Fri vilja - samlingstråd

Det blir lite samma problem som Demokritos stod inför.


Fast vad indikerar fobier? Är inte det en nedärvd rädsla? Evolutionen är bara en sak till som vi ska hitta svaren i. Från ett evolutionärt perspektiv skulle man kunna argumentera att fri vilja, eller åtminstone förmågan att fatta beslut, har utvecklats för att hjälpa oss att anpassa oss till föränderliga miljöer. När vi som människor utvecklades, behövde vi kunna reagera på nya eller oväntade situationer för att överleva. Att ha ett visst mått av autonomi att fatta beslut, att inte vara fullständigt förutbestämda av genetiska koder eller omgivande stimuli, gav oss en fördel i att kunna navigera i en värld med många osäkerheter.


Det påstås att hälften av det som utgör vår personlighet kommer från gener och den andra hälften av miljö, så vi både ärver och formas. Det som formar oss är ju inte bara yttre stimulans utan något i vårt medvetande, ett medvetande som jag påstår kan ”omprogrammera” sig genom neuroplasticitet, hjärnans förmåga att anpassa sig och omorganisera sig själv, vilket gör det möjligt att förändra både våra tankemönster och våra beteenden över tid. Genom medvetna ansträngningar kan vi faktiskt ”omprogrammera” vår hjärna på sätt som gör att vi agerar annorlunda eller tänker annorlunda.


Hur är det möjligt att hitta gränsen mellan kaos och slump, utan att det blir godtyckligt eller paradoxalt? Existerar ens slump, eller är allting kaos?

Jag kan inte ens formulera hur ett teoretiskt tillstånd där vi handlar fritt och på något sätt är metafysiskt ansvariga för våra handlingar skulle kunna se ut.

Att definiera något ofritt som fritt begriper jag som sagt inte meningen med. Inte heller hur det att handla i överensstämmelse med sin "konstitution" skulle vara relevant i sammanhanget. Det gör väl, för övrigt, alla alltid, även den i lagens mening psykiskt sjuke lagöverträdaren.

Det är riktigt, jag anser att ingen någonsin, "i någon högre mening", är ansvarig för något enda tilltag. Jag ser ingen principiell eller relevant skillnad mellan den som döms till rättspsykiatrisk vård eftersom brottet begicks under "inflytande" av psykiskt störning och någon som inte kvalificerade till detta men som givetvis begick brottet under "inflytande" av ett deterministiskt neurobiologiskt orsakskomplex.

Vi bör dock av praktiska skäl, av nyttoskäl, i daglig praktik betrakta folk som ansvariga för sina handlingar.

Straff skall fortsatt utmätas, men endast i den omfattning det krävs för att upprätthålla den lagreglerade samhällsordningen och endast i sådana mått att denna nytta överväger det lidande straffet innebär (och som skall minimeras). Straff skall aldrig utdömas i retributivt syfte, det vill säga för att någon skulle "förtjäna" det.

Att du inte kan formulera det gör det inte mindre sant, du bemöter inte argumenten.
Mina resonemang går i stort i linje med kompatibilismen vilket inte direkt är en marginell filosofisk inriktning, faktum är att en majoritet av dagens filosofer tror på denna förklaringsmodell (vilket skall medges inte är ett argument för att den är sann).

Du misslyckas också att svara på varför vi inte skulle vara fria för att vi följer vår vilja.

När det gäller straff så brukar inte civiliserade samhällen utdöma dessa som en form av hämnd utan för att: skydda samhället, avskräcka och rehabilitera.
Men det är också ett sätt att utkräva ansvar då agenten är kapabel att resonera,
handlande utifrån sin egen vilja, inte tvingad eller oförmögen att förstå sina handlingar.

Så det är inte ett "kosmiskt" ansvar där du kunde ha valt något helt annat oberoende av dina orsaker – utan ett ansvar inom den person du faktiskt är.

Det beror på hur man ser på saken. Tror du att någonting hade kunnat bli annorlunda för dig igår, förrgår och så långt bak du kan komma? På vilket sätt i sådana fall? Har du inte bara gjort sådant som du har känt för att göra, följt din vilja? Vad är en "slump" och hur uppstår dem på ett sätt som kan påverka levande varelser?

Nej, vi kommer inte kunna räkna ut vad som kommer hända eftersom vi inte vet hur olika människor tänker. Jag såg nyss en tjej på stan som jag inte hade sett på nästan 9 år. Jag hade ingen aning om att hon skulle få för sig att gå till just denna plats idag.



De är kloner men delar fortfarande inte samma medvetande. Det kommer också bli svårt att göra exakt samma saker eftersom det inte är säkert att de kommer bli behandlade på samma sätt. Kommer kompisarna behandla båda på olika sätt, trots att de är lika? Kommer kompisarna bara vilja hänga med en av dem? Kommer föräldrarna behandla dem på olika sätt, trots att de är lika? Eller mormor och morfar, farmor och farfar?

Frågan blir komplicerad just när det handlar om enäggstvillingar men visst kommer de vara identiska när det gäller allt mellan intressen och mat.

Min tanke är att för tvillingarna blir medvetandet det unika, det tyder på att det finns något. Forskning inom neurovetenskap har visat att hjärnan förändras på flera sätt när vi gör medvetna, långsiktiga insatser för att förbättra våra färdigheter eller beteenden. Det handlar om en process där synapser, kopplingarna mellan nervceller, stärks eller skapas genom repeterade aktiviteter, vilket gör att vi förändrar våra tankemönster och vanor. Även fast de har en identisk DNA, så skils de åt av just olika medvetanden.

Som du beskriver det, vi kan inte veta vad andra tänker, vad är då tankar? En annan aspekt av fri vilja är att vi genom att medvetet omprogrammera oss själva kan sträva efter specifika fördelar, både på ett personligt och samhälleligt plan. Till exempel kan människor välja att förbättra sin förmåga att samarbeta, eller sin uthållighet i motgångar. Genom tankar, har vi förmågan att förändras.

Ja, anledningen till att du är som du är beror på allt du har varit med om i kombination med ditt DNA. Ditt medvetande är bundet till ditt DNA vilket gör att din unika hjärna hanterar all information på ett unikt sätt.
Medvetandet skapar de förutsättningar jag nämnde tidigare (de exempel jag tog upp) om den typ av hårda determinism som jag och vissa andra är inne på. Olika valmöjligheter men som ändå leder till samma resultat eftersom den du är beror på ditt DNA och din uppväxt. Det sistnämnda handlar ju också bara om DNA egentligen, om du tänker efter. Dominoeffekten.

Om man kan ändra sitt beteende beror ju helt och hållet på om förutsättningarna för det finns eller inte. Om dessa förutsättningar finns så kommer man förbättra sin förmåga att samarbeta mer och mer per automatik genom livet.

Det borde inte vara någon skillnad mellan "vilja" och "fri vilja". Det sistnämnda används ofta av rädsla. En rädsla som bygger på att man inte vill känna att man är kontrollerad av något. Man vill känna att man kan göra precis det man känner för.

Det fetade är ju precis vad jag menar. Du gör endast sådant du känner för att göra. Man kan alltså lika gärna plocka bort ordet "fri" och enbart använda sig av "vilja".

Att jag såg en tjej idag som jag inte hade sett på 9 år var ingen "slump" utan en del av en naturlig process.

Ja det är en missuppfattning att bara för man har en vilja så kan man inte ha en fri vilja.
Hela idén är märklig, mina val styrs av min vilja därför är jag inte fri. Vad skulle alternativet vara att man styrs av slumpen eller någon annans vilja?

Om jag kunde leva om mitt liv och det visar sig att jag plötsligt gör helt andra val kommer det verkligen vara jag längre?

Hurdå, undrar en filosofiskt obildad.


Att evolutionen döljer verkligheten för oss innebär inte att vi inte såväl kan ärva som förvärva rädsla för ormar, utan att det finns inget "där ute" med den slingrande skepnad vi upplever och som kallas orm. Vi är hänvisade till det gränssnitt mot omvärlden som evolutionen försett oss med och det har inte selekterats för att avbilda verkligheten på ett korrekt sätt, utan för att maximera överlevnad och reproduktion. På samma sätt har vi inte tillgång till vårt inre och vad som faktiskt händer där, beslutsprocesser osv.

Ja, som jag varit inne på förut, många kompatibilister menar att evolutionen försett oss med en låda så pass avancerade verktyg att de innebär förmåga att navigera i den deterministiska tillvaron på ett så sofistikerat vis att vi kan sägas förvärva fri vilja. Jag är helt överens om verktygslådans innehåll, men inte alls om slutsatsen.

(Angående fobier ärvs förmodligen inte specifika sådana, dock en större benägenhet för att utveckla vissa rädslor framför andra. Det är ganska lätt att göra någon rädd för ormar och spindlar, svårare gällande blommor.)


Här verkar du vara inne på att navigera frikopplat från bakomliggande orsaker. Hur skulle det gå till?


Fenotypisk plasticitet, det vill säga att en organism med samma genom kan anta olika fysisk form beroende på miljö, är ett allmänt förekommande biologiskt fenomen. Det är miljön i vid mening som "selekterar" drag hos den befintliga individen. Plasticiteten i sig är en egenskap som selekterats evolutionärt.

Vad detta har med fri vilja att göra har jag aldrig fått något svar på. Processen är lika deterministiskt som allt annat och sker utom individens kontroll.

För övrigt vill jag mena att alla egenskaper är 100% arv och 100% miljö. Och miljö är en betydligt vidare arena än man kanske tänker sig, det är allt utom gener. Hela den inre kemiska miljön, den intracellulära miljön, den hormonella miljön, miljön i moderlivet, i huvet osv.


Det vi kallar slump är ett utfall i kaos. Slump innebär informationsbrist, att sakna tillräcklig kunskap för att kunna bestämma ett utfall. Man är då hänvisad till statistiska beräkningar och kallar det utfall som närmare bestämt blev fallet för slump. I princip så är utfall i kaos beräkningsbara, men inte i praktiken.

Man kan jämföra med det kaotiska systemet tärningskast. Med tillgång till all relevant information så skulle man kunna räkna ut utfallet. Det låter sig dock inte göras i praktiken. Vi kan dock göra statistiska beräkningar på sannolikhet för olika utfall.

Hoppas för övrigt att vi är överens om att två identiska genom inte producerar två identiska individer i en deterministisk tillvaro.

Demokritos hade en idé. Hans idé var att allt består av små beståndsdelar, atomer. Atomerna är eviga, odelbara, osynliga, och skiljer sig endast i form, ordning och läge. Något som var en idé, men som han aldrig kunde bevisa, det var ju det antika Grekland.

Fri vilja kan vara kompatibel med determinism. Du är fri när du handlar i enlighet med din vilja, även om den viljan är orsakad. Du kan inte vara helt frikopplad från orsaker, men du är fri så länge du inte är tvingad eller manipulerad. Att val uppstår från en sorts kreativ spontanitet. Att navigera helt frikopplat från bakomliggande orsaker är svårt att föreställa sig utan att viljeakten blir slumpmässig eller obegriplig. Att fri vilja handlar om hur vi förhåller oss till våra orsaker, snarare än att undkomma dem helt. Vi kan bli medvetna om vad som påverkar oss och därigenom forma vårt sätt att vilja.

Fri vilja är idéen att vi kan välja mellan olika alternativ, och att dessa val kan vara våra egna, inte helt förutbestämda av gener, miljö eller tidigare tillstånd. Idén är viljans plasticitet, alltså att fri vilja inte är en fix egenskap, utan något som växer eller hämmas beroende på livsvillkor och självmedvetenhet. Fenotypisk plasticitet sker inom vissa gränser, en tall blir aldrig en ros. På liknade sätt kanske människans fria vilja aldrig är absolut, utan alltid sker inom ramar, biologi, kultur, språk, trauma. Så, fri vilja kan vara den självreflexiva kapaciteten att agera inom, och ibland tänja på, ramen för vår psykologiska plasticitet.

Existerar slump, existerar fenomen som inte är beroende av orsaker, som kan spontant uppstå, så blir inte fri vilja orimlig. Men precis som med Demokritos så är det inte bevisat, men sannolikt.

” Här verkar du vara inne på att navigera frikopplat från bakomliggande orsaker. Hur skulle det gå till?”

Här går du vilse, att fatta beslut helt utan bakomliggande orsaker är inte fri vilja utan kaos eller slump.
Hur skulle vi definiera vårat jag om vi bortser från vår fysiska kropp och våra erfarenheter?

Atomteorin kände jag till, men förstod inte riktigt kopplingen. Det verkar onödigt dock att här och nu förfäkta teorier som strider mot det som för närvarande är känt om tillvaron.


Du kan inte vara halv frikopplad från orsaker heller. Allt vad man företar sig är tillfullo och odelat en del i kausaliteten som tickar på. I den ingår kreativ spontanitet, att förhålla sig till orsaker och att bli medveten om vad som påverkar oss och som i sin tur kan påverka vad vi vill. Tick, tick, tick.


För mig framstår detta som närmast mysticism, orsakslösa orsaker och åtminstone bortom mina horisonter.


Slump i meningen utfall i kaos är alltså deterministiskt orsakad. Den har en obruten orsakskedja bakom sig.

¨
Du menar att för att kvalificera sig till "fri vilja" räcker frånvaro av tvång och att handlingen kommer från självet. Därmed är saken klar. En termostat har följaktligen fri vilja så länge den fungerar.

Och ibland tillkommer förmågan att förstå sina handlingar för att ansvarighet ska bli fallet. Så vi kanske inte kan döma termostaten om den fungerar felaktigt och orsakar skada, men det verkar oklart.

Våra handlingsutrymmen är för övrigt alltid kraftigt begränsade och inskränkta. Det är i varje läge oerhört mycket man är förhindrad att göra. Så varför är frånvaro av tvång ett så avgörande kriterium - det enda - för fri vilja? Man agerar utifrån sin person i ett läge under tvång lika mycket som i någon annan situation.

Har, för övrigt, någon individ förmåga att förstå konsekvenserna av sina handlingar? Hur är det möjligt att överblicka dessa? Och varför är det relevant, den oförmågan är ju i sådana fall en del av det själv som agerar.

Jag vet inte hur jag skall utveckla att jag inte godtar att definiera något ofritt som fritt, mer än att jag tycker det blir en menlös lek med ord. Och jag menar vidare och fortsatt att det är en moraliskt undermålig hållning att hålla individer ansvariga för belägenheter likt att ha en moder som befann sig under stressade förhållanden under graviditeten.

Ja, i civiliserade samhällen är straffrätten starkt påverkad av idén att individer inte har fri vilja och vedergällningen är ganska utrensad. Men du menar ju att folk är ansvariga om ingen tvingar dem och bör väl då sona sina handlingar.


Jag påstår inget sådant utan klagar i det du citerar på inlägg som verkar leta efter fri vilja i orsakslösa orsaker.