väldigt nära 3.5 om varje enskilt utfall är slumpmässigt med samma sannolikheter för 1 upp t o m 6. T ex är det iaf praktiskt omöjligt att förutsäga varje enskild gasmolekyls rörelse, om den kommer att studsa mot en vägg, och isf hur hårt, men det vi KAN förutsäga med mycket hög noggrannhet är medelvärden för t ex hastigheter, vilket i sin tur ger sådant som tryck och temperatur.
Så alltså ÄR den mikroskopiska världen deterministisk även om den mikroskopiska är indeterministisk? Sakta i backarna. För det första ger denna mikroskopiska slump iaf ibland stora slumpvariationer på makroskopisk nivå. Exakt hur cancer uppkommer är väl inte helt klarlagt, men iaf är det helt klart att EN partikel från radioaktiv strålning kan räcka för att skada flera cellers DNA. (Därför att t ex en gammafoton har miljontals gånger högre energi än vad som krävs för att bryta en kemisk bindning.) Och den enda partikeln är ju en kvanthändelse som är fundamentalt oförutsägbar. Blir det cancer har vi ju en rätt stor påverkan på vår mänskliga mikroskopiska värld.
Hur säker är du egentligen på att små slumpvariationer inte kan påverka vår hjärnas neuroner? Det tycker jag inte alls är klart, trots att så många partiklar är involverade. Men hur uppkommer en ny tanke? Den borde ju iaf börja som en svag signal, i konkurrens med andra i våra synapser, som sedan växer till en lavin. Men det är inte mitt huvudargument. Vår hjärna är ju i hög grad ett självåterkopplande system. Vi kan tänka på hur vi tänker och vad vi tänkte på och på vad vi kommer att göra osv. Vi kan utvärdera oss själva. Alla självåterkopplande system är ickelinjära, och ickelinearitet är en förutsättning för s k kaotisk dynamik. Ett kaotiskt dynamiskt system kännetecknas av en extremt hög känslighet för initialdata -- så pass att t ex kvanthändelser skulle påverka. Nu MÅSTE inte ett ickelinjärt system vara kaotiskt, men typiskt är de det för vissa parameterområden.
Så jo, det är visst möjligt att enskilda slumpmässiga kvanthändelser kan ha en stor påverkan på hur vi tänker. Det faktum att det är så enormt många partiklar involverade (typ 10²³ per gram) har en utjämnande effekt, men när och om hjärnans ickelinjära dynamik blir kaotisk, så kommer dessa att kunna slå igenom ändå. Fjärilseffekten.
Nåväl, nu är ju inte fri vilja samma som varken slump eller deterministism och egentligen inte heller avgörande för kompatibilism. Kan vi fastställa exakt hur deterministisk eller slumpmässig som hjärnan är, har vi ändå inte besvarat frågan om vi har fri vilja.
Min inställning här är rätt enkel. Jag har fri vilja därför att jag upplever att jag har den, även om jag varken kan ge den en exakt definition eller känner till en bra förklaring. Jag kan också tänka mig att vi ALDRIG kommer att få detta helt klarlagt, trots alla framsteg inom neurologi. Hjärnan är ett extremt komplext system med sina omkring 86 miljarder neuroner och tusentals gånger fler synapser. Och så har vi ju det här med emergens som det finns många andra exempel på i naturen, dvs att nya fenomen tillkommer på högre nivåer som inte utan vidare låter sig förklaras på lägre nivå. Så länge läget om fri vilja är oklart VÄLJER jag att tro på den.
Att hjärnan från början bara skulle vara "påfågelfjädrar" för att kunna briljera i det sexuella urvalet, är en fascinerande teori som nog har en del som talar för den. Men det är väl inte helt fastlagt? T ex är det ju bara hamna som har påfågelskrud, medan män och kvinnor iaf inte har uppenbart olika hjärnkapacitet.
Men hur stor betydelse har det egentligen för vad hjärnan har blivit sen? Vi har ju iaf använt den för att lösa små och stora problem i vardagen, för filosofi, teknologi, vetenskap, och en massa annat som inte har en särskilt stark koppling till sex. Evolutionen har ingen plan, ingenting utvecklas med något slutmål i sikte.
Så alltså ÄR den mikroskopiska världen deterministisk även om den mikroskopiska är indeterministisk? Sakta i backarna. För det första ger denna mikroskopiska slump iaf ibland stora slumpvariationer på makroskopisk nivå. Exakt hur cancer uppkommer är väl inte helt klarlagt, men iaf är det helt klart att EN partikel från radioaktiv strålning kan räcka för att skada flera cellers DNA. (Därför att t ex en gammafoton har miljontals gånger högre energi än vad som krävs för att bryta en kemisk bindning.) Och den enda partikeln är ju en kvanthändelse som är fundamentalt oförutsägbar. Blir det cancer har vi ju en rätt stor påverkan på vår mänskliga mikroskopiska värld.
Hur säker är du egentligen på att små slumpvariationer inte kan påverka vår hjärnas neuroner? Det tycker jag inte alls är klart, trots att så många partiklar är involverade. Men hur uppkommer en ny tanke? Den borde ju iaf börja som en svag signal, i konkurrens med andra i våra synapser, som sedan växer till en lavin. Men det är inte mitt huvudargument. Vår hjärna är ju i hög grad ett självåterkopplande system. Vi kan tänka på hur vi tänker och vad vi tänkte på och på vad vi kommer att göra osv. Vi kan utvärdera oss själva. Alla självåterkopplande system är ickelinjära, och ickelinearitet är en förutsättning för s k kaotisk dynamik. Ett kaotiskt dynamiskt system kännetecknas av en extremt hög känslighet för initialdata -- så pass att t ex kvanthändelser skulle påverka. Nu MÅSTE inte ett ickelinjärt system vara kaotiskt, men typiskt är de det för vissa parameterområden.
Så jo, det är visst möjligt att enskilda slumpmässiga kvanthändelser kan ha en stor påverkan på hur vi tänker. Det faktum att det är så enormt många partiklar involverade (typ 10²³ per gram) har en utjämnande effekt, men när och om hjärnans ickelinjära dynamik blir kaotisk, så kommer dessa att kunna slå igenom ändå. Fjärilseffekten.
Nåväl, nu är ju inte fri vilja samma som varken slump eller deterministism och egentligen inte heller avgörande för kompatibilism. Kan vi fastställa exakt hur deterministisk eller slumpmässig som hjärnan är, har vi ändå inte besvarat frågan om vi har fri vilja.
Min inställning här är rätt enkel. Jag har fri vilja därför att jag upplever att jag har den, även om jag varken kan ge den en exakt definition eller känner till en bra förklaring. Jag kan också tänka mig att vi ALDRIG kommer att få detta helt klarlagt, trots alla framsteg inom neurologi. Hjärnan är ett extremt komplext system med sina omkring 86 miljarder neuroner och tusentals gånger fler synapser. Och så har vi ju det här med emergens som det finns många andra exempel på i naturen, dvs att nya fenomen tillkommer på högre nivåer som inte utan vidare låter sig förklaras på lägre nivå. Så länge läget om fri vilja är oklart VÄLJER jag att tro på den.
Att hjärnan från början bara skulle vara "påfågelfjädrar" för att kunna briljera i det sexuella urvalet, är en fascinerande teori som nog har en del som talar för den. Men det är väl inte helt fastlagt? T ex är det ju bara hamna som har påfågelskrud, medan män och kvinnor iaf inte har uppenbart olika hjärnkapacitet.
Men hur stor betydelse har det egentligen för vad hjärnan har blivit sen? Vi har ju iaf använt den för att lösa små och stora problem i vardagen, för filosofi, teknologi, vetenskap, och en massa annat som inte har en särskilt stark koppling till sex. Evolutionen har ingen plan, ingenting utvecklas med något slutmål i sikte.
Ja, i fallet mutationer finns en påvisad direkt biologisk påverkan av kvantslump och det på fler sätt än en. Det är dock ett sällsynt undantagsfall och i neurobiologiska processer finns inga sådana belagda interaktioner, vad jag känner till. Det finns flera teoretiska skäl till att anta att kvantindeterminism inte påverkar biologiska processer, varav du nämner en - den statistiska utjämningen. Det som återstår är vaga teoretiska möjligheter likt att en enstaka kvantfluktuation råkar påverka initialvillkoren i en kaotisk process vilket kan innebära stor påverkan på dess utfall.
Men. Om en dylik spekulation skulle visa sig vara ett faktiskt biologiskt fenomen, så minskar det snarare frihetsgraden än ökar den. Det är också svårt att tro att biologiska system inte skulle stå stabila mot stora indirekta effekter av kvantslump.
Determinism är avgörande för kompatibilismen, på så vis att den proklamerar att fri vilja inte är oförenlig med en deterministisk tillvaro. Emergens har jag lyft fram som mer relevant än kaos och kvantslump för idén om fri vilja. Kallar det dock lite "fusk", eftersom (svagt) emergenta system är lika deterministiska som dess substrat.
Cancer, det är i praktiken darwinistisk selektion och inte så mycket svårare än så och samtidigt väldigt mycket svårare än så.
Det mänskliga sinnet är inte "från början" en påfågelstjärt. Utan det blev den i sådana fall sent i den hominida och mänskliga evolutionen, en tid då hjärnan utvecklades mycket snabbt. Det är svårt att med säkerhet sluta sig till ett visst selektionstryck i evolutionshistorien, men idén framstår som tänkbart i allra högsta grad (Fisherian runaway selection).
Den mänskliga påfågelstjärten antar formen av kvickhet, humor, språklig ekvilibristik, musikalitet, smarthet, kreativitet osv och för att uppskatta dessa egenskaper krävs ett motsvarande kynne hos den väljande parten. Därför har de båda könen liknande sinnelag i dessa avseenden. Den väljande före den valde.
Saken krånglas dock till av att mänskligheten i sin evolution hållit sig med två parallella sexualsystem. Ett där mannen visar upp sig som en påfågel och kvinnor väljer och ett monogamt inriktat där valet och den sexuella selektionen går åt båda hållen. Där visar mannen upp mer av försörjningsförmåga, ansvarsfullhet osv.
Den sexuella selektionen av ett kreativt sinne, den kognitivt krävande mänskliga samlevnaden och det mycket opportunistiska levnadssättet är tre tongivande krafter som tillsammans med andra med tiden begåvat vår art med en hög generell intelligens och som är allmänt användbar, även till sådant som var helt främmande i den miljö kapaciteten selekterades fram. Det är min syn på saken.
