Min kompis blev av med sina barn till socialtjänsten.

Tycker inte det är ansvarsfullt att alltid tvinga sitt barn till en toxisk dysfunktionell skola. Har ibland undrat hur vissa föräldrar, ryggradslöst tvingar barnen fortsätta gå till skolan fast barnet mår asdåligt där. Vuxenansvar vore i sådana fall att ta sitt barn ur skolan tills ungen fått ett bättre alternativ eller hemundervisning.

Kan satsa tämligen mkt pengar på att det finns mer bakom den historian än utebliven skolgång. Visst blir det orosanmälan om barnen inte går i skolan, men att de skulle bli placerade på HVB pga det är extremt osannolikt.
Det ska betydligt mkt mer till än utebliven skolgång innan barn blir placerade, iaf om inte föräldrarna själva ber om det.

Ja för barn bestämmer givetvis allt.
Är du tappad?

Som flera har poängterat, så blir man inte av med vårdnaden för att man blir orosanmäld. En omsorgsinstans som en skola anmäler ganska ofta till socialen. I många fall handlar det om att föräldrarna ska få hjälp att hantera sina barn, dvs en insats som ska stärka föräldraskapet, inte förstöra eller ta bort det.

Det finns mängder med barn som skolvägrar, hart när varenda unge med npf-diagnos har skolvägrat någon gång i sitt liv, och inte ens dom bästa föräldrar kan lösa det.

För att man ska mista vårdnaden krävs, förutom att man kanske har gjort sig skyldig till grova brott, att en person från socialtjänsten har gjort hembesök och observerat familjen under en längre period, och sedan gjort bedömningen att det inte er en fungerande hemmamiljö.

Sedan verkar det som att TS har blandat ihop socialtjänsten med Socialdemokraterna (vi har tex ett borgerligt styre sedan några år).

Socialtjänsten har stor stor makt i Sverige

I Sverige tillhör barnen Staten. Familjerna är ingenting mer än statens barnfabriker.

Hur man kan ha förtroende för socialistindoktrinerade, feminismmarinerade och multikultivurmande soctanter, är för mig ett mysterium.

Socialen LVUar inte för att ett barn inte går till skolan. De griper in ifall hemmiljön är dålig och det är ju sällan fallet om barnet hellre är hemma än i skolan.

Antingen utelämnar du någon fakta, eller så är det din kompis som gör det.

Lever du i ett hus gjort av sockervadd eller? Senast var ju fallet Adam.
Sjuåring pekades ut som sexförbrytare – tvångsvårdades i flera år

https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/sjuaring-pekades-ut-som-sexforbrytare-tvangsvardades-i-flera-ar

Socialen skulle absolut ta barnen bara för de skolvägrar.
SOC är en extremt rättsosäker myndighet som du aldrig kan vinna emot i domstol då förvaltningsrätten är en kängurudomstol som litar blint på vad SOC säger. Bevisbörda behövs knappt och ingen granskning i utredning görs.

Vilken tur då att det faktiskt är föräldrarna som bestämmer över vad sina barn ska och inte ska göra istället för tvärtom så att man slipper hamna i situationen du beskriver om man är någorlunda normalt funtad i huvudet som förälder.

Jag blev mobbad typ hela låg- och mellanstadiet, ville absolut inte heller gå till skolan och hade antagligen mått mycket bättre om jag bara hade stannat hemma och lekt med lego istället men det fanns liksom inte på kartan att få slippa bara för att man inte ville. Om man inte gick eller cyklade sig själv till skolan så blev man skjutsad dit med bil och avsläppt utanför ingången. Och nej det var definitivt inte roligt men det hade dock den fina fördelen att man slapp bli omhändertagen av soc och placerad på nåt jävla hem.

Man kan tycka vad man vill om hur rätt eller fel det är att ha skolplikt, men nu HAR vi det de facto i Sverige och då är det bara att som förälder rätta sig efter detta eftersom vem som helst borde kunna räkna ut med arslet och en krita vad konsekvensen annars kan bli.

Saknar man argument så går man till personangrepp... Ett klassiskt "ad hominem-syndrom". Jag tycker synd om dig och då har jag hittills bara läst tre inlägg.

Du måste väl ändå förstå att de menar att barnen kommer bli förändrade som individer av att leva i ett främmande hem.