Citat:
Celler kan sorteras in tillsammans med allt annat levande och där finns somligt som knappt uppvisar något åldrande i biologisk mening, så kallad senescens. Sen slits ju allt som finns till och måste upprätthållas, även om det inte åldras.
Att celler inte kan dela sig på ett tjusigt vis hur många gånger som helst är relevant för åldrande, men det är ett djupare fenomen än så.
Jag kan fortsatt inte se att svårigheter att beskriva tid skulle innebära något liknande ett allmänt frikort att ta till förklaringar efter behag gällande exempelvis biologiska fenomen. Inte heller vad kvant rimligen skulle kunna ha med vilja och kognition att göra. Tror inte att vi kommer längre med det.
Att celler inte kan dela sig på ett tjusigt vis hur många gånger som helst är relevant för åldrande, men det är ett djupare fenomen än så.
Jag kan fortsatt inte se att svårigheter att beskriva tid skulle innebära något liknande ett allmänt frikort att ta till förklaringar efter behag gällande exempelvis biologiska fenomen. Inte heller vad kvant rimligen skulle kunna ha med vilja och kognition att göra. Tror inte att vi kommer längre med det.
Det blir lite samma problem som Demokritos stod inför.
Citat:
Vad indikerar det då? För mig framstår vår inre upplevelse som en mycket opålitlig indikator på hur tillvaron är beskaffad. Det har aldrig selekterats för förmåga att uppleva saker och ting på ett "korrekt" sätt, utan för att överlevnad och reproduktion. Evolutionen döljer verkligheten för oss.
Fast vad indikerar fobier? Är inte det en nedärvd rädsla? Evolutionen är bara en sak till som vi ska hitta svaren i. Från ett evolutionärt perspektiv skulle man kunna argumentera att fri vilja, eller åtminstone förmågan att fatta beslut, har utvecklats för att hjälpa oss att anpassa oss till föränderliga miljöer. När vi som människor utvecklades, behövde vi kunna reagera på nya eller oväntade situationer för att överleva. Att ha ett visst mått av autonomi att fatta beslut, att inte vara fullständigt förutbestämda av genetiska koder eller omgivande stimuli, gav oss en fördel i att kunna navigera i en värld med många osäkerheter.
Citat:
Nej, determinism innebär inte att exakt samma DNA-sekvens borde leda till identiska individer. Bland annat av de skäl jag angett.
Ett sådant var att vi från modern ärver annat än DNA, det vill säga organeller och cytoplasma i vilket ingår exemeplvis signalmolekyler vilka påverkar den embryonala organiseringen och cellers differentiering. Här uppstår assymeteri mellan tvillingarnas intracellulära miljöer redan efter första delningen.
Skillnad i metylering innebär att identiska genom inte uttrycks på samma sätt.
Fostren kommer inte att få identisk näringstillförsel eftersom de kommer att fästa på olika sätt i livmodern.
Enäggstvillingar har oftast olika moderkakor och ligger i olika fostersäckar.
Olika mutationer kommer att ackumuleras i de båda fostren.
Listan kan säkert göras mycket längre. Den deterministiska uvecklingen är en interaktion mellan gener och miljö och miljön skiljer sig åt från första sekund. Man får också beakta att utveckling inte alls går till så att en individ byggs efter en ritning i arvsmassan.
Ett sådant var att vi från modern ärver annat än DNA, det vill säga organeller och cytoplasma i vilket ingår exemeplvis signalmolekyler vilka påverkar den embryonala organiseringen och cellers differentiering. Här uppstår assymeteri mellan tvillingarnas intracellulära miljöer redan efter första delningen.
Skillnad i metylering innebär att identiska genom inte uttrycks på samma sätt.
Fostren kommer inte att få identisk näringstillförsel eftersom de kommer att fästa på olika sätt i livmodern.
Enäggstvillingar har oftast olika moderkakor och ligger i olika fostersäckar.
Olika mutationer kommer att ackumuleras i de båda fostren.
Listan kan säkert göras mycket längre. Den deterministiska uvecklingen är en interaktion mellan gener och miljö och miljön skiljer sig åt från första sekund. Man får också beakta att utveckling inte alls går till så att en individ byggs efter en ritning i arvsmassan.
Det påstås att hälften av det som utgör vår personlighet kommer från gener och den andra hälften av miljö, så vi både ärver och formas. Det som formar oss är ju inte bara yttre stimulans utan något i vårt medvetande, ett medvetande som jag påstår kan ”omprogrammera” sig genom neuroplasticitet, hjärnans förmåga att anpassa sig och omorganisera sig själv, vilket gör det möjligt att förändra både våra tankemönster och våra beteenden över tid. Genom medvetna ansträngningar kan vi faktiskt ”omprogrammera” vår hjärna på sätt som gör att vi agerar annorlunda eller tänker annorlunda.
Citat:
Jag har aldrig påstått att kaos är ett oväsentligt fenomen i tillvaron. Jag har blott erinrat mot påståendet att kaos skulle innebära indeterminism. Och visade i tvillingfallet exempel på vilket sätt kaos kan vara relevant. Det vill säga att mycket små skillnader i initialvillkor kan få stora och i praktisk mening oförutsägbara skillnader i utfall på lång sikt. Helt och hållet deterministiskt.
Hur är det möjligt att hitta gränsen mellan kaos och slump, utan att det blir godtyckligt eller paradoxalt? Existerar ens slump, eller är allting kaos?